Gubb Jan fast i DDs rivningshus

Dala-Demokratens ekonomiska kris 2012 ledde till massuppsägningar, tio nedlagda lokalredaktioner och ett samarbete med tidigare värsta konkurrenten Dalarnas Tidningar. Tidningens överlevnad stod på spel. DDs vita plåtlada vid rondellen på E16 övergavs i mars och hela redaktionen flyttade in i DT-huset. Hela redaktionen? Nej, en ensam journalist är kvar i DD-huset.

På parkeringen står en ensam röd bil. Kriminalreportern Gubb Jan Stigson välkomnar oss i dörren och leder oss in i de dammiga och nedsläckta lokalerna. Här och var sitter namnskyltar och anslag kvar. Där är Göran Greiders gamla rum. Glasdörren in till centralredaktionen skyltar med budskapet ”Dala-Demokraten ”Vi har glöden.”
Tryckpressen står blå och kall i bottenplanet. ”Några turkar har varit här och tittat på den”, berättar Gubb Jan Stigson.
Han hämtar en utskriven dom från skrivarrummet och går över det stora redaktionsgolvet där ett hundratal bordstelefoner är prydligt uppradad. Telefonleasningsfirman vill inte ha tillbaka dem.
Längst bort i korridoren ljusnar det och värmen stiger.  Det är här Gubb Jan Stigson har sitt tjänsterum, belamrat med det egna arkivet.
– Där är nazister, säger han och pekar på en skåphylla proppfull av DDs vita kuvert med domar och tidningsklipp. Där är ouppklarade mord, där är ouppklarade rån, där är maffiabankiren och där är det ex-gängmedlemmar.

Arkivet får inte plats i ett rum så han har annekterat rummet tvärs över. Några kartonger finns hemma också. Fast frugan blir vansinnig, så de ska ut.
– Du kanske kommer ihåg att det var en gubbe i Kristinehamn som mördade sin hustru för ett år sedan? Jag hittade honom i mitt arkiv. Han hade begått ett trippelmord 1975, så det var vi först med att berätta, säger Gubb Jan Stigson.
Polisen brukar hänvisa journalister som har faktafrågor om ouppklarade brott till honom, de vet att han har allting i arkivet.

Arkivets omfång har gjort att det är svårt att flytta över till DT.
– Det får inte plats men det är ingen som vill att det ska slängas. Tvärtom – alla vet att vi har nytta av arkivet. Jag vet inte hur de ska lösa det.
Orsaken till att Gubb Jan Stigson blivit kvar i det övergivna huset är arbetsmiljön på den nya arbetsplatsen. DDs redaktionsrum i DT-huset ligger direkt ovanför tryckpressen.
– Jag har en skada på balansnerven. När tryckpressen kör vibrerar rummet och jag blir sjösjuk, säger han.
Han började på DD som sommarvikarie på lokalredaktionen i Malung 1974 och blev fast anställd i juni 1975. Han fyller 64 i sommar men har slagit bort tankarna på att gå i pension i förtid.
– Det slår för hårt ekonomiskt, så jag överväger i stället att jobba kvar till 66 eller 67.

Han kan inte flytta till DT. Han varken vill eller kan jobba hemifrån. Han kan inte heller sitta kvar i det gamla DD-huset. Det ska rivas.
– Jag sitter som på Titanic och väntar på undergången. Hur de ska lösa det här vet jag inte.
Fram till i vintras hade han ofta sällskap av DDs tidigare kulturredaktör Bo Degerman som fortsatte att skriva för tidningen efter pensionen och satt i rummet intill.
– När jag kom hit efter morgonbönen på DT och såg att det var tänt i fönstret förstod jag att Bo var här och att det fanns kaffe.
Bo Degerman avled i januari, 74 år gammal, och har lämnat ett tomrum.
– Det har blivit ensamt på jobbet. Jag träffar kollegerna på morgonbönen, och när jag postar på Facebook att det finns fika dyker det alltid upp folk. Det fungerar alldeles utmärkt att arbeta här, men det skulle förstås vara bättre att sitta tillsammans med resten av redaktionen, säger Gubb Jan Stigson.

Dala-Demokratens ansvarige utgivare Bosse Andersson tycker att det är en olycklig situation, men vill inte ge några kommentarer med hänvisning till att det handlar om en intern personalfråga.
– Det jag kan säga är att vi förstås ska hitta en lösning som fungerar för honom, säger Bosse Andersson.