Flexibilitet à la Juttan

Ökad flexibilitet. Det var huvudskälet som Sveriges Televisions VD Christina Jutterström angav för den nya organisation som föreslås när det gäller TV-produktionen, med en uppdelning i fullserviceorter (Stockholm och Göteborg), studioorter (Umeå, Malmö, Norrköping och Falun/Leksand), aktualitetsorter (de kraftigt krympta TV-husen i Luleå, Karlstad, Sundsvall, Örebro och Växjö) samt lokalredaktioner (16 miniredaktioner, som ska sköta all redigering på en laptopdator).

Ökad flexibilitet. Det är rätt roligt sagt. Hur roligt förstår man om man tittar på det organisationsschema för SVT som återges här på sidan. Det är knappast bilden av ett flexibelt och snabbfotat företag, utan av ett företag som steg för steg blivit alltmer chefstungt, toppstyrt och centraliserat, med alltmer av den reella makten förflyttad till kontorshuset på Gärdet i Stockholm, oavsett vad som sägs i public service-proppar och sändningstillstånd om hur en ”decentraliserad organisation är en förutsättning för stor mångfald”.

Bilden kan vara lite svårtydd. Det beror dock inte bara på det lilla formatet – den är ungefär lika svårtydd om man återger den i en vepa längs hela TV-husets vägg. Men låt mig försöka ge en snabb tolkning:

@bild:1

bryt

I toppen finns styrelse och verkställande ledning, bestående av VD och programdirektör. Under dem finns tio olika ledningsenheter (bland annat en nyinrättad tjänst som strategichef och en snabbt expanderande kommunikationsenhet ) sex genrechefer, sex genreenheter (som har sina egna chefer) och sju programproducerande enheter (fyra regionala och tre programproducerande genreenheter, icke att förväxla med de centrala genreenheterna eller genrecheferna över genreenheterna). Samt webben. För att klara av att kommunicera smidigt finns det något vid sidan av detta schema som kallas ”100-klubben”, där de hundra högsta cheferna (japp, de hundra HÖGSTA) med jämna mellanrum sammankallas för att diskutera läget.

Någonstans långt, långt nere i detta schema finns sedan de olika programorterna, med reportrar, fotografer och redigerare med en laptop i knäet. Det är de som ska bli mer flexibla.

bryt

En annan rolig sak som Jutterström sade var att det nya åtgärdsförslaget tillkom som en direkt följd av den ”överraskande minskningen av reformmedel” från staten. Denna minskning, oavsett om den verkligen var överraskande eller inte, uppgick till 1,4 procent av SVTs anslag och kan omöjligen ha fått ledningen att på två veckor stressa fram ett förslag på så kraftiga omstruktureringar som nu skett, där man tidigarelägger en 300-miljonersinvestering i ny teknik och kraftigt reviderar det förslag till organisation för ”SVT 2005” som man lade fram så sent som i mars i år. I synnerhet inte som SVT faktiskt fått drygt 550 miljoner i reformmedel för åren 2002-2004, i huvudsak avsedda just för olika digitala satsningar. Hur dessa använts vore intressant att få veta, istället för allt tal om de försvunna 58 miljonerna.

bryt

Nej, förslaget förefaller istället mest handla om taktik. Ett politiskt utspel, både inför regeringens kommande proposition om TV4s koncessionsavgifter (budskap: titta vad som händer om ni gynnar dem mer än oss!) och inför de kommande förhandlingarna om finansieringen bortom år 2005 (budskap: vill ni ha mer allmänproduktion ute i landet får ni ge oss mer pengar!) Samt ett utspel mot facket, inför stundande löneförhandlingar (budskap: inte en promille över statens indexuppräkning!)

bryt

För de anställda inom SVT får det dock betydligt mer påtagliga effekter. Därför är SVT i dag, enligt sin egen interntidning VipåTv ett företag ”i chock”. Även om Juttan, i den enda kommentar som finns av henne på SVTs egen webb, vidhåller att ”det känns mycket bra.”

Martin Jönsson

mj@journalisten.se