”Målet är att ge läsarna svar”

Namn Hans Månson Ålder 50 år i sommar Bor I Norrköping Familj Ensamboende Aktuell Nyutsedd chef- redaktör för Sydsvenska Dagbladet i Malmö Drivkraft Att genom journalistiken hjälpa folk att ta ställning, oavsett om det handlar om att välja korvstånd eller att rösta.

En del säger att han måste vara en modig man. I mars tar han över som chefredaktör för Sydsvenskan i Malmö efter framgångsrike Jan Wifstrand.

– Jan går, men det finns 200 kvar som gör en bra tidning, säger Hans Månson lugnt och utan att darra på manschetten.

I dag är han redaktionschef och ställföreträdande ansvarig utgivare på Norrköpings Tidningar.

Hit till Norrköping kom han för fyra år sedan. Och här trodde han att han skulle stanna i åtskilliga år till.

– Jag stortrivdes redan från första stund och NT är en kanonbra tidning. Under de här åren har det inte varit en dag då jag tyckt det varit tråkigt att gå till jobbet. Det är få jobb som skulle få mig att sluta på NT.

Erbjudandet från Sydsvenskan är alltså ett sådant.

Journalistiken är hans liv.

– Det är så fruktansvärt roligt. Det är verkligen tur att jag halkade in på den här banan. Ingen tidigare i min familj är journalist.

I taket över centralredaktionen på NT hänger tre skyltar. På alla står det ”Varför?” i olika typsnitt.

Skyltarna är Månsons verk och de ska påminna om kärnan i journalistiken, att ge läsarna svar.

– Det har jag fått från min guru, Bob Greene, legendarisk amerikansk journalist.

Han berättar att han träffade honom första gången på ett grävseminarium med IRE, grävarnas moderorganisation, i Phoenix, Arizona. Några år senare kom Greene till grävseminariet i Göteborg. Då var Hans Månson med i Grävande journalisters styrelse.

– Han pratade för 770 journalister som satt dödstysta i lokalen i en och en halv timme. Jag minns vid ett annat tillfälle hur han stod på podiet och dundrade ”Answer the question why! Why?… Why?…” Varje gång han skrek why dunkade han näven i bordet, säger Hans Månson och reser sig och gör likadant.

Han är inte så lång, men har en viss rondör som ger ett imponerande intryck. Stort lurvigt hår och yvigt skägg. Just nu är det extra vildvuxet eftersom han kommer nästan direkt från Stockholm och Svenska Dagbladets julgransplundring där han som så många gånger förr agerat tomte. (Det ska ansas innan han plåtas, lovar han.)

Grävandet, säger han, ligger honom värmt om hjärtat. Han åker på grävseminarierna både i Sverige och i USA. Han hoppas att han får eftermälet på NT att drivit grävandet framåt.

– Förra året belönades en NT-reporter med grävarnas guldspade, säger han.

Hans Månson är östgöte, född och uppvuxen i Mjölby. Han kom tidigt in i branschen och började redan som 14-åring att skriva sportreferat åt Östgöta Corren och flängde runt på cykel mellan matcherna och pojkrummet. Sen blev det Motala Tidning och några år i USA där han fick chansen att jobba på ett par småtidningar.

”En tidning kan inte kalla sig bra om den inte nästan dagligen har ett anständigt vänsterkryss”

Tillbaka i Sverige var det självklara målet Stockholm och där började han på TT. Efter några år sökte han sig vidare till Svenska Dagbladet, en arbetsplats som han fortfarande talar om med mycket värme. Han började som redigerare i slutet på 70-talet och slutade tolv år senare som nyhetschef och biträdande redaktionschef.

– Det var en härlig tid. Upplagan steg och vi hade en riktig kamp med DN. DN var på den tiden fortfarande en 60-talstidning med många socialreportage från Peru och Botkyrka. Svenskan satsade på vanliga hårda nyheter.

Det är inte svårt att gissa vilken genre Hans Månson föredrar.

– En tidning kan inte kalla sig bra om den inte nästan dagligen har ett anständigt vänsterkryss. Ett aldrig så bra reportage kan inte dölja bristen på nyheter.

Ett gott mått på nyhetskvaliteten och som sållar agnarna från vetet är att jämföra olika tidningar på måndagar, tycker Månson.

– Proffsen har bunkrat inför helgen och har ett hyfsat vänsterkryss även till veckans svåraste dag, säger han.

Han konstaterar att nyhetsvärderingen förändrats under de senaste 15-20 åren. Förr var det mest bara händelser, numera försöker fler svara på frågan varför.

Den östgötska dialekten har han kvar trots att han bott nästan hela sitt vuxna liv i Stockholm. Så det blir knepigt att hävda att det är en noll-åtta som landar i Skåne. Men han erkänner att han har svårt för den mest utpräglade malmöitiskan och inte begriper danska.

Om Sydsvenskan vill han inte säga så mycket mer än att den bara blir bättre och bättre, har stora ambitioner och en god grävartradition.

– Det skulle vara att förhäva sig att komma med en massa synpunkter nu. Nej, den första månaden på Sydsvenskan kommer jag att vara tyst så mycket det går och bara gå runt och lyssna. Känna in miljön.

Han har gått på en del nitar mellan de lyckliga åren på Svenskan och Norrköpings Tidningar. Och han har lärt sig, säger han.

Efter ett par roliga pionjärår på TV4 som faktachef kom han till Rapport, som inrikeschef handplockad av chefen.

– Jag vill inte orda så mycket om det. Det blev kulturkrockar i allmänhet och med en del människor. Kort sagt, vissa delar av redaktionen och jag gick inte i takt.

Efter en stormig tid på Rapport gick han över till Aktuellt. Och där kände han efter ännu en tid att TV-mediet inte passade honom, trycksvärtan lockade.

– Den stora lärdomen av den perioden är att när man ska byta jobb måste göra en rejäl research av den nya arbetsplatsen. Inse att vad som är rätt på ett ställe inte behöver vara rätt på ett annat. Olika tidningar har olika filosofier, säger han ödmjukt.

Han är ganska bekant med avgångne Jan Wifstrand, under Stockholmsåren träffades de en del och de stöter ihop då och då, bland annat är båda mentorer.

Och de har vissa gemensamma ståndpunkter.

Wifstrand har haft en tuff hållning vad gäller namnpublicering, publicerat namn där andra kanske skulle avstått.

Hans Månson är inne på samma linje.

– Givetvis måste det finnas ett oavvisligt allmänintresse, till skillnad från allmänt intresse som är vad jag kallar skvaller. Till exempel en makthavare som beter sig illa inom sitt maktutövande eller en yrkesperson som missköter sin profession.

Han berättar om en läkare i Norrköping som misstänktes för försäkringskassebedrägerier. I det skedet publicerade NT inte namnet. Senare framkom att läkaren även gjort sig skyldig till felaktig journalföring. Då talade NT om för läsarna vem det var.

– Allmänheten har rätt att veta vilken läkare som missköter sitt jobb, säger Hans Månson. En annan fördel med att publicera namn är att du som journalist blir försiktigare med vad du påstår.

Han delar också Jan Wifstrands uppfattning om textlika annonsbilagor.

– Bilagor med annonser som ser ut som artiklar är förkastliga. NT stoppade en bilaga för regionen för en tid sedan som såg ut som om den var gjord av journalister. Jag tror vi var den enda tidning som inte tog in den.

Utanför journalistiken har Hans Månson några vad han kallar manier.

– Jag är slipsoman. Jag väljer varje morgon slips efter dagens evenemang.

Denna dags slips är inköpt i New York och består av en obeskrivbar bild av Salvador Dali och matchar den mörkgröna skjortan.

Andra manier är golf, snooker, en sorts biljard som han gärna utövar med goda vänner någon trappa ner på Sankt Eriksgatan i Stockholm, och single malt whisky, berättar han.

Sedan seglar han en del, har båten liggande i Arkösund. Fast den ska han flytta söderut, inte till Öresund, för det är ju inte mycket att segla i, utan till Västerviks skärgård.

Sommarstugan får ligga kvar. Den finns i östgötska Ydre, tiotalet mil söder om Norrköping.

– Jag läste i Svenskan att Malmö är Sveriges farligaste stad att leva i. Gissa vilken plats som var den mest fridfulla? Jo, Ydre.

HELLE KIERKEGAARD

hk@sjf.se