Dags att avslöja hemligaste mediekillen

Vem är Johan Larsson? Det är en mycket, mycket bra fråga. Dessvärre har den ännu inte fått några tillräckligt bra svar.

Johan Larsson har på två år gjort sig själv till den svenska bloggosfärens absolut mäktigaste och möjligen också sakkunnigaste person. Genom att driva en rad bloggrelaterade sajter (där sökmotorn Knuff.se är den mest kända) har han skaffat sig en fullständigt unik överblick över vad som händer i den svenska bloggvärlden och medborgarjournalistiken.

Han kan se vem som skriver. Han kan se när de skriver. Han kan se vem som skriver om vem. Han kan se vem som länkar mest, och vem som oftast blir länkad till. Han kan se var bloggskribenterna finns geografiskt. Han kan med sina egenhändigt byggda databaser med stor exakthet följa innehållsliga trender bland svenska bloggar. Han kartlägger vad som skrivs om svenskutgivna böcker via deras ISBN-nummer. Och han har sist men inte minst ett unikt kontaktnät.

Det är bara det att ingen har sett honom. Johan Larsson är fullständigt hemlig.

Det har funnits ögonblick då de cyniska sidorna i min personlighet har fått fritt spelrum: finns Johan Larsson? Eller är han bara ett alias för en större verksamhet som i hemlighet ägs och drivs av Schibsted, Bonnier eller MTG, som på det här viset vill testa att köra något ”underground”, utan att stöta bort de renlärighetskänsliga bloggentusiasterna?

En gång lyckades jag med svårighet intervjua Johan Larsson via mejl. Han svarade bra för sig från sitt ospårbara Gmail-konto, och vänligt, och ganska snabbt. Men han ville inte på villkors vis tala om hur gammal han är, var han bor, hur han finansierar sitt arbete eller om han tjänar några pengar och i så fall hur och från vem.

Jag menar att alla dessa frågor är relevanta att ställa till en person som har en så unik position.

I dag får Johan Larsson propåer från personer som vill anställa honom, företag som vill samarbeta. Jag vet det eftersom jag känner till flera personer och företag som har försökt ta den typen av kontakter med honom. Personer och företag som är beredda att slanta upp rejält för att knyta Johan Larsson till sig.

Ingen framgång.

Johan Larsson svarar numera inte ens på mejl.

Som skäl kan man förstås tänka sig att han är en kuf. Kufar finns ju. Inte sällan är de just så metodiskt begåvade och strategiskt briljanta som Johan Larsson tycks vara. Titta bara lite på tekniken bakom hans sajter. Titta på i vilket tempo han har byggt upp dem, titta på hur de syndikerar databasernas innehåll till olika användningsområden.

Johan Larsson lyckas, helt ensam, göra sådant som tjugomannakommittéer på Aftonbladet och i Bonniersfären inte klarar.

Om han nu är ensam. Det finns verkligen skäl att undra över det.

Det som talar för att han trots allt är mänsklig är hans återkommande webbgräl med Aftonbladet, som försöker utmana hans ställning genom sin bloggportal. Men Johan kan sitta lugnt i båten. Hans bloggsajter är ännu överlägsna alla andras.

Själv har jag försökt ta reda på mer om Johan Larsson på en rad olika sätt. Via hans egna bloggtjänster till exempel, via Google, och så förstås via domännamnsstiftelsen, vars insyn fortfarande är nära noll.

Det hör till saken att det finns kolleger som är enormt mycket skickligare på den typen av journalistiskt arbete än vad jag är. Men faktum kvarstår: jag har egentligen inte lyckats ta reda på något alls av värde om Johan Larsson, mannen som i dag är en av det nya medielandskapets absolut mest imponerande och inflytelserika personer.

Så kan vi inte ha det.

Andreas Ekström

kulturjournalist, Sydsvenskan