Hannu lämnar otacksamt jobb

Förväntningarna var höga när Hannu Olkinuora tillträdde som Svenska Dagbladets chefredaktör förra året. Men uppgiften att leda den anrika andratidningen med vikande upplaga i en konjunktursvacka har inte varit tacksam.

I förra veckan tackade Hannu Olkinuora för sig efter att i 18 månader ha lett Svenskan i en period av kraftiga nedskärningar.

Har du kunnat genomföra dina idéer?

– Ja det tycker jag. Det nya formatet, inriktningen mot en bredare läsekrets, jobbet med att få ner kostnaderna, det var de viktiga åtgärderna. Men en del redaktionellt arbete kvarstår nog.

Olkinuora slutar eftersom han inte längre kände att han hade redaktionens förtroende, vilket Schibsteddirektören Birger Magnus tillstod i tidningen Vision. Han fyllde aldrig på allvar rollen som redaktionell ledare, och har kritiserats för att mest ha ägnat sig åt sparande och administration.

Vilket har behövts. Ägarna i Schibsted diskuterade till och med att lägga ner tidningen, ty detta statusprojekt har hittills kostat norrmännen 300 miljoner kronor i förlust. Nu har Svenskan fått en nådatid på ytterligare 12 månader, en tid med besparingar på ytterligare 75 miljoner.

Hannu Olkinuora lämnar ett Svenska Dagbladet i djup kris, men måhända inte i fritt fall.

Rapporter om en upplageökning med 11 300 exemplar under tredje kvartalet 2001 har uppmuntrat tidningen i novembermörkret. Men bakom siffrorna finns kampanjerbjudande med provprenumeration för halva priset, vilket kostar pengar och leder till en prenumerantskara med tvivelaktig lojalitet.

– Nja, det finns olika typer av kampanjer, men andelen prenumeranter som fortsätter är hög och i Stockholm har upplagan varit speciellt stark. Det är glädjande eftersom vi vill bli mer av en tidning för den moderna stadsmänniskan, säger Olkinuora.

Självsäker och duglig administratör. Så har Olkinuora framstått. Samtidigt antyder hans lite svävande, otydliga svar svårigheten med att formulera en klar inriktning om vad som är viktigt med Svenska Dagbladets innehåll.

Varför behövs tidningen egentligen?

– Här finns ett granskande uppdrag som är viktigt och sen har vi utvecklat kontakten med läsarna om vad de vill ha… jag tror att det finns ett seriöst samhällsuppdrag som Svenska Dagbladet fyller.

Säger Hannu Olkinuora, och det är som han å ena sidan kraftfullt hanterar administrationen och å andra sidan sköter det nyhetsbevakande uppdraget, men hoppar över det där andra, i mitten, det som många skulle kalla tidningens själ. Utveckla tidningens identitet, ja, men till vad? Anpassning till en målgrupp, jaha, men varför?

Torekull saknar Svenskans själ

Enligt en före detta chefredaktör för Svenska Dagbladet är det just själen som har gått förlorad:

– Ja, tidningen har förlorat sin själ, säger Bertil Torekull. Den har successivt tömts på sina goda namn, sin kvalitet, och för just Olkinuora har det nog varit extra svårt eftersom man som chefredaktör måste kunna ta pulsen på läsekretsens själ, vilket är svårt om man inte är svensk, menar Bertil Torekull.

Enligt Olkinuora själv ligger det lite i Torekulls kritik om tidningens förlorade själ, men det beror mycket på att förnyelseprocessen har varit våldsam och att många har lämnat tidningen:

– Men nu handlar det om att skola in en ny generation skickliga skribenter. Det är fullt möjligt. Svenska Dagbladet har en stark identitet, det är svårt att döda en sådan tidning, säger han.

Men är det möjligt att öka den redaktionella kvaliteten samtidigt som ytterligare 75 miljoner ska sparas?

– Jag vet inte, säger Hannu Olkinuora.

Paul Frigyes

pf@sjf.se