Granskningsnämnden – maktens ombudsman?
I Göteborg sköt statens polis på demonstranter. I Stockholm lade statens överåklagare ner förundersökningen om skottens eventuella laglighet. Och i Haninge sitter en statlig myndighet och diskuterar om den ska knäppa Janne Josefsson på näsan för hans rapportering om ifall staten gjort rätt eller fel. Så märkligt kan det bli när journalistiken i etermedierna ska granskas.
I Göteborg sköt statens polis på demonstranter. I Stockholm lade statens överåklagare ner förundersökningen om skottens eventuella laglighet. Och i Haninge sitter en statlig myndighet och diskuterar om den ska knäppa Janne Josefsson på näsan för hans rapportering om ifall staten gjort rätt eller fel.
Så märkligt kan det bli när journalistiken i etermedierna ska granskas.
Det är måndagen den 11 februari och ledamöterna i statens Granskningsnämnd för radio och TV bänkar sig i sammanträdesrummet på kommunhuset i Haninge.
Under helgen har de läst utskrifter från fem program som sänts i Sveriges Radio, SVT1, SVT2 och TV4.
Till utskrifterna finns förslag till de beslut som snart ska fattas.
Om drygt fyra timmar ska våldsskildringen vid en grisslakt i dokusåpan Farmen vara friat.
De fyra andra dokumenten gäller opartiskhet och saklighet, de speciella krav som radio-TV-lagen och sändningstillstånden ställer på marksänd radio och TV.
n Ett inslag i Nordnytt den 20 augusti om bygglov och eventuella svarta pengar i Luleå ska snart anses ”så vilseledande att det strider mot kravet på saklighet” i SVTs sändningstillstånd.
* En onsdagskrönika i Studio Ett den 10 augusti, där utlänningsnämndens ledamöter tilltalas med förnamn i en rad retoriska frågor, anses partisk.
* Ett inslag i konsumentprogrammet Plus om en tolvårig grabb som köpte en CD-spelare som slutade fungera, både partiskt och osakligt.
* Men mest tid ägnas åt vad Janne Josefsson sade i Uppdrag Granskning den 2 oktober om överåklagare Björn Ericsons beslut att lägga ner förundersökningen mot de poliser som sköt den stenkastande demonstranten Hannes Westberg i Göteborg i juni.
Mot slutet gjorde Janne Josefsson en prata om beslutet.
”Innan en polis får använda sitt tjänstevapen måste alla andra möjligheter att lösa uppgiften vara uttömda. Vapnet ska visas tydligt. Men med berått mod skjuter polismannen längst till höger. Vapnet håller han dolt bakom skölden. I förhör har han sagt att han siktade mot kroppen, ett direkt dödligt skott. Men det blir alltså inget åtal. Som om bilderna inte fanns”.
Tio privatpersoner anmälde programmet som ensidigt och vinklat till ”ligisternas, det polisfientligas och till det lagtrotsandes fördel” för att citera en anmälare som bifogar Hanne Kjöllers ledarartikel i DN med rubriken ”Uppdrag förvanskning”.
Oenighet om fällning av Uppdrag Granskning
Ledamoten Ingrid Edström, tidigare biträdande programdirektör på TV2, hade sett programmet när det sändes och visste när hon närmade sig kommunhuset i Haninge att hon tyckte handläggaren Eva Tetzells förslag till beslut var fel.
Tetzell ville fälla för otillåtet ställningstagande, alltså ett brott mot opartiskheten. Edström ville fria.
– Här tyckte jag självklart att det inte skulle fällas, säger hon.
Moderate riksdagsmannen Mikael Odenberg hade också sett programmet i förväg. Han tyckte att handläggarens förslag var riktigt.
– När någon närmar sig ett problem från ett visst håll, finns det alltid en risk att de kör sin linje så pass hårt att det slutar med att programföretaget tar ställning, säger Mikael Odenberg.
Sören Thunell, svensk generalkonsul i åländska Mariehamn och i 15 år chefredaktör och ansvarig utgivare i A-pressen, hade satt frågetecken i kanten när det gällde Uppdrag Granskning. Han tyckte som Edström att inslaget skulle frias.
– När jag går igenom utskriften ser jag inget annat än att det kunde ha sänts. Det finns möjligen en brist, det är det här med ”ett direkt dödligt skott”. Det blir ju inget dödligt skott, säger Sören Thunell.
SVT har, som alltid i nämndens beredning av ärenden, fått yttra sig. Företaget skriver att polismannen förefaller ha brutit mot samtliga föreskrifter som gäller vid användande av tjänstevapen:
”Att åklagaren inte i sitt beslut redogör för hur han resonerat då han kom fram till att dessa avsteg från reglerna inte är åtalbara framstår som en brist i hans beslut. Att Uppdrag Granskning påtalar denna brist innebär inte att programmet tar ställning i skuldfrågan eller till huruvida den polisman som sköt Hannes Westberg gjorde sig skyldig till brott”, skriver SVT.
I det kollektiva minnet finns ett möte i november då en oenig nämnd friade två tidigare Uppdrag Granskning om händelserna vid EU-toppmötet i Göteborg. Programmen hade fått hela 28 anmälningar.
Då som nu var Janne Josefssons formuleringar om polisskotten knäckfrågan. Den gången beslöt nämnden med siffrorna fyra för och två mot att fria, trots att den skriver att ”reportern använde formuleringar som kunde uppfattas som ställningstaganden i frågan om huruvida polisskottet mot NN varit motiverat”.
Ingrid Edström var en av fyra ledamöter som ställde sig bakom den skrivningen. Två andra var skiljaktiga, som det kallas. De reserverade sig och ville i stället fälla Josefsson. Det var de båda yrkesjuristerna, tillika ordförande och vice ordförande i nämnden.
Justitierådet Johan Munck och regeringsrådet Göran Schäder ansåg att ”reportern i båda programmen reservationslöst tog ställning för slutsatsen att polisskottet mot NN hade varit helt omotiverat” och att ”programmen genom detta ställningstagande strider mot kravet på opartiskhet”.
Nu, den 11 februari är det bara Göran Schäder och Ingrid Edström som är med av dem som deltog i novemberbeslutet. Då när en av dem ville fria och en ville fälla.
Vad förmodligen ingen i Granskningsnämnden tänker denna februariafton är att rollerna mellan yttrandefrihet och statens dömande makt blir lätt svåröverskådliga i just det här fallet.
Eller oerhört klara.
I Göteborg har staten, genom statens polis, skjutit en stenkastande demonstrant. I Stockholm har staten, genom sin överåklagare, lagt ner förundersökningen om huruvida skotten var lagliga eller inte. Och när journalister på den TV som finansieras genom statliga licenspengar, granskar om beslutet var rätt eller fel, så sitter en statlig nämnd, vars ledamöter utses direkt av regeringen och funderar på om den ska knäppa journalisterna på näsan eller inte.
PO: Osmakligt att staten granska journalistiken
Pressombudsmannen Olle Stenholm har som radiomedarbetare gjort mer än tusen personliga slutprator i Efter tre, men bara blivit fälld en enda gång. Han har länge tyckt illa om att Granskningsnämnden är statlig.
– Jag tycker inte det är till gagn för yttrandefriheten att detta i och för sig nödvändiga organ är en statlig myndighet där regeringen utser ledamöterna. Både i tryckfrihetens och yttrandefrihetens väsen ligger att medierna ska stå fria från statsmakterna, säger Olle Stenholm.
Det är nog rimligt att tillstånden för marksänd radio och TV fördelas av staten, tycker han. Och att staten har synpunkter på hur mycket reklam som sänds, hur den sänds och andra formkrav.
– Men att sedan staten ska stå som kvalitetsgranskare av journalistiska arbetsprestationer tycker jag är osmakligt. Jag vill inte att allmänheten ska få intrycket att det är möjligt för staten att påverka journalistiken.
Vid sammanträdet i Haninge den 11 februari tycker både Ingrid Edström och Göran Schäder som de gjorde i november. Men i dag tillhör Edström en minoritet och Schäder en majoritet.
Nu vill majoriteten fälla Josefsson, en minoritet med Ingrid Edström och Sören Thunell vill fria.
”I det nu aktuella programmet hävdade samme reporter att en av polismännen avsiktligt hade avlossat ett direkt dödligt skott mot NN” skriver majoriteten i sitt förslag till beslut.
Göran Schäder som satt ordförande minns att det var en ganska livlig diskussion om formuleringar som ”med berått mod” och ”ett direkt dödligt skott”.
– Jag uppfattade att det var ett ställningstagande i skuldfrågan att den här polisen hade begått ett brott, säger han en månad senare.
Ingrid Edström tycker annorlunda:
– Jag ser det mer som en olycklig formulering. Det vore klart bättre om han sagt att det var ett skott som kunde varit dödande.
Nämnden går med siffrorna fem mot två på den hårdare linjen och fäller Janne Josefsson:
”Granskningsnämnden anser att reportern härigenom tog ställning i skuldfrågan på ett sätt som inte är förenligt med kravet på opartiskhet”, lyder fortsättningen av texten.
I sin reservation skriver Sören Thunell och Ingrid Edström att formuleringen ”ett direkt dödligt skott” var alltför kategorisk. ”Denna brist innebär emellertid inte ett sådant ställningstagande att det ändrar bedömningen att programinslagets granskande karaktär ligger inom SVTs uppdrag”.
SVT begär omprövning av fällningen
När utslaget offentliggjordes den 20 februari dröjde det bara två dagar tills SVT i ett pressmeddelande meddelade att en begäran om omprövning skulle lämnas in. I pressmeddelandet säger programdirektör Leif Jakobsson att inget ställningstagande skedde i skuldfrågan, tvärtemot vad nämnden påstår. Han säger också att redaktionen för Uppdrag Granskning har hans fulla stöd att fortsätta granskningen av Göteborgshändelserna.
Den dag SVT skickade ut sitt pressmeddelande blev det också känt vilka inslag som nominerats till utmärkelsen Guldspaden av föreningen Grävande journalister. I TV-klassen nomineras Janne Josefsson och Hannes Råstam för sin granskning av Göteborgskravallerna. De fick så småningom också en Guldspade, med en motivering som lovordar programmets ”bedövande effektivitet”.
Nu sitter kanalrådet Hans Hernborn på SVT och funderar på hur en begäran om omprövning bäst ska skrivas.
– Vi vet inte vad som biter på nämnden, det är tyvärr så. Det är ytterst sällan den ändrar sig. Därför måste vi noga tänka igenom hur vi gör vår begäran, säger han.
Som ytterligare ett sätt att protestera mot nämndens fällning har SVT tagit initiativet till att det aktuella inslaget ska visas på en internationell TV-konferens i Rotterdam i maj, för att få en vidgad syn på tvisten (Journalisten 9/02).
Samtidigt sitter TV4 och funderar på om de ska begära en ny omprövning av den fällning av Kalla fakta som kvarstår efter en tidigare fällning (Journalisten 8/02).
Att fällda programföretag inte finner sig i nämndens beslut är mycket ovanligt. Tidigare har konflikten mest gällt pengar. TV4 har vunnit delsegrar när det gäller hur företaget får stoppa in reklam i tablåerna. Granskningsnämnden och SVT bråkar i läns- och kammarrätter om sponsorskyltar får stoppas in när en sportsändning byter kanal eller bara före och efter hela sändningen.
Om programinnehåll har det varit tystare. Och om själva systemet med en statlig granskningsnämnd helt tyst. Pressombudsman Olle Stenholm har en elak förklaring.
– De tycker att systemet fungerar hyfsat och de vill inte stöta sig. SR och SVT vill hålla sig väl med den som delar ut anslagen. Och TV4 vill av samma skäl inte stöta sig med den som meddelar tillstånden.
Om det ska hända något med själva systemet med en statlig granskningsnämnd, måste programföretagen ligga på.
– Det är inte rimligt att staten ska ta initiativ till en sådan förändring och det finns ingen förutsättning för en förändring om inte programföretagen själva börjar lobba för frågan. Men det gör de inte, säger Stenholm.
Hans Hernborn har hört det förr i en direktsänd debatt i SVT24. Han lät förbannad då också:
– Att vi skulle hålla inne med våra synpunkter bara för att TV-avgiften slussas via ett riksdagsbeslut är befängt. Det är rent nys från Stenholm, säger han nu.
Däremot håller Hans Hernborn med om själva komplikationen. Särskilt när det är statens polis och statens åklagare som är föremål för den journalistiska granskning som statens nämnd granskar.
– Det är inte bra, det är helt klart.
Nämndens direktör: Visst kan det verka konstigt
Ingrid Edström, Sören Thunell och Göran Schäder reagerar med förvåning på tanken att någon kunde misstänka nämnden för att vara särskilt snäll mot statens intressen.
Granskningsnämndens direktör Greger Lindberg, medger dock att det finns komplikationer.
– Visst är det värt en diskussion. Det här brukar vara svårt att förklara för utlänningar. De undrar vem som ger tillstånden och jag svarar regeringen. Sen undrar de vem som utser ledamöterna i Granskningsnämnden. Jag svarar regeringen igen och då kan de börja titta lite konstigt, säger han.
Den lilla debatt som varit hittills tycker han är för slagordsmässig.
– Men man kunde önska sig tydligare former för hur nämndens ledamöter utses. Den ordningen att regeringen utser alla ledamöter utan att behöva tala om varför, är ganska ovanlig i ett europeiskt perspektiv, säger han.
borge.nilsson@textra.se
Granskningsnämndens beslut finns på http://www.grn.se
Makthavare får oftare rätt
Fyra gånger har han anmält TV-inslag till Granskningsnämnden. Tre gånger har politikern Hans-Erik Malmros helt eller delvis fått nämnden med sig.
Andelen fällningar för partiskhet och osaklighet har ökat dramatiskt de första månaderna i år. Dessutom är andelen granskade makthavare hög, bland dem som anmält fällda inslag.
Av tio anmälningar för partiskhet/osaklighet i år är sju gjorda av den eller de makthavare som granskades i det aktuella inslaget. Samtliga dessa anmälningar har lett till fällningar.
I fjol stod granskade makthavare för 20 av 47 anmälningar – och i 16 av fallen ledde det till fällning eller kritik.Privatpersoners anmälningar ledde i fjol bara till fällning eller kritik i 15 av 27 ärenden.
Makthavare har alltså större framgång med sina anmälningar.
Moderatpolitikern som fått rätt
Moderatpolitikern Hans-Erik Malmros i Sundbyberg är en av de framgångsrika. Genom att servera mycket fakta som programföretaget tvingas svara på, får han ett övertag i saklighet redan som påläst anmälare.
– Så är det i alla sammanhang. Man är alltid gynnad av att göra mycket själv, säger han.
Hans första anmälan gällde en åsiktsannons i TV4 Stockholm, där han, och Granskningsnämnden, ansåg att Hyresgästföreningen bedrev politisk propaganda mot utförsäljningar av kommunala bostäder.
– Det handlade om att stämma i bäcken. I en valrörelse kan det vara oerhört betydelsefullt om organisationer får sprida politisk propaganda, säger Malmros.
Två andra rörde granskningar av hans egna domäner som ordförande i färdtjänstnämnden i Stockholm.
Enligt konsumentmagasinet Plus fick en färdtjänstberättigad kvinna i Stockholm betala mer än dubbelt så mycket med hund som utan. Malmros tog fram taxeunderlag som visade att det visserligen blev dyrare men inte så mycket som dubbla priset. Därför kritiserades Plus för bristande saklighet.
I det regionala nyhetsprogrammet ABC fick en vänsterpolitiker kritisera försämringar i rätten att välja chaufför i färdtjänsten. Hon hade emellertid inte reserverat sig mot beslutet när det fattades i färdtjänstnämnden. Därför var hon lika ansvarig som Malmros själv, tyckte han.
Nämnden gick på hans linje och fällde inslaget för bristande saklighet, eftersom det var fel att ge den borgerliga majoriteten skulden.
Hans fjärde anmälan gällde Jan Josefssons program i Uppdrag Granskning om Göteborgshändelserna, som ledde till ett friande beslut av en oenig nämnd i november.
Anmälan mot inslag där han själv blivit granskad
Sedan dess har Malmros haft rika möjligheter att se granskande journalistik på nära håll. Dyr vinkonsumtion vid en studieresa till USA med hans färdtjänstnämnd har fått mycket publicitet.
– Då var ABC väldigt schyssta. Reportern sa att de sagt på redaktionen att jag lyckats fälla ett av deras inslag. Det blev inte alls mildare för min del men han gjorde ett schysst jobb, säger Hans-Erik Malmros.
Ett inslag nyligen i Aktuellt om politiker, färdtjänst och gräddfil har däremot väckt hans ilska.
Ska du anmäla igen?
– Jag vet inte än. Men många har blivit väldigt upprörda, säger han.
borge.nilsson@textra.se
Göran Ellung, TV4:Nämnden har spelat ut sin roll
Även inslag som frias kan ibland kritiseras för innehållet. Allt oftare kommer nämnden med förslag på hur något skulle ha gjorts. Kommentarer som väcker stor irritation hos programföretagen.
Göran Ellung, chef för samhällsredaktionen på TV4, tycker att den här sortens pekpinnar från Granskningsnämnden blivit vanligare:
– Nämnden har mer och mer blivit en sorts smakdomstol som ger konstiga utslag och frianden med en eftersläng. Är det de som driver en TV-station eller vi?
I ett av exemplen nedan får TV4s Kalla fakta förslag på lämpliga yrkesgrupper och myndigheter att intervjua.
– När en myndighet går andra myndigheter tillhanda genom att ge förslag på vilka vi ska intervjua, då har ju den här nämnden spelat ut sin roll, säger Göran Ellung.
Chefen på Granskningsnämnden, Greger Lindberg, säger att det är ett sätt att ge vägledning om var gränserna går.
– Det kan man göra om det inte finns någon anvisning att just den eller den ska vara med. Ett ”till exempel” kan ju vara väldigt viktigt. Vi ska inte tala om hur man gör program. Vi ska bara tala om hur man inte ska göra, säger han.
Så här ska man göra
Här är några exempel där nämnden har petat i programmen:
* ”Enligt Granskningsnämndens mening kunde framställningen i inslaget ha gjorts mer fullständig t.ex. genom att någon representant för barnmorskekåren eller Socialstyrelsen hade intervjuats”.
Ur beslut om Kalla fakta, TV4, om p-pillerinformation där nämnden friar med kritik och förslag på vilka som borde ha intervjuats. Beslutet fattades 2001-05-30 och har nummer SB236/01.
* ”Enligt nämndens mening borde gällande bestämmelser för utvisning på grund av brott ha redovisats på ett något utförligare sätt i inslaget. Dessutom var exemplet sådant att det av integritetsskäl omöjliggjorde en saklig belysning av relevanta omständigheter ”.
Ur beslut om Kalla fakta om barn till utvisningshotade föräldrar. Nämnden fäller för partiskhet och kritiserar enligt ovan för osaklighet. Beslut fattat 2001-09-05 med nummer SB316/01.
* ”Att SVT valt att korrigera och diskutera sin tidigare rapportering om de aktuella fånglägren ligger väl i linje med den granskningsskyldighet som åvilar programföretaget. Det kan dock diskuteras om inte de slutsatser som drogs utifrån dessa teorier var väl långtgående”.
Ur beslut om Aktuellt och SVT Morgon, som frias från anmälan för partiskhet vid diskussion om vilka bilder som egentligen visades från de serbiska koncentrationslägren på Balkan. Beslut fattat 2001-06-20 med nummer SB269/01.
* ”Granskningsnämnden konstaterar att samtliga medverkande i inslaget föreföll ha samma uppfattning om mediekoncentrationen och om vilka åtgärder som behöver vidtas med anledning av den. Enligt nämndens mening kunde ämnet ha givits en mer allsidig belysning”.
Ur beslut om Mediemagasinet, SVT, som kritiseras för partiskhet för en diskussion om ägarkoncentration i medierna. Bonniers får kritik i programmet men hade avstått från att uttala sig. Ändå kritiserar nämnden bristande allsidighet. Beslut 2001-02-28 med nummer SB077/01.
borge.nilsson@textra.se
Michael Hancock: Helt uppenbart att det är åsiktscensur
Det går bra att ta ställning mot legalisering av cannabis. Men inte mot sjukvård i vinstintresse. Och det går inte an att en krönikör tilltalar ledamöterna i utlänningsnämnden med förnamn.
I åtminstone ett avseende är Granskningsnämnden för radio och TV en statlig politisk smakdomstol som avgör vad som går an att säga i radio och TV.
Det gäller den del av opartiskheten som heter ställningstagande. Alltså när en programledare eller reporter, företrädare för programföretaget, yttrar en egen åsikt i etern.
Det gjorde Gunnar Eriksson i programmet Ring P1! den 1 mars förra året när en man ringde och tyckte att lätta droger som cannabis borde legaliseras och säljas receptfritt på apoteket.
Till slut kopplar Gunnar Eriksson bort mannen med orden ”Du säger att alla som är emot legalisering av cannabis försöker slå ihjäl dig med olika argument och då tar jag och gör det slutgiltigt och säger att så korkade idéer som du för fram är det sällan man hör”.
En lyssnare tycker att detta skulle kunna tolkas som ett ställningstagande i en kontroversiell fråga och anmäler inslaget.
SR försvarar sig dels med att det är ett program som kräver mothugg, dels med att företaget borde kunna markera ett avståndstagande till drogliberalisering med tanke på reglerna om att ta hänsyn till mediets genomslagskraft när det gäller bland annat droger”.
Nämnden skriver att ”det kan diskuteras om inte programledaren genom sitt bryska avvisande/…/kom att ta ställning i en kontroversiell fråga”. Ändå frias inslaget (SB135/01).
Kritik mot privat sjukvård inte okej
En annan gång är det Täppas Fogelberg som anmäls. Han finner sig hålla med en lyssnare som inte tycker att man får tjäna pengar på sjukvård och människors olycka och fälls utan vidare spisning av nämnden (SB270/01).
Men det finns medarbetare som man ställer lägre krav på än de som tampas med lyssnare i direktsändning. Det är tillfälliga medarbetare, som hoppar in som till exempel krönikörer i radio. Frilansjournalisten och manusförfattaren Michael Hancock fälldes trots detta när han var onsdagskrönikör i Studio Ett i P1 den 10 augusti 2001.
Krönikan anmäldes av sju av utlänningsnämndens ledamöter och fälls av Granskningsnämnden.
”Oavsett om krönikören betraktas som en tillfällig medverkande eller en sådan medverkande för vilken kravet på opartiskhet gäller fullt ut anser nämnden att inslaget passerade gränsen för vad som kan accepteras med hänsyn till opartiskhetskravet” (SB075/02).
Varför gör ni det, Göran Schäder, regeringsråd och ordförande vid sammanträdet?
– Vi tyckte det gick för långt i ställningstagandet mot de här personerna. Han var väldigt tydlig i sin kritik mot lagstiftarna.
Michael Hancock, förstår inte alls:
– Jag tycker det är helt absurt. Jag kritiserar inte utlänningsnämnden. Jag bara frågar varför de valt det som yrke, det är ett retoriskt grepp. Det är helt uppenbart att det är åsiktscensur. Jag blir alldeles mörkrädd. Jag vet inte vad som finns kvar för yttrandefrihet i radion. Om man inte kan säga det här så finns det väldigt mycket som inte kan sägas.
Nämndledamoten Susanne Ljung förstår heller inte:
– Jag var tvungen att gå i förtid och det grämer mig. Där hade jag helt klart haft en avvikande åsikt. Det är ett oantastligt välgjort inslag. Jag fattar inte att det blev fällt, säger hon.
borge.nilsson@textra.se
Så här får inte en krönikör säga i radio:
“Den gängse uppgiften för en krönikör är att kommentera trender, flanera i samtiden och sätta ner promenadkäppen just där en folklig pulsåder går i dagen, kort sagt, diskutera allmängiltigheter och principer.
Men idag blir det annorlunda. Idag tänkte jag med en dåres envishet hålla mig på det personliga planet. Så den här krönikan är alltså riktad just till er, Gun, Maja, Pradip, Deborah, Berit, Gustav, Karl, Isa, Christel, Eivor och Tomas. Alla ni ledamöter av utlänningsnämnden.
Ni som har till yrke att vara sista instans i asylärenden och inte sällan har den tunga plikten att sätta yxan i nacken på folk som inte får stanna i Sverige. Jag undrar bara, varför gör ni det?
bryt
Alltså, missförstå mig rätt nu, jag ifrågasätter inte om det ska finnas en utlänningsnämnd, eller kanske borde jag göra det men då skulle vi hamna i ett sådant där grandiost principiellt resonemang där jag skulle behöva komma med en bättre idé om hur man ska konstruera invandrarpolitiken och det kan jag inte, i alla fall inte på tre, fyra minuter i radio. Om jag fick bestämma så skulle jag släppa in dem allihopa. Vi får väl maka lite på oss och dela med oss men jag skulle å andra sidan inte ens duga till folkpartiledare så det hoppar vi över.
Nej, jag skulle bara vilja få höra någon av er förklara varför just ni gör det och slippa höra de där hala argumenten om att när vi nu har beslutat i demokratisk ordning att vi ska ha en utlänningsnämnd. Nej, jag skulle vilja höra de rent personliga argumenten. Även om man är för dödsstraff så behöver man ju inte ta anställning just som bödel.
bryt
Så förklara för oss, Tord, Manfred, Ove, Gunnel, Sven, Erik, Ulla, Ann-Margaret, Bertil och Marielle. Varför bestämde ni er för att axla det slutliga ansvaret för att Sarah skickas hem till vad som kan vara en bordell? Att 69-åriga Seide togs från sin son och utvisades till Syrien där hon inte känner en jävel? Att homosexuella Amir sattes på planet hem till en eventuell steningspatrull och den olydiga kvinnan Faxi fick återvända till ett liv där hon riskerade att bli hedersmördad? För det är ju just ni som gör det. Inte reglerna, reglerna är bara ord på papper som man kan protestera mot eller strunta i. Men ni trycker på knappen fastän ingen har tvingat er. Varför valde ni det som yrke? Var det bra betalt? Eller gav det prestige? Fick ni jättefina visitkort?
Ja, jag vet att det här är problematiskt, Ibland är ni ju riktigt hyggliga och låter folk stanna. Men ibland går det åt pipan också och ni tycks vara villiga att ta den risken och det förstår jag inte. Som när åttaåriga Miriam gick ut i skogen och försvann och 29-åriga Muhammed svalde hundra värktabletter efter en mindre lyckad arbetsdag där uppe hos er där på utlänningsnämnden.
Så nu sitter jag här alldeles stillsamt, Christina, Ingibjörg, Eva, Erkki, Gunnar, Kerstin, Anna, Jan och slutligen Lena, och undrar bara lite grann, hör ni, bara en enkel personlig fråga. Varför gör ni det?
Varför gör ni det?”
(Frilansjournalisten och manusförfattaren Michael Hancock som onsdagskrönikör i Studio Ett i P1 den 10 augusti 2001. Fälld i Granskningsnämnden den 11 februari 2002. Krönikan publicerad med tillstånd av Michael Hancock.)
