Bulletin inifrån: hån, hat och fem förtalsanmälningar

Klockan 11:11 på förmiddagen måndagen den 22 mars 2021 meddelade Bulletins chefredaktör och ansvarige utgivare Ivar Arpi via Twitter att han och fem andra journalister sagt upp sig från tidningen, i protest mot ägarnas agerande. Utgivningsbeviset som tidningen på grund av ett misstag haft i bara sju dagar, drogs hastigt in av Arpi och efter lunch upphörde Bulletin att publicera artiklar.

Några timmar senare informerade vd Pontus Tholin personalen att han avgår från posten den 6 april, men kommer att fortsätta arbeta med ekonomi. Han ska dock tillträda som tillfällig ansvarig utgivare för tidningen, enligt intern information till personalen på tisdagsmorgonen.

Innan avgångsbeskeden började hagla på måndagen hände något annat som ingen av de centrala spelarna hade någon aning om, men som rörde dem i högsta grad. Klockan 10:30 på förmiddagen lämnade journalisten Maria in polisanmälningar om förtal mot fem personer på Bulletin, inklusive vd Pontus Tholin, delägaren Tino Sanandaji samt chefredaktören Ivar Arpi.

Maria, som egentligen heter någonting annat, fick en provanställning som nyhetsreporter på Bulletin i december och lämnade tidningen i början av mars. Hon har över tio års yrkeserfarenhet som journalist. Hon har valt att vara anonym i denna artikel eftersom hon vill undvika att hennes namn enkelt ska kunna kopplas till händelserna på Bulletin.

Det Maria berättar, tillsammans med den dokumentation som Journalisten har tagit del av, pekar på att de konflikter och problem som till slut ledde fram till att Bulletin plötsligt stod inför kollaps på dagen tre månader efter att tidningen startats, började redan första veckan.

”Ingenting var riktigt klart när vi fick besked att vi skulle lansera tidningen”

Den 22 december lanserades den hajpade nättidningen Bulletin med Paulina Neuding som chefredaktör och några av den liberalkonservativa opinionsjournalistikens största namn i stallet. Med skribenter som Ivar Arpi, Alice Teodorescu Måwe, Thomas Gür, Aleksandra Boscanin, Per Gudmundson och Susanna Birgersson som bas, och flera erfarna reportrar på nyhetsredaktionen räknade ägarna med att inte bara göra ett avtryck på mediekartan, utan att bygga en ny stor nätbaserad svensk dagstidning, modellerad på New York Times – och som skulle skilja stenhårt mellan ”news” och ”views”.

På ytan såg det ut att bli en rekordsnabb succé. 8 000 prenumeranter betalade minst 500 kronor för en halvårsprenumeration, eller som mest 1 800 kronor för en premiumprenumeration under ett år. Enligt företagets externa kommunikation hade Bulletin fått in 3,9 miljoner kronor i intäkter bara första veckan.

Maria stortrivdes när hon först kom till redaktionen.

– Alla var trevliga och nyfikna på varandra. Jag fick många uppmuntrande meddelanden från mina nya kollegor. Vi trivdes ihop. Jag kände mig enormt uppskattad och ville tillföra så mycket jag kan till en redaktion som håller på att födas. Det kändes stort att få vara med om något helt nytt, säger Maria.

Men den första tiden var utmattande och kaotisk. Rutinerna var inte på plats, nyhetsredaktionen var kraftigt underbemannad.

– Ingenting var riktigt klart när vi fick besked att vi skulle lansera tidningen. Många hade inte fått datorer, hemsidan som byggdes i Ukraina var inte klar, rekryteringarna var inte färdiga och vi hade inte tillräckligt med nyhetstexter att publicera en tid framåt. Men i medier skrevs det för fullt om den nya tidningen Bulletin. Allt var hett och det gjorde att ägarna tog beslutet att lansera tidningen tidigare än vad som var planerat, säger Maria.

Sajten blev färdigbyggd kvällen före lanseringen.

– Vi fick höra att det finns en risk att den kraschar. Men de ville köra på ändå.

Nyhetsredaktionen var underbemannad, men chefredaktören Paulina Neuding ville att det skulle finnas ett nyhetsflöde. Lösningen blev att uppdatera nyhetssektionen med TT-telegram.

Problemet var att Bulletins sajt håller så låg standard att det inte går att få in ett automatiskt flöde från TT utan reportrarna tvingas klippa och klistra in telegrammen manuellt.

– I början hade reportrar knappt tid att skriva egna grejer för att de sattes på det rullande TT-schemat, säger Maria.

Det finns inget bildarkiv i publiceringsverktyget, utan varje bild måste laddas upp från reporterns egen dator. Det är tidsödande.

– Publiceringsverktyget är ett skämt, konstaterar en journalist.

Maria försökte skapa ordning i kaoset på den lilla redaktionen.

– Jag kunde sitta och arbeta 13-14 timmar per dag och även helger för att skapa rutiner, manualer och även få igång våra sociala mediekonton. Jag minns att jag pratade med en kollega på nyheterna över chatten en kväll och jag märkte att det var massa luckor i mina meningar och bad om ursäkt och förklarade att jag är väldigt trött och att jag inte har någon kraft i mina fingrar. Hon undrade hur jag orkar jobba så mycket. Efter ett tag fick jag även problem med ögonen eftersom jag satt vid skärmen hela min vakna tid. Så jag fick ett par glasögon som jobbet betalade för, säger Maria.

Trots att nyhetsredaktionen var underbemannad dröjde rekryteringarna. Jobbintervjuerna pausades ”eftersom vi för närvarande inte kan garantera att de kommer till en fungerande arbetsplats”, konstaterade chefredaktören Paulina Neuding i ett mejl i januari.

Men den höga arbetsbelastningen på nyhetsredaktionen var bara ett av problemen som redan från start plågade Bulletin.

”Vi läser inte meddelanden som innehåller otidigheter”

Bulletins grundare hade varit överens om att bolaget skulle vara uppdelat i tre områden: publicistik med Paulina Neuding som chef, administration med vd Pontus Tholin som chef och affärsverksamhet med Tino Sanandaji som chef.

Omgående började gränserna att överskridas. På nyårsafton klockan 21 krävde Tino Sanandaji att redaktionella medarbetare skulle utföra arbete med en kampanj i sociala medier för att få in fler prenumeranter. På trettondagen den 6 januari, en röd dag, beordrade Tino Sanandaji återigen redaktionell personal att arbeta med en kampanj.

Flera mejl som Journalisten har tagit del av visar att relationen mellan redaktionen och Tino Sanandaji betraktades som ett arbetsmiljöproblem.

I en överenskommelse mellan chefredaktören Paulina Neuding och vd Pontus Tholin den 6 januari sattes nya skyddsvallar upp mellan redaktionen och övriga delar av företaget, och fokus låg på Tino Sanandajis roll, som upplevdes som otydlig. I överenskommelsen ingick bland annat att Tino Sanandaji inte fick kommunicera direkt med redaktionen, utan att all kommunikation skulle ske via en annan part.

”Vi läser inte meddelanden som innehåller otidigheter, men i den mån det finns information av substans i dem ber vi att det förmedlas till oss via ombud”, skrev Paulina Neuding i ett mejl.

Vd Pontus Tholin och dåvarande chefredaktör Paulina Neuding var också överens om att Tino Sanandajis aktivitet i flera av Bulletins interna kommunikationskanaler i programmet Slack ”bör upphöra”.

I mitten av januari, i samband med konflikten om den avpublicerade krönikan som ledde till att Paulina Neuding sedermera avgick som chefredaktör, meddelade Tholin att han inte längre står bakom överenskommelsen.

När konflikten mellan Paulina Neuding och ägartrion Tino Sanandaji, Pontus Tholin och Atta Tarki eskalerade var det flera på redaktionen som märkte av den dåliga stämningen, men bara ett fåtal visste vad bråket handlade om. När Paulina Neuding avgick som chefredaktör den 12 februari kommunicerades inte det verkliga skälet till avhoppet internt, men flera antog att det berodde på bråket.

– Jag trodde då att det handlade om en personkonflikt, inte också om utgivarskapet, säger en medarbetare.

Det finns motbilder. Medarbetare som Journalisten pratat med uppger att det förekom problem även inom redaktionen, bland annat negativ särbehandlad och mobbning, och det riktas kritik mot redaktionsledningen för den dåliga arbetsmiljön.

– Man accepterar att saker inte funkar perfekt när ett företag är nystartat. Men det var för mycket som funkade för dåligt för länge, säger en medarbetare.

När den så kallade ”plagiatskandalen” avslöjades av Dagens Nyheter den 23 februari kastades hårda anklagelser mot redaktionen från delägaren Tino Sanandaji, både internt och externt i sociala medier. Medarbetare som Journalisten pratat med upplever det som att han förstorade skandalen för att dra redaktionen i smutsen.

– Det är förstås inte bra att det saknas avsändare eller cred, och man ska förstås pudla. Men när en tidningsägare går ut offentligt och sågar sina egna journalister … det brukar inte sluta lyckligt för någon.

De cirka 20 plagiat som DN beskrev handlade i de flesta fall om pressmeddelanden som återgetts utan att avsändaren framgick. I två fall handlade det om artiklar som återgetts utan cred: en från Byggnadsarbetaren om att andelen flickor som söker till gymnasiets bygg- och anläggningsprogram ökar, och en från Ottar om att en Stockholmsklinik utför ”oskuldsoperationer”.

Dessa två artiklar ansåg chefredaktören Ivar Arpi var mer graverande. Enligt honom var det Maria som var ansvarig för plagiaten.

Maria uppger att det handlade om slarv från hennes sida, på grund av den höga arbetsbelastningen. Ett annat problem var att det dröjde innan det fanns någon TT-byline i publiceringsverktyget.

Maria uppger också att hon inte var den enda som missade att credda. En medarbetare på Bulletin bekräftar hennes bild:

– Det var inte bara hon som missade det. Ärligt talat är det inte en stor sak.

Maria har anmält Tino Sanandaji och Ivar Arpi för förtal för att de påstått att hon plagierat.

Förra veckan skrev Tino Sanandaji till Maria i ett meddelande: ”Vi i ledningen vet att det inte var du som är ensam om felcitering, vi vet att det inte är ert fel […]”. Han uppger i meddelandet att han sagt till alla att det inte är hennes fel.  

Ivar Arpi vidhåller att de två artiklarna är plagierade, men förnekar att han har förtalat Maria.

– Jag skulle aldrig hänga ut en enskild medarbetare inför gruppen. Det är ett beteende som inte hör hemma på en arbetsplats. Jag är trygg med att jag inte gjorde det, säger Ivar Arpi.

Journalisten har sökt Tino Sanandaji, som inte har återkommit.

Tonläget i Bulletins interna kanaler i kommunikationsverktyget Slack är bitvis gräslig. En medarbetare anklagar en kollega för att prata bakom hens rygg. Bolagsledningen anklagar öppet redaktionsledningen för att ha skapat arbetsmiljöproblemen på företaget. Och så vidare.

I samband med att Maria lämnar Bulletin anklagas hon i Slack för antisemitism av vd Pontus Tholin och två andra personer. Maria förnekar, och har anmält dem för förtal.

En av dem uppger för Journalisten att hen inte oroas över Marias förtalsanmälan. Vd Pontus Tholin beskriver i ett mejl till Journalisten anmälan som ”fullständigt parodisk”. Journalisten har utan framgång sökt den tredje som anmälts.

”Det här är en mardröm”

Tisdagen den 9 mars avslöjar Journalisten den öppna striden mellan redaktionsledningen och bolagsledningen på Bulletin. Det leder till nya hårda anklagelser, hån och hat i Slack.

Bulletins it-chef, som är direkt underställd vd, uppmanade dem som ”sprang och läckte Bulletins interna problem till media” att öppet förklara sitt syfte, och tillade: ”Jag tror att alla förstår vad syftet var: Att skylla ifrån er och skydda era egna karriärer och anseenden vilket i sig är rätt patetiskt. Det visar hur skadliga ni är för Bulletin och att ni fullständigt skiter i företaget.”

En icke-redaktionell medarbetare skriver apropå rapporteringen om Bulletin: ”Man förlorar respekten för MSM för varje dag som går.” (Reds anm: MSM står för mainstream media.)

Den 10 mars meddelade Bulletins chefredaktör Ivar Arpi i Slack att ett planerat möte var inställt: ”Vill gärna undvika det som skedde i förra veckan vid två tillfällen. Hoppas ni förstår.”

Meddelandet fick reaktioner via några tummen upp-emojis, samt en Pinocchio-emoji och två Two-Face-emojis (Two-Face är en serieskurk med identitetsstörning i Batman). Bulletins it-chef står bakom Pinocchio-emojin och den ena Two-Face-emojin, medan företagets vd Pontus Tholin står bakom den andra Two-Face-emojin. Dessa två emojis förekommer vid ytterligare ett par tillfällen i Slack, med samma avsändare.

Tonen är ibland hånfull. Vid halvfemsnåret på morgonen den 11 mars meddelar vd Pontus Tholin i Slack att han just skickat ett skriftligt uttalande till flera medier. Slackmeddelandet inleds:

”Nytt Bulletin-motto: När e-tidningens journalister sover jobbar dess ledning. För er som emellertid är mer roade av att följa den interna konflikten som Ivar et al. valde att gå ut med i offentligheten, kan jag påtala att följande svar precis har kungjorts: […]”

Några av medarbetarna försöker förgäves få slut på bråken i Slack, och det finns också peppande meddelanden i kanalerna, bland annat citeras reaktioner från nöjda läsare. Men flera av medarbetarna är förtvivlade över situationen.

– Det är flera här som sagt upp sig från fasta jobb för att arbeta på Bulletin. Det här är en mardröm, säger en medarbetare.

– Hur ska man kunna locka stjärnreportrar till en tidning om ägarna inte respekterar det journalistiska oberoendet?

Idag klockan 14 hålls ett stormöte på Bulletins kontor i Stockholm, lett av den tillträdande vd:n Robert Löfgren. Ledningen har internt kommunicerat att avhoppen på måndagen medför att man nu kan göra en efterlängtad reboot av verksamheten och att det kommer att göra det enklare att hitta nya investerare. Men samtalen med investerare har hittills varit fruktlösa, uppger en person med insyn för Journalisten:

– Investerare drar öronen åt sig på grund av ägarnas beteende.

Ett av skälen är att Bulletin AB saknar revisor.

– Vill man locka investerare måste man visa att man är ett seriöst företag, och ett seriöst företag har en revisor.

Maria är glad att hon inte är kvar på Bulletin.

– Som anställd på Bulletin har jag lärt mig mycket. Jag har förstått vad egon kan göra med människor. Hur pengar och makt kan få en att ta till vilka verktyg som helst och hur vi, små obetydliga journalister kan användas som en slagpåse när de vill rädda sig ur en situation som de själva har skapat, säger Maria.