“Jag vill att fler ska förstå Frankrike”

Sveriges Radios korrespondent Alice Petréns förra bok Made in France – stolthet och nationalism från 2015 fick fina recensioner.

När hon nu grottat ner sig i det franska samhällets förhållande till Algeriet, är det en undangömd historia hon jagar. Intresset vaknade med terrordåden; Mohammed Merahs dödsskjutningar i Toulouse framför allt, sedan attacken på Charlie Hebdo och massakern på Bataclan. Unga franska män, flera med algerisk påbrå, utförde blodiga attentat inne i Frankrike. Det fanns något mer där att berätta.

En mediehändelse som hon också beskriver i boken fick henne till slut att bestämma sig för att närma sig den algeriska frågan. Den 18 mars förra året slöt EU ett historiskt avtal med Turkiet om flyktingarna från krigets Syrien, och Alice Petrén var på plats i Bryssel:

– Jag hade sett den turkiske premiärministern gå omkring som en stolt tupp och varit på presskonferens klockan ett på natten. Det var lite surrealistiskt att dagen efter vara hemma i Paris i lägenheten och lyssna på nyhetssändningarna som i stället helt upptogs av ilskan över att president François Hollande meddelat att han samma dag skulle delta i den officiella minnesceremonin för eldupphöret med Algeriet 1962. Det är så typiskt Frankrike, det inåtvända, säger Alice Petrén.

Förlusten av Algeriet är fortfarande en känslig fråga i Frankrike samtidigt som den är politiskt viktig. De flesta presidentkandidater åker till Algeriet under sina kampanjer, eller så tar de spjärn mot Algeriet, som Marine Le Pen.

Alice Petrén har många gånger kommit i direkt beröring med den komplexa fransk-algeriska relationen, som när hon stod mitt i elden under upploppen i Paris.

– Jag mötte muslimer, personer med algerisk påbrå, som säger att de inte riktigt räknas som fransmän fast de är födda här. De kontrolleras hela tiden. Inte nödvändigtvis särbehandlade, men ändå inte likabehandlade. Det finns en lång historia som kastar sin skugga över hur det är att vara muslim i Frankrike.

Hur var det att jobba med boken?
– Det är stort ämne. Man hittar en champinjon i skogen och så upptäcker man att det är svampar överallt. Man börjar dra i några trådar och så blir det mer och mer.

Hur klarade du avgränsningen?
– Tid blev en faktor. Jag började skriva i november och det har gått fort. Det var bara att sätta punkt. Jag har massor av material kvar, jag skulle till exempel kunna skriva en hel bok om ungdomar med algerisk bakgrund i Frankrike, eller en bok om IS i Nordafrika.

Vad hoppas du att läsarna ska få ut av boken?
– Jag vill att fler ska förstå Frankrike. Historien är ständigt närvarande. Sedan hoppas jag att fler ska få veta något om Algeriet, som inte får så mycket uppmärksamhet.