Hennes reportage fanns olovligt på nätet i fem år

I juli 2012 sålde journalisten Lena Heimlén in ett reportage med bilder om en kvinna som använder fiskrens för att göra konstverk till Hemmets Journal. En publicering i papperet över två sidor fick hon 5 000 kronor för på F-skatt.

När hon i början av januari i år googlade sitt namn hittade hon reportaget på Hemmets Journals hemsida. Någon webbpublicering hade inte ingått i priset, och nu hade den legat ute i över fem år på sajten. Hon tog kontakt, och tänkte att det skulle vara en smal sak att få ersättning. Men där hade hon fel.

– Jag var med om samma sak med en annan tidskrift för några år sedan, och då var det inget snack. De bad om ursäkt och betalade. Så jag tänkte att det skulle bli ungefär likadant nu, berättar Lena Heimlén.

Annons

I vad som skulle bli en tre månader segdragen mejlförhandling med Hemmets Journals chefredaktör Håkan Ström fick hon först veta att tidningens policy är att allt publiceras elektroniskt och att förbehåll förutsätter tidningens godkännande, sedan att ”det som gäller för svensk press är att frilansmaterial köpes in och att betalningen gäller alla publiceringsformer”, sedan att det är ”kutym och etablerad hantering sedan många år att det man köper in kan publiceras i olika pub­liceringsplattformar utan extra ersättning”. I slutet av månaden erbjöd Hemmets Journal 500 kronor i förlikningsersättning.

– Far och bada, tänkte jag.

Hon inledde med att begära 46 200 kronor plus moms i ersättning, varav 11 000 kronor för texten, enligt frilansrekommendationen, och 35 200 kronor för bilderna enligt SFFs prisguide för olovligen publicerade bilder under 5,5 år.

Hemmets Journal medgav aldrig att man gjort någon otillåten publicering men höjde förlikningsbeloppet till 5 000 kronor. Lena Heimlén sänkte sitt krav till 11 000 och i slutet av mars nådde de en överenskommelse på 8 000 kronor.

– Först blir man ju förbannad, att ett stort förlag gör på det här sättet över huvud taget. När man sedan påpekar att de använder material utan att ha betalat för det så försöker de bortförklara det, säger Lena Heimlén.

Journalisten har tagit del av mejlkonversationerna när reportaget såldes, och någon uppgift om att publiceringen också skulle gälla digitalt förekommer inte. På fakturan uppgavs att det handlade om en publicering i tryckt media vid ett tillfälle.

Hemmets Journals chefredaktör Håkan Ström menar att det numera är standard att webbpubliceringar ingår vid inköp av frilansmaterial.

– Om du ringer runt och frågar Sveriges alla medier så kommer 99,9 procent att svara att det är kutym. Det skulle vara olidligt om man skulle behöva göra upp om elektronisk publicering i varje fall. Man ställer inte ens frågan längre, det är helt naturligt, säger Håkan Ström.

– Jag tycker att det är märkligt att komma över fem år senare och vilja ha ersättning för något som hela branschen förutsätter ingår i priset när man köper en artikel.

Skälet till att han höjde förlikningserbjudandet var att Lena Heimléns första krav om 46 200 kronor låg så högt – det blev alltså ett ankarvärde i förhandlingen.

– Ja, så var det naturligtvis. Jag ville ju avsluta i någorlunda god anda och måste då höja mitt förslag en bra bit, säger Håkan Ström.

Om du nu tycker att ni inte har gjort fel, varför betalar ni alls?
– Jag ville få det ur världen och slippa en tidsslukande tvist i domstol. Ibland måste man vara pragmatisk.