I väntan på kriget

40 minuter efter att ett krig mot Irak brutit ut ska Ekots insatsstyrka finnas på plats i Radiohuset på Gärdet i Stockholm.

– Insatsstyrkan består av cirka 20 personer och ska ta den första stöten, säger Ekots utrikeschef Ingemar

Löfgren.

Han berättar att styrkan ska ”köra” det första halva dygnet efter ett krigsutbrott. Därefter ersätts den av grupp två, tre och så vidare.

– Insatsstyrkan består av producenter, studioreportrar, utrikes- och inrikesintake, folk som kan klippa och hålla koll på utländska stationer, arabisktalande personal, engelsktalande personal, folk som kan ringa in gäster, folk som kan ta emot gäster, folk som kan göra kaffe. Rubbet. Blir det krig rensar vi tablån i P1 och kör direkt.

Ingemar Löfgren berättar att ett par av Ekots reportrar i Stockholm står stand by för att resa ut så fort kriget sätter igång.

– Jag kan dessutom göra vissa rockader bland korrespondenterna.

Vart tänker ni åka?

– Det beror på hur kriget utvecklar sig. Om vi inte har någon inne i Bagdad tror jag inte att vi spelar på samma planhalva som de stora amerikanska bolagen. Det är dock ganska meningslöst att sitta i amerikanernas högkvarter och bli matade med filmfrekvenser om smarta bomber. Vår strategi är att om vi inte kan vara i krigets öga, så är det bättre att se effekterna av kriget. Det blir naturligtvis flyktingströmmar till exempelvis Iran, Syrien, Turkiet och Jordanien.

Över stora delar av världen arbetar nyhetsredaktioner med att förbereda hur de ska bevaka ett anfall på Irak. Sverige är inget undantag. Här har de stora medieföretagen, åtminstone de som planerar att skicka personal till krigsområdet, sett till att personal fått utbildning i bland annat kemisk och biologisk krigsföring, säkerhet, sjukvård, skydd, vapenkunskap, krisbearbetning, propaganda och hur man bör agera i hotfyllda situationer.

– Vi har också skaffat säkerhetsutrustning, till exempel skyddsmasker, autoinjektorer och kembeständiga stövlar, dräkter och handskar, säger TV4s utrikeschef Eva Sjöberg.

Ingrid Thörnqvist, biträdande utrikeschef på Sveriges Television Nyheter och Fakta, säger att det gäller att förbereda både de som ska åka och hemmaredaktionen. Mentalt såväl som faktamässigt.

Lars Boström, utrikeschef på Dagens Nyheter, berättar att DN förbereder två parallella organisationer – en hemmastab och en stab av reportrar som är förberedda på att åka till krigsområdet.

– Självklart måste vi förstärka både hemma och ute i världen. Men det är svårt. Vi vet inte om det blir krig, när det eventuellt händer, hur det händer och på vilka platser det blir möjligt och önskvärt att vara.

Kommer ni att skicka folk?

– Det får vi ta ställning när det blir aktuellt. Det kan bli ett väldigt obehaglig läge. Ingen story är så viktig att vi ska utsätta folk för akut livsfara. Det är väldigt svåra överväganden som måste göras.

Blir det här kriget farligare för journalister än kriget 1991?

– Jag tror det. De som jobbar ute på fältet i ett krigsläge utsätter sig för stora risker. Det här är inget drömuppdrag för någon, säger Lars Boström.

Under hösten och vintern har flera svenska journalister rapporterat från Irak och den militära uppladdningen i regionen.

Många av de stora internationella mediebolagen har öppnat kontor i Bagdad. De flesta större svenska redaktioner ligger inne med ansökningar om visum till Irak.

– Viseringsfrågan är svår och liknar alltmer ”monkey business”, säger TV4s Rolf Porseryd.

Liknande uppfattning har DNs Lars Boström.

– Om du överhuvudtaget får visum så gäller det bara mellan vissa datum. Det är inte säkert att det är just då du vill vara där.

Enligt TTs utrikeschef Jonas Lindgren finns Irakfrågan med på i princip varje redaktionsmöte.

– Det här är inte bara en utrikesfråga, utan en fråga för alla redaktioner. Jag gissar att hos oss kommer det varje dag vara i snitt tio personer som är delaktiga i ”Irakmaterialet”, förutom redigerare.

– Blir det krig hoppas vi kunna ha två personer inne i Irak. En reporter ska följa dagens huvudstory i Bagdad, en annan ska ta hand om Kurdistan och röra sig på egen hand utanför Bagdad. Vi diskuterar också att sätta in folk i Kuwait och Turkiet.

Innebär det större risker för reportrarna än tidigare om det blir markstrider?

– Det gäller framförallt om man är utanför Bagdad och där har vi en väldigt rutinerad person i Stefan Hjertén. Han har varit med om så många konflikter att det känns ganska tryggt. Stefan utsätter sig inte för risker i onödan och har inte en aggressiv stil.

Till skillnad mot exempelvis Ekot tänker inte Expressen ha en speciell organisation för bevakning av kriget.

– Vi är redan bemannade för att på ganska kort varsel kunna hantera en krigssituation. Grundorganisationen på en kvällstidning är i konstant beredskap, säger Expressens redaktionschef Thomas Mattsson.

Liknande uppfattning har Per Yng som är chef för Rapport.

– Vis av tidigare erfarenheter vill vi att de som sysslar med den här typen av sändningar normalt också ska göra det när det blir hett. SVT24 kommer att gå ut först. Om det händer på natten finns det ett gäng som är berett att köra SVT-morgon. De får då börja arbeta lite tidigare och köra fram till 10-11 på förmiddagen då ett nytt gäng löser av dem. Första dygnet blir det sändningar hela tiden. Svårigheten är att veta när man ska gå ned på lägre nivåer, när kriget blir vardag, säger Per Yng.

Minska kostnaderna

För att minska kostnaderna planerar flera medieföretag att samarbeta. Ett exempel är de skandinaviska public service-bolagen som enligt Ingrid Thörnqvist diskuterar samarbete kring transporter.

Ett annat exempel är Svenska Dagbladet som tänker använda sig av den danska tidningen Jyllands-Postens material.

– De kommer att ha flera team på plats. Vi lever däremot med väldigt snål budget även om det är möjligt att vi reser till området. I sådana fall är det väl troligt att det blir Bitte Hammargren eller Jan Blomgren som åker. Vår avsikt är dock inte att skicka in dem i krigszonen, säger Svenska Dagbladets utrikeschef Lars Ryding.

Göteborgs-Posten planerar att skicka reportern Jan Anrell och fotografen Stefan Berg till Bagdad.

– Om vi också ska ta oss till andra delar i området är oklart. Vi har dock en frilans, Peter Strandberg, på väg till Bagdad, säger GPs utrikeschef Peter Andersén.

– Det är extra viktigt att vara där så fort det här är över och se vad som händer. Det kan bli en oerhört kaotisk situation.

Enligt Sydsvenskans utrikeschef Jörgen Strömberg ska Peter Strandberg även rapportera för Sydsvenskan.

–Förmodligen kommer vi att skicka ned ett eget team från Malmö även om de som åkte ned 1991 och satt i Saudiarabien inte fick ut så mycket. De satt mest på presskonferenser. Utsända kan göra stämningsgrejor från fronten. Svårigheten är att få sammanhang, att få överblick över vad som händer.

Det brukar heta att sanningen är krigets första offer.

– Propagandakriget har redan börjat och vi blir varje dag offer för det. Men vi ska i varje fall inte vara omedvetna offer, säger TTs utrikeschef Jonas Lindgren.

Enligt Ingrid Thörnqvist, biträdande utrikeschef på Sveriges Televisions Nyheter och Fakta, utnyttjas medierna flitigt i uppladdningen för kriget.

– Man planterar till exempel uppgifter som ska öka den mentala beredskapen och göra folk mer positiva till kriget. Även om vi försöker redovisa varifrån exempelvis olika bilder kommer och spegla vad den andra sidan anser, är vi alltid mer eller mindre i händerna på någon av dem.

Göteborgs-Postens utrikeschef Peter Andersén säger:

– Det gäller att vara påläst och förberedd. När kriget bryter ut går det väldigt fort och det finns mindre tid för eftertanke.

Det förra Irakkriget – 1991 – speglades i medierna som det rena kriget med de smarta bomberna, som kriget med få civila offer och nästan inga sönderbrända lik.

Långt senare visade det sig att bara knappt tio procent av bomberna var ”smarta”.

Via TV-monitorer

Det berättade dock inte den amerikanska militären för de 1 600 journalister som var ackrediterade i Saudiarabien och som till stor del fick följa kriget via TV-monitorer.

– Även denna gång blir det väldigt svårt för svenska journalister att arbeta i området och rapportera om själva krigföringen. Man lär till exempel få svårt att få plats i de så kallade poolerna, säger Stig Arne Nohrstedt, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet.

– I stället blir man utlämnad åt vad som rapporteras i de stora internationella medierna. Framförallt amerikanska medier är i sådana här sammanhang beredda att anpassa sig till påtryckningar från den amerikanska ledningen.

Aftonbladets utrikeskommentator Wolfgang Hansson tror att den arabiska TV-kanalen al-Jazira kan balansera rapporteringen.

– I och med att al-Jazira numera är rätt etablerade som en trovärdig kanal som arbetar journalistiskt kommer säkert deras rapporter bidra till att väga upp rapporteringen.

Enligt flera bedömare lär den irakiska regimen vid ett krig välkomna västerländska journalister, inte minst om journalisterna rapporterar om stora civila offer för amerikanska bomber och kulor.

Den amerikanska militären lär å sin sida varna västerländska journalister från att rapportera inifrån Irak.

– Det kommer att heta att deras säkerhet inte kan garanteras. Det är sant att markstrider innebär större risker för bevakande journalister. Orsaken till varningen är dock att man på detta sätt vill motverka att bilder och rapporter om döda och skadade civila sprids över världen, säger Stig Arne Nohrstedt .

– Att Nato besköt TV-huset i Belgrad och att man under Afghanistankriget besköt al-Jaziras redaktion i Kabul är tecken på att man är beredd att tänja krigslagarna väldigt långt.

Aftonbladets kulturchef Håkan Jaensson menar att det blir svårt att ge en korrekt bild av ett eventuellt krig i Irak.

– Det beror dels på en lögnaktig regim som har svårt att hantera yttrandefrihet, dels på amerikansk nyhetsdominans. Vi vet till exempel att det förekommer censur, att man bestämmer var reportrar ska befinna sig och vad de får föra vidare.

Vad kommer ni att göra?

– Vi kommer fortsätta med våra kolumnister. Sedan december har vi haft 18 artiklar om ett eventuellt krig, artiklar av bland andra John Pilger, Naomi Klein, Edvard Said och John Le Carré.

Mikael Bergling

Rolf Porseryd:

Jag är försiktigare nu

Rolf Porseryd förbereder sig för ett nytt krig. För drygt ett år sedan, den 26 november 2001 var han tillsammans med fotografen Ulf Strömberg, 42, i Taloqan i norra Afghanistan. Strax efter klockan två på natten sköts Strömberg ihjäl av maskerade män.

Som utrikesreporter har Rolf Porseryd, 55, bevakat flera av de senaste årens mest uppmärksammade krig och oroshärdar, och var till exempel på plats vid det förra Irakkriget 1991.

När Journalisten talar med honom befinner han sig i Amman efter att ha rapporterat om valet i Israel och gjort jobb på västbanken.

Han säger att han i dag är försiktigare än i början av sin karriär.

– Att jag inte då var lika försiktig som jag är i dag berodde på en kombination av ungdom och oerfarenhet. Men jag tror också att de tragedier som inträffat gör att det i dag finns en annan medvetenhet om riskerna än tidigare. Förmodligen är vi alla lite försiktigare.

Har jobbet blivit farligare?

– Det farligaste som jag har varit med om är det fyra år långa Bosnienkriget. Det var första gången journalister öppet var måltavlor för den

ena eller andra sidans kulor. I

ingen konflikt i modern tid har det dödats så många journalister som i Jugoslavienkriget.

– I vissa delar av arabvärlden har västerlänningar i vid mening blivit måltavlor. Det finns en ny hotbild som inte fanns tidigare.

Ska du ta dig in i Irak och Bagdad vid ett eventuellt krig?

– Jag vet inte. Idealt ska man vara där åtminstone veckan innan kriget utbryter. Om jag kommer att vara där beror på vad som händer. Vi har gått en del kurser och har utrustning som masker, stövlar och skyddsutrustning. Men i krig av den här karaktären blir små organisationer ännu mindre.

– Jag tror att man måste vara ytterst försiktig och inte ge sig in i något som man inte är säker på att man kan hantera. Risken för en liten organisation är mycket större än för en större. Men som i all journalistik bör man vara så nära händelserna centrum som möjligt. Det är dock inte säkert att man måste vara i Bagdad. Det går till exempel att rapportera från Jordanien, Kuwait, Syrien eller Turkiet.

En annan erfaren utrikesreporter är TTs Stefan Hjertén, 61, som precis som Rolf Porseryd bevakade det förra Irakkriget.

– Jag var senast i Bagdad i oktober och hoppas kunna återvända till Irak inom kort. Jag har länge tyckt att vägen in i Irakfrågan är att sitta i de norra delarna. Jag hoppas kunna åka till Sulaimaniya, den stora staden i norr där kurderna har sitt högkvarter. Det är ett land med 4–5 miljoner människor. Många svenska kurder bor där.

Hur ser du på riskerna?

– Första gången jag bevakade ett krig var i Beirut 1980. Sedan har det blivit ett antal – Libanon, Gulfkriget, Kurdistan, Västbanken, Makedonien, Kosovo, Bosnien och Iran-Irak. Jag vet inte om jag tycker att det är så jäkla farligt att vara journalist och befinna sig i en stad.

– Jag är väldligt kritisk mot USAs krig och pratet om att de har exakta bomber. Det är inte sant. När de ger sig på ett sådant här angrepp kommer det att dö mängder av människor av misstag. Men det är ju inte tal om områdesbombningar som under andra världskriget då hela kvarter förstördes.

Du verkar inte speciellt orolig för egen del?

– Nej, jag har aldrig varit vidare rädd. Att sitta på hotell Razid eller ännu hellre i befolkade stadsdelar i Bagdad tror jag inte är så farligt. Jag tror inte att USA kommer att göra något så dumt som att försöka döda tusentals människor på gatorna.

– Jag har dessutom aldrig gått runt med hjälm och stövlar mitt inne i kriget. Man håller sig i tätorter och i skyddsrum när artilleriet sätter i gång. Det är annorlunda för fotografer som måste ut för att få bilder.

Är du inte rädd för biologiska vapen?

– Saddam är en tyrann och massmördare, men ingen dåre. I vilket läge skulle han sätta in kemiska vapen? Kanske om amerikanska soldater kom promenerande i klungor om 5 000. Men det lär de inte göra.

– Det värsta som kan hända är att man sitter i Bagdad och allt skärs av runt omkring så att man inte kan skicka hem några artiklar. Att hamna utan mat och vara instängd i en källare en tid klarar man.

Peter Kadhammar, 46, har under de senaste tio-femton åren bevakat en rad krig och oroshärdar, till exempel konflikten på Nordirland, massakern i Peking, krigen i Afghanistan, Israel-Palestina-konflikten, Gulfkriget 1991 och alla krigen i forna Jugoslavien.

Under den senaste tiden har han för Aftonbladets räkning rest runt i Gulfområdet tillsammans med fotografen Mattias Carlsson och gjort reportage.

– Men också kollat läget och försökt ta reda på vad det är som gäller, säger Peter Kadhammar.

Är du inte rädd när du rapporterar från ett krigsområde?

– Det är klart att det har hänt att man varit väldigt rädd, särskilt i Bosnien och Kroatien. Men rädd i största allmänhet kan man inte gå omkring och vara. Däremot är jag väldigt försiktig. Jag söker inte faran. Jag försöker undvika den.

Genom att åka till ett krig?

– Man behöver ju inte springa där de skjuter.

Vilka är problemen vid bevakningen av ett eventuellt nytt Gulfkrig?

– Att man, som i alla krig, inte riktigt vet vad som sker och att det, som i alla krig, är fullt av desinformation och propaganda från alla parter. Specifikt för detta kriget är att det ännu inte är något krig och ingen vet någonting om vad som kommer att ske.

Peter Kadhammar tror att det för utsända reportrar blir vissa skillnader jämfört med kriget 1991.

– Amerikanerna säger att de tänker vara mycket mer öppna mot medierna. De kommer inte att tala om taktik eller strategi, men de kommer att släppa medierna närmare sina trupper. Vid förra Gulfkriget höll de medierna borta från trupperna nästan helt och hållet och använde sig av det okända poolsystemet. Det ska de inte köra med nu.

– Men de journalister som är här kommer att vara helt beroende av amerikanerna. Så var det inte i förra kriget. Jag och Roger Turesson och en del andra journalister sket i amerikanarna och deras bestämmelser och åkte ut och gjorde våra egna grejer. Det tror jag inte att man kommer att kunna göra den här gången.

Ockupation av Irak innebär markstrider och därmed ökade risker för bevakande journalister?

– Alla spekulerar, men ingen vet vad som kommer att ske. Kriget kan vara över väldigt fort. Förra gången hävdade den amerikanska propagandan att Irak hade världens femte starkaste armé. Vi matades i månader inför det kriget med uppgifter om vilket ohyggligt hot den irakiska armén utgjorde. Det visade sig att de i praktiken inte utgjorde något hot alls mot den högteknologiska krigsföringen. Det var i stort sett första världskriget-nivå på deras utrustning och taktik, halvbra skyttegravar som amerikanerna bara körde över efter att ha bombat sönder deras försörjningslinjer. Dessutom deserterade en stor del av den irakiska armén.

MIKAEL BERGLING

Experterna mobiliseras

I tävlingen om den bästa bevakningen gäller det inte bara att ha de bästa nyheterna, bilderna och rapporterna, utan också de bästa experterna.

Det är experter som många redaktioner vill hålla hemliga tills kriget bryter ut.

Ett undantag är Rapports expertkommentator Stefan Ring, 56, som är överstelöjtnant och huvudlärare i strategi vid institutionen för säkerhet och strategi på Försvarshögskolan i Stockholm.

Han menar att det finns vissa likheter mellan rollerna som strategilärare och TV-kommentator, men också skillnader.

– En stor skillnad är att jag i mitt yrke analyserar händelser först efteråt, när de är avslutade. I TV ska jag göra det medan de pågår.

Vilket är svårast?

– Det gäller att undvika tvärsäkra uttalanden. Det jag kan göra är att peka på olika alternativ och utifrån militärt perspektiv bedöma vad som är mest sannolikt.

Har du tillgång till andra källor än journalisterna?

– Det är tveksamt. Vi kan gå på den militära underrättelsetjänsten, men även deras källor är i huvudsak öppna. Vårt bidrag är att vi visserligen tittar på samma material som journalisterna, men att vi gör det med andra ögon.

Även Sveriges Radios Ekoredaktion kommer att ha expertkommentatorer i studion.

Vilka vill dock inte Eko-chefen Ingemar Löfgren säga.

– Vi har knutit upp personer inom Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och Försvarshögskolan. Det vore kul om vi visste att de tillhörde oss. Vår förhoppning är att de inte ska sitta i alla jävla soffor.

Liknande uppfattning har TV4s utrikeschef Eva Sjöberg.

– Vi kommer att plocka in experter för direktsändningar, nyhetsmorgon och liknande.

Vilka?

– Det vet jag inte. Om jag visste det så skulle jag inte säga det.

Konkurrerar ni om vilka experter ni ska ha i studion?

– Ja. En person som utmärker sig för att vara en väldig klar och tydlig pedagogisk person som går igenom rutan är självklart eftersökt.

Sydsvenskans utrikeschef Jörgen Strömberg säger att tidningen håller på att diskutera med eventuella expertkommentatorer, men att några avtal ännu inte är klara.

Jonas Lindgren, utrikeschef på TT, berättar att han i princip har klart med två externa expertkommentatorer.

– Det blir sannolikt en kombinerad militärstrateg och statsvetare i London och en professor i internationella relationer i Kairo.

Svenska Dagbladet kommer att ha en militär expert och en islamolog som expertkommentatorer.

– De ska vara tillgängliga för intervjuer och faktakontroll, men också skriva. Den ene av dem, islamologen Jan Hjärpe, skriver redan i tidningen om än inte på nyhetsplats, säger utrikeschefen Lars Ryding.

Enligt Stefan Ring är det troligt att det blir ett krig och att Irak angrips från luften.

– Därefter lär man försöka lyfta in lättrörliga markstridskrafter för att ta flygbaser och annat, och för att försöka skära av och isolera framför allt Bagdad. Till sist väntar en stor markoffensiv som går ut på att ockupera territorier.

Hur stor är den irakiska försvarsviljan?

– Jag tror att de vanliga förbanden gladeligen kommer lägga ned vapnen så fort det händer något. Annorlunda är det med ”det speciella republikanska gardet” på mellan 20 000 och

25 000 man som en av Saddam Husseins söner är chef för och som finns i Bagdad, förmodligen uppblandade med den civila befolkningen.

Blir det extra farligt för de reportrar som under ett eventuellt krig finns i Bagdad?

– Det kan man lugnt påstå. Vi kan få en ”Beirut-situation”. Allting står och faller med vilket stridsvärde de som är satta att försvara Saddam Hussein har.

Tycker du att det är bra att många redaktioner tar in expertkommentatorer i form av exempelvis militärer och statsvetare?

– Det vore givetvis bättre om redaktionerna kunde stå helt fria och hade egna anställda som kunde dra de här slutsatserna. Men med de små resurser redaktionerna har är det inte möjligt, och eftersom det är redaktionerna som bestämmer vilka som ska framträda tycker jag att den journalistiska integriteten bibehålls.

Får du betalt av Rapport?

– Nej. Jag gör det här som anställd på Försvarshögskolan. Försvarsmakten ger skolan pengar för att vi ska svara för den här typen av massmediala kontakter.

MIKAEL BERGLING