Journalist utvisas till Kazakstan

Journalisten Alex har misshandlats och trakasserats av myndigheterna i Kazakstan. Han flydde till Sverige och under två år har han kämpat för att få uppehållstillstånd. Men kampen har varit förgäves. I början av juni ska han utvisas.

– Presidentfamiljen styr allt och tolererar ingen kritik. Så har det blivit i dagens Kazakstan, säger Alex som vill vara anonym för att inte riskera repressalier från myndigheterna i hemlandet.

Både privatägda och statliga medier styrs av presidenten och hans dotter. Avvikande medieröster utsätts för oavlåtligt förtryck. Hot och fysiska attacker mot journalister är vanliga. Kritik mot presidenten resulterar i systematiska stämningar.

bryt

Denna beskrivning av Kazakstan, från Reportrar utan Gränser, tecknar en bild av den alltför vanliga situationen för press- och yttrandefriheten i Centralasien. 26-årige Alex är en av dem som fått uppleva pressens ofrihet. Han har misshandlats och trakasserats av rättssystemet.

Han vittnar om att Kazakstan efter kommunismens fall utvecklats till ett klanvälde, styrt av president Basajev och dennes dotter. Själv arbetade han två år efter sin journalistutbildning, innan han efter några artiklar och TV-inslag började trakasseras.

– Det som framför allt är känsligt är korruptionen, och det var det vi både skrev och gjorde TV-inslag om. Det handlar om att presidenten samlat miljardbelopp på sitt eget konto, om hur polisen styrs av politiska krafter, och om att rättssystemet och polisen genomsyras av en mutkultur, förklarar han.

Kazakstan har rikliga oljetillgångar vid Kaspiska havet men är i övrigt ett vidsträckt stäppland – sträckan från Sverige till Kazakstans västgräns är kortare än från västgränsen och till huvudstaden Almaty i öst. Trots att landet haft en positiv ekonomisk utveckling under de senaste åren är situationen för pressen oförändrat usel.

bryt

När Alex började studera på journalistiska fakulteten såg han i den journalistiske dissidenten Sergej Duvanov en föregångare för och hopp om ett nytt, modernt Kazakstan:

– Journalisterna vill i allmänhet berätta mer än vad de kan skriva, och enda sättet att arbeta seriöst är skriva kritik mellan raderna. Vi träffade en gång Sergej Duvanov, som nu sitter i fängelse, och han hade stor betydelse som symbol för en fri journalistik.

Alex jobbade dels för den privatägda TV-kanalen Komerska TV, dels för veckotidningen Caravan. Han intervjuade folk på gatan om deras syn på polisens vana att godtyckligt kräva mutor av folket:

– Officiellt fanns inte längre några mutproblem i landet, så vi försökte motbevisa det genom att filma med dold kamera, och föra fram resultatet till en distriktpolischef för att de skulle ta frågan på allvar och jobba med det. Men då fick vi problem med polisen.

bryt

För Alex är politik och journalistik oupplösligt förenade begrepp. Synen på journalistiken som ett neutralt hantverk tycks vara en fjärran lyx för honom. I Kazakstan handlar journalistik om i vilken utsträckning man kan formulera kritik mot regimen utan att råka illa ut.

– I tidningen Caravan skrev jag att presidenten hade samlat en miljard på sitt personliga bankkonto. Det var en uppgift som han själv sedan bekräftade officiellt. Han förklarade att det var pengar som han hade i reserv för landets behov. Men jag åtalades för förtal av presidenten.

– Jag blev misshandlad av civilklädda män vid ett senare tillfälle och efter det blev jag konstant rädd och ville inte längre jobba som journalist. Jag försökte åka till Ryssland, men där fick jag inte stanna eftersom jag saknade familjeanknytning. När jag kom tillbaka till Almaty började jag i stället jobba som datorreparatör. Men då hade jag fått polisens ögon på mig och fick ofta problem.

– Det var också svårt att vara helt passiv och tyst även privat när man ser hur korruptionen genomsyrar allt.

bryt

Alex har ID-kort och exempel på artiklar som lett till att han fått problem med regimen. Ändå har han fått avslag i utlänningsnämnden på sina överklaganden om utvisning, eftersom nämnden hävdar att han inte kan styrka sin identitet:

– Jag har dokument som styrker min bakgrund, men det verkar mest vara till min nackdel i nämnden. Då vet de i alla fall vart de ska sända mig och det verkar räcka för dem. Om jag återvänder väntar ett fängelsestraff på mellan två och sex år.

bryt

Enligt den nyligen utkomna pressfrihetsrapporten från CPJ (Kommittén för försvar av journalister) använder regimen, förutom lagen om ärekränkning, flera andra lagar för att komma åt misshagliga röster. Ett känt exempel var när polisen förra året gjorde ett tillslag mot veckotidningen Diapazon. Förlagets grundare dömdes till ett år i fängelse eftersom tidningens grundare inte hade låtit flytta och bygga om en yttermur som hörde till förlaget.

– Kazakstan är mitt hem, jag älskar landets kultur, mat och natur. Men det har utvecklats till ett klanstyre, en diktatur, och det är det svårt att hålla tyst om. Ändå går de flesta i landet omkring och tittar ner i marken och försöker att inte se vad som händer, bara för att klara vardagen, berättar Alex.

Paul Frigyes

pf@journalisten.se