”Det här hade jag inte trott i mina vildaste”

Tidigare i år tillbringade Åsa Erlandsson och fotograf Staffan Löwstedt en månad vid covidsalen på Södertälje sjukhus. Resultatet blev reportageserien En månad på intensiven som publicerades i Svenska Dagbladet. 

Nu är det klart att texten ska ligga till grund för en pjäs på en stadsteater i Mellansverige.

– Det har hänt förut att man som journalist får erbjudande om att skriva bok eller göra film, men pjäs? Det hade jag inte trott i mina vildaste, säger Åsa Erlandsson.

Åsa Erlandsson och Staffan Löwstedt. Foto: Staffan Löwstedt.

Åsa Erlandsson vill vara försiktig med att avslöja premiärdatum och andra detaljer, eftersom hon inte vet när Stadsteatern själva vill gå ut med den informationen.

Klart är att allt började med att Åsa Erlandsson blev kontaktad av en skådespelare som själv hade legat i respirator. Skådespelaren berättade att hon hade läst huvudreportaget, och först nu förstod vad hon egentligen hade varit med om.

– Hon slungades tillbaka till sin egen sjukhussäng, och beskrev texten som poetisk,  vacker och brutal. Det är ofta en förvirrande tid att vara sövd, man minns inte så mycket. Nu vill hon göra en monolog på en timme och en kvart, med levande musiker på scen. 

I det första skedet handlar det om 15 föreställningar med premiär senare i höst.

– Jag blir glad och stolt, samtidigt är det lite skräckblandad förtjusning. Den här texten handlar mycket om förtroenden och intervjupersoner. Men jag och teatern har pratat mycket om det, och jag känner att de förstår och inte vill förvanska texten, menar Åsa. 

För att säkerställa att materialet behandlas respektfullt mot de inblandade har Södertälje sjukhus fått okeja att materialet blir teaterpjäs. Under arbetet med produktionen kommer teatern även att stämma av manus med Åsa. 

– Jag vill vara noga med att säga att just det handlar inte om något kontrollbehov, utan omsorgen över intervjupersonerna. Jag har ingen aning om hur man gör teaterpjäs och ska inte heller blanda mig i det.