Då talade Scherman med kluven tunga
Den 18 augusti 2004 talade TV4s VD Jan Scherman inför sin personal. Budskapet var tydligt: den organisation som de senaste åren hårt anfrätts av två stora sparpaket, som totalt kapat kostnaderna med 150 miljoner kronor, skulle inte utsättas för fler dramatiska ”sparpaket”. ”Nu får det räcka”, sade Scherman.
Den 18 augusti 2004 talade TV4s VD Jan Scherman inför sin personal. Budskapet var tydligt: den organisation som de senaste åren hårt anfrätts av två stora sparpaket, som totalt kapat kostnaderna med 150 miljoner kronor, skulle inte utsättas för fler dramatiska ”sparpaket”. ”Nu får det räcka”, sade Scherman.
Han presenterade istället en del nyrekryteringar, ännu en omorganisation och en tydligt uttalad ambition om att kraftigt öka intäkterna.
När jag dagen därpå träffade honom för en lång intervju var han taggad och offensiv och upprepade sitt ”Nu får det räcka”. ”Vi kommer säkert att behöva effektivisera driften ytterligare, men då sköter vi det på normalt sätt i budgetarbetet. Det är slut på sparpaket”, fastslog Scherman.
Det var inte sant. Det sparpaket som presenterades för personalen i går eftermiddag är det hittills största på företaget – och det mest drastiska, i och med att spareffekterna förväntas tjänas in snabbare den här gången. Redan efter årsskiftet ska sparåtgärderna börja slå igenom, konstaterade Scherman i går.
Sparpaketet omfattar alla områden. 150 tjänster ska bort, varav 30 redaktionella på aktualitetsavdelningen i Stockholm, Malmö och Göteborg och ett okänt antal inom TV4 Sverige. Distributions- och lokalkostnader ska krympas, förmåner ses över och teknikinvesteringar genomföras för att göra produktionen billigare. De pengar som sparas in ska sedan, till en del, läggas på nya program- och kanalsatsningar. De flesta av dem redan kända, som mer ekonominyheter, mer lokalnyheter i Nyhetsmorgon och den nya dokumentärkanalen TV4 Fakta, som ska sändas från Finland – som ett sätt att komma undan de svenska reklamreglerna, som Scherman aldrig missar en chans att såga.
Hela paketet motiveras med att göra TV4 starkare rustat inför 2008, då hela TV-marknaden är digitaliserad och företagets publikfördel, i form av den totaldistribution som konkurrenterna TV3 och Kanal 5 saknar, är borta.
Intressant är att åtgärden vidtas i ett läge då TV4 går hyfsat ekonomiskt. 2004 innebar visserligen gott och väl en halvering av resultatet jämfört med 2003 (det blev ändå en nettovinst på 44 miljoner), men under första halvåret i år har lönsamheten förbättrats avsevärt och andra kvartalet lyfte nettoresultat till 107 miljoner, jämfört med 13 miljoner 2003.
Det gamla behovet av att tillfredsställa börsen och analytiker är inte heller lika starkt, efter det senaste årets omstrukturering av ägarbilden och flytten till börsens bakgård på Nya Marknaden. Gårdagens besked lyfte visserligen börskursen med sju procent till ett rejält årshögsta, men eftersom huvudägarna Bonnier, Proventus och Schibsted äger 94 procent – och rimligen var välinformerad om varje detalj i gårdagens paket – var det mer en marginell form av grädde på moset och inget huvudskäl för åtgärderna.
Varför genomför då TV4 ett så drastiskt sparpaket, som ytterligare lär spä på de interna konflikterna, med den ständigt infekterade debatten om kanalens avsteg från journalistiska ambitioner och kommersiell public service-karaktär?
Svaret kan förmodligen delas upp i två delsvar.
För det första lär det ha funnits behov av den nya ägarkonstellationen att markera handlingskraft och försöka krympa kostnadskostymen. I branschen har TV4 fått något av en kolosstämpel som närapå påminner om SVTs och konkurrenterna slänger ofta ut gliringar om att ”man behöver inte vara 900 pers för att göra TV”.
För det andra finns det ett reellt behov av att frigöra medel för programsatsningar. De senaste årens satsningar på nischkanaler som TV4 Plus, TV400, TV4 Film och nu snart TV4 Fakta har gett företaget en starkare position i distributionsnäten och skapat möjligheter till nya intäkter, men det är en ganska skakig position så länge kvaliteten på kanalerna inte är högre än den är i nuläget. En B-filmskanal som TV4 Film, fylld till brädden av skåpmat, är inte mycket att komma med gentemot filmkanalskonkurrenterna och en nisch- och sportkanal som TV 4 Plus kan snabbt tappa den lilla mark den vunnit till konkurrenter som exempelvis Sportexpressen, om den fortsätter att höja ambitionsnivån. ”Ungdomskanalen” TV400 har heller inte precis blivit den stora snackisen bland landets tjugonåntings.
I Storbritannien redovisades häromveckan en rapport som slog fast just detta: att de kanaler som sänds som fri-TV visserligen snabbt fått en stor potentiell publik, men att de som tittar inte är nöjda med kvaliteten – och är mer lockade av betalalternativen.
Sådana rapporter oroar säkert TV4-ledningen, liksom de borde oroa SVT. Många kanaler räcker inte. De måste innehålla något också.
chefredaktör