Klubbar nöjda med löneökningen

På vissa arbetsplatser har det blivit lite mer – på andra lite mindre under avtalsperiodens första år.
Första avtalsåret innebar generella löneökningar på i genomsnitt fyra procent. Och de lokala löneförhandlingarna för det andra avtalsåret, som inleddes 1 april i år, har enligt rapporter från klubbar och medlemmar runt om i landet på många håll kunnat genomföras i mer positiv anda än tidigare.
Resultatet av dessa förhandlingar mäts dock först under hösten.

Forsén tror att en förklaring till det relativt goda förhandlingsklimatet är att både klubbrepresentanterna och arbetsgivarnas företrädare kommit väl förberedda och pålästa till förhandlingarna. Det kan också kopplas till att förbundet jobbat på ett nytt sätt inför förhandlingsarbetet.
I stället för centrala förhandlingsutbildningar har man satsat på korta utbildningar ute i landet, vilket tycks ha varit effektivt.
– Både förbundets arbete med lönekartläggningar och Jämos pågående specialsatsning, den så kallade miljongranskningen som bland annat omfattat flera massmedieföretag, kan också ha spelat en roll för att framför allt kvinnors felaktiga löner höjts och lokala parter kunnat diskutera lönefrågorna på ett mer strukturerat sätt.
Det framgår också av lönestatistiken att en större andel av de anställda jobbar OB.
– Det är individuellt om man vill se det som positivt eller negativt. En del föredrar långa arbetspass eller gillar att jobba mot deadline. En fördel för dem är att de kan få mer ledigt. Andra föredrar av exempelvis sociala skäl att jobba mer normala arbetstider.

Den genomsnittliga arbetstiden har ökat marginellt. Vissa arbetsgivare har dock tvingat på de anställda relativt omfattande arbetstidsförlängningar, Norrköpings Tidningar är ett av de mer extrema exemplen på det.
Jämför man lönerelationen mellan Stockholm och övriga riket är skillnaderna lika stora som tidigare.
2007 års lönestatistik omfattar betydligt fler än tidigare. Det kan dock bli en tillbakagång i och med att arbetsplatser som Punkt SE försvunnit.
Kollektivavtalet som tecknades i höstas är värt 10,2 procent och löper på två år och sju månader.

Enligt avtalet skulle den 1 april 2008 en pott på lönesumman skapas. Alla heltidsanställda är garanterade en löneökning med 350 kronor i månaden.
Avtalet innehåller också en låglönesatsning.
– De med 15 års yrkeserfarenhet som inte nått upp till en lön på 24 100 är garanterade en löneökning på 600 kronor. Och de ska ha minst 25 000 kronor i månaden 2010.
Ragnar Forsén spår att effekterna av låglönesatsningen kommer att blir mer märkbara nästa år.
Han har i övrigt gjort iakttagelsen att chefer på låglöneföretag har börjat tänka om. Tendensen är att de vill höja lönerna för att få större möjligheter att locka till sig kompetens på redaktionerna.

Hur gick det i de lokala löneförhandlingarna? 

Lars-Göran Bexell, klubb­ordförande, Vimmerby Tidning:
– Bra, vi fick lite ut­över potten. Vi var klara på en halvtimme.
Journalistklubben på Vimmerby Tidning prioriterade lönerna för dem som jobbar med taltidningen och fick ut lite extra åt dem. Ett par andra journalister fick också extra påslag.
Lars-Göran Bexell tjänar själv 23 748 kronor i månaden. Till det kommer OB-tillägg på 1 300 kronor och 536 kronor som platschefsersättning.
– Löneläget i storstäderna är högre, men jag tycker inte att det låter otäckt att kollegerna där tjänar 8 000 kronor mer än kollegerna i övriga riket. Fast vi vill gärna ha lite högre lön.

Pnina Yavari Molin, klubbordförande, Göteborgs-Posten:
– Vi är mest nöjda med att vi lyckades få ut mer pengar till kvinnor och till de lågavlönade, utöver potten. Sporten och nöjet, som haft låga löner, fick lite extra. Att döma av responsen före och efter förhandlingarna är lönefrågan mycket viktig för våra medlemmar.
Ett problem för klubben på GP är att man alltid får kämpa för att få upp lönerna för fotografer och redigerare.
Pnina Yavari Molin tjänar själv 32 423 kronor i månaden.
– Det är klart att löneskillnaden mellan Stockholm och övriga landet är för stor. Men det är samtidigt bra att det finns något för journalister runt om i landet att ta häng på. Det gynnar alla. GP utmärker sig dock bland arbetsgivare utanför Stockholm genom att betala hyfsade löner.

Olle Fors, klubbordförande, Expressen:
– Vi upplevde att arbetsgivaren värderade medarbetarna på nya medier lägre än dem som jobbar med papperstidningen. Men vi fick visst gehör för kravet på höjda löner för journalisterna på nya medier.
Olle Fors tycker att det är fel att ställa olika fackliga frågor mot varandra.
– Lönen är aktuell hela tiden, men god lön kompenserar inte för en dålig arbetsmiljö.
Olle Fors påpekar att Expressen har anställt mycket folk på senare år.
– En tredjedel av våra medlemmar i Stockholm har varit anställda kortare tid än tre år. Flera hade låga ingångslöner, vilket brukar vara svårt att rätta till. Vi lyckades korrigera en del felaktiga löner.
Olle Fors, som tidigare haft en chefstjänst på Expressen, tjänar 60 000 kronor i månaden.

Kjell-Ove Cederqvist, vice klubb­ordförande, Dagbladet i Sundsvall:
– Det löste sig tidigt och snabbt med förhandlingarna. Vi hade ett allmänt möte där vi kom fram till att vi skulle prioritera en satsning på förbättringar för de lågavlönade. Sedan förhandlade vi med arbetsgivaren i en timme. Vi fick igenom våra krav rakt av. Medlemmarna är nöjda.
– Lönefrågan är viktigast hos oss. Folk är trötta på upphovsrättsfrågorna. Det är bara facket och ledningen som engagerar sig i dem.
Kjell-Ove Cederqvist tjänar 26 000 kronor i månaden. Han är inte särskilt upprörd över att kollegerna i Stockholm har bättre betalt.
– Jag har förståelse för det. Stockholm är dyrort och levnadsomkostnaderna är större. Men visst vill vi också ha bättre betalt.

Här kan du ladda ner lönestatisken: Lönestatistik TU 2007