”Journalister är mer tjafsiga”

Grattis! Tio år, hur känns det?
– Häpnadsväckande länge och väldigt bra. Det har varit otroligt roligt att få bygga upp ett program på det här sättet och se det förändras över tid.

Hur har programmet förändrats?
– Det tog ett par år innan folk fattade vad som skulle bli en bra story i Medierna och började komma med tips. I början var det många stora ämnen, yttrandefriheten till exempel. Det är så man måste jobba om man inte får in tips. Sedan började de specifika uppgifterna att dyka upp – någon ringer och berättar att Kjell Albin sitter i en radiostudio och låtsas att han är i Sarajevo. Då blir det genast mycket roligare.

Ni har dragit byxor av journalister ett antal gånger. Vad har varit dråpligast?
– En del av de inslag som blivit mest omtalade finns det något sorgligt i också. Det gör att man inte riktigt bara kan se tillbaka och gotta sig och skratta. Ett sådant där riktigt bra inslag med en storslagen ansvarsutkrävande intervju på slutet som alla facebookar om, de blir inte till för att vi är så jäkla bra, utan för att någon inte fattar hur man ska svara. En intervju som borde ha tagits av en chef som har gjort det här förr, hamnar i stället i knät på en reporter som är för ovan och som tycker att allt är jobbigt och löjligt och beter sig arrogant, och då går det ju alltid åt helvete.

Annons

Har ni blivit skampålen på torget där man hänger ut journalister för offentligheten?
– Man är ju närmare att själv hamna i den där skampålen för varje jobb man gör. En person som jobbat här åt Tredje Statsmakten hade tidigare granskats av Medierna ett par gånger och då varit rätt irriterad och tyckt vi var fel ute. Men konstaterade när vi möttes igen i nya roller att det är sånt som händer – man har olika roller och gör sitt jobb. Så tänker nog ändå de flesta av dem som vi granskar.

Är journalister speciella att intervjua?
– En del är ju det. De kanske är bra på den journalistiska delen men är ovana att bli intervjuade. Då kan det bli tjafsigt. Man tror att man är en duktig PR-konsult bara för att man har intervjuat så många människor. Det är man inte. Man ifrågasätter frågorna och premisserna för storyn, för man vet ju hur man gör journalistik.

Jag har en kompis som aldrig lyssnat på Medierna, men nu drar hon igenom program för program, baklänges. Hon har kommit tillbaka till 2013 nu tror jag, och hennes omdöme är att det är bra, men ni är gnälliga.
– Är hon journalist?

Ja.
– Haha. Så är det ju. I vårt jubileumsprogram intervjuade vi SRs Cilla Benkö och Uppdrag gransknings Janne Josefsson, och båda hade synpunkter i stil med att ”ni är jättebra, ni behövs, men just när ni har granskat oss de senaste gångerna tycker jag att ni har tagit i lite för mycket”.

Tio år till då?
– Ja, absolut. Det vore jätteroligt och jag är helt övertygad om att Sveriges Radio behöver ett sådant här program. Nu har Therese Rosenvinge tagit över som producent så att jag kan fokusera mer på VD-rollen i produktionsbolaget, så jag kommer inte att vara lika involverad framöver.