Maluszynski dras till slutna miljöer
Chris Maluszynski vann priset för bästa utländska bildreportage. Det är tredje gången han tar hem ett förstapris i Årets bild. – Rent tekniskt kan alla lära sig fotografyrket. Men ska man bli duktig tror jag att nyfikenheten är det som är avgörande.
Chris Maluszynski vann priset för bästa utländska bildreportage. Det är tredje gången han tar hem ett förstapris i Årets bild.
– Rent tekniskt kan alla lära sig fotografyrket. Men ska man bli duktig tror jag att nyfikenheten är det som är avgörande.
Det var i alla fall denna egenskap som förde Chris Maluszynski bort från den akademiska karriär som hade stakats ut för honom. Hans föräldrar är akademiker och själv studerade Chris Maluszynski teknisk fysik i Linköping när han beslöt sig för att läsa konst- och bildvetenskap samt kommunikationsvetenskap.
– Det svåraste när det gäller att uppnå sina mål är att bestämma sig för vilka målen är. När det väl är gjort ger sig mycket av sig självt, säger han.
Chris Maluszynski har arbetat på de stora tidningarna, GP, DN, SvD, men säger sig nu ha tröttnat på vikarierande och utlasningar. Samma dag som han fick förstapriset för bästa utländska bildreportage lanserade han tillsammans med sex kollegor bildbyrån Moment. Samarbetet kunde knappast ha fått en lyckligare start. Med Chris inräknat fick tre av Moment-kollegorna pris under Årets bild 2003 (Pieter ten Hoopen fick två priser och Roger Turesson ett). Lördagen blev en strålande flamsig jubelkväll för bildbyrågänget, för kvällen iförda frackar och stora peruker.
Reportaget som renderade Chris Maluszynski förstapriset i kategorin bästa utländska bildreportage var ett av de sista han gjorde under sin vikarietid på Dagens Nyheter. När han tidigare vunnit i Årets bild-tävlingen har det varit som frilans och åt DN, men enligt honom själv känns detta som den hittills största och viktigaste segern.
– Det här var en av de få gånger jag själv lyckades initiera ett jobb på DN.
Reportaget handlar om munkar i ett kloster vid Ladogasjön i Ryssland.
Du dras till andlighet. Tror du på Gud?
– Ja, jag tror på Gud, men reportaget handlar inte om religion. Det handlar om Ryssland, ett gigantiskt land med enorma problem. Det säger mycket att när ett land reser sig är kyrkan det första som tar form. När man lever i misär, då söker man sig till kyrkan. Där tycker jag man kan lära en del om mänsklighet.
Bilden på munkarnas måltid tycks anspela på da Vincis tavla med Jesus sista måltid.
– Det är medvetet. Bilden tog jag vid en måltid i munkarnas matsal, som under kommunisttiden fungerade som militärmäss. I bilden tycker jag man ser att ingen bryr sig om att jag är där. Det är svårt att göra sig själv osynlig i sådana situationer, men det är en förutsättning för att få bra berättande bilder.
Just nu håller han på med ett arbete om Birgittasystrarna i Vadstena, ett projekt som han ägnat två år åt, och som han själv finansierat.
Vilka är förutsättningarna att tjäna rejäla pengar och garantera trygg försörjning på att fotografera andlighet?
– Tja, man får försöka ha realistiska förhoppningar på det där. Men i jobbet om Birgittasystrarna gläds jag framför allt åt att kunna vara där, att få deras förtroende och att undersöka vad som driver dem.
För Chris Maluszynski är det snarare de stora insikterna än de stora pengarna som är drivkraften. Det är heller inte för att få fotopriser han valt sitt yrke utan för att få se fantastiska och annars slutna miljöer med hängivna människor.
– Kameran kan öppna låsta dörrar, utan den hade jag ju aldrig fått vara med och dokumentera de här munkarna. På så sätt är jobbet en stor kick för mig som individ. Behållningen är att få ha varit där, i de hängivnas miljöer. Det är oerhört stort.
