Gå direkt till textinnehållet

Bakom TTs mikrofoner

Vad de gör på TT är för många lika okänt som vad de har för sig inne i banken efter tre.Inte heller alla kolleger vet vad vi gör, tror Olle Lindström, ordförande i journalistklubben.

Vad de gör på TT är för många lika okänt som vad de har för sig inne i banken efter tre.

– Inte heller alla kolleger vet vad vi gör, tror Olle Lindström, ordförande i journalistklubben.

Förr kunde sådana som Uno Stenholm (”Mr TT”) eller Kaj Karlholm, om inte ge TT ansikten, så i alla fall röster. Deras sonora, landsfaderliga stämmor förmedlade i många år dagens viktigaste bulletiner i nyhetssändningarna i Sveriges Radio. Särskilt när SR var den enda kanalen hade TTs nyhetsuppläsare viss kändisstatus.

Annons Annons

Fortfarande finns det de som tror att TTs journalister sitter på radion och skriver korta telegram.

Men sista gången TT sände nyheter i SR var den 31 december 1995 då den 70-åriga traditionen upphörde.

Låg profil

Företaget, som i ett sekel har haft en central plats i det svenska medielandskapet, har hållit låg profil.

När Ebba Lindsö i juni 1999 blev tillfrågad om hon ville ha jobbet som chefredaktör och VD på TT, satte hon upp villkoret att först få två månader på sig att träffa alla anställda i minst en timme. Hon behövde det för att kunna ta reda på hur manskapet på nyhetsmaskinen vid Kungsholmstorg i Stockholm uppfattade läget.

– Jag ville inte fatta ett enda beslut innan jag hade hunnit tala med alla, säger hon.

Den 1 november 1999 kom hon som pryochef till TT för att sedan formellt tillträda den 1 januari 2000.

Under samtalen med personalen växte bilden fram av en sluten, ”hemlig” organisation.

De anställda tyckte att de fick dålig information om vad som hände i företaget. Beslut fattades i slutna rum. Personalens åsikter var inte efterfrågade.

Vanliga synpunkter var också att mellanchefer hade ansvar men inga befogenheter, att medarbetarna upplevde sig ha låg status och att stämningen på företaget var otrygg.

– Alla här skulle vara så snabba, men själva organisationen var långsam, säger Ebba Lindsö.

Hon ändrade snart på organisationen, som hon nu beskriver som snabb och platt.

– Jag försöker ha öppna dörrar och engagera mig i alla. Det enda hemliga ska vara sådant som av affärsmässiga skäl eller av personliga integritetsskäl måste vara hemligt.

Ebba Lindsö säger sig ha blivit imponerad av den personal hon mötte på TT. Den har varit underskattad, anser hon.

– TT är en inflytelserik men anonym institution. Hela organisationen är professionell och här finns en laganda.

Stolthet och prestigelöshet

Olle Lindström talar om de anställdas lojalitet mot företaget.

– Här finns en stolthet samtidigt som det är prestigelöst inne på redaktionen, säger han.

Tillsammans ska dessa medarbetare nå de mål som Ebba Lindsö stakat ut fram till år 2004:

Byrån ska vara det mest respekterade mediet i Sverige

Den ska vara en förebild för andra nationella nyhetsbyråer

Den ska vara värdefull för ägarna

TT ska vara Mediesveriges bästa arbetsplats

Inga solister

TT är inte solisternas arena. Här stretar journalisterna oglamoröst dygnet runt för att ge abonnenter och allmänhet det senaste.

Direktrespons från publiken är en bristvara. Men det händer att centraldesken i kontakter med abonnenterna – tidningarna –får höra beröm som de vidarebefordrar till medarbetarna.

Vanligare är kanske att tidningarna vidarebefordrar publikens klagomål och behåller berömmet för sig själva.

Talet om anonymitet kan låta egendomligt när en artikel från TT en dag kan vara publicerad i 50–60 tidningar. Men det har inte alltid varit kutym att ange att det bakom artiklarna finns skribenter, människor.

– Nu vill många tidningar absolut att vi ska ha bylines, även om en del stryker dem. Förr fick vi ibland känslan att TT sågs som en hjälpreda åt mäktiga abonnenter. Men det där har försvunnit, säger Lillemor Melsted, politisk reporter som varit TT trogen i 40 år.

– Det har blivit bättre, säger Olle Lindström. Tidningarna är mer generösa i dag.

”Byråmaterial”, kallar kolleger ibland TTs journalistik. Materialproducenterna uppfattar det som nedvärderande, de hör ett underförstått påstående om att deras journalistik är kommunikémässig.

Nyhetsbyråkrig

TT-personalens osäkerhet på sin status förstärks av att de inte har en produkt att peka på, som tidningsjournalisterna har.

90-talet var nyhetsbyråkrigets tid. TT utmanades av Förenade Landsortstidningar, FLT, trots att marknaden ansågs vara för liten för två byråer.

FLT hade varit ensamma om feature, men konkurrerat med TT om politik och stora nyheter.

Under senare hälften av 90-talet tycktes flera tidningar ute i landet ha bestämt sig för att överge TT och satsa på FLT och dess nya ambitioner att bli en heltäckande nyhetsbyrå.

TTs dåvarande chefredaktör och VD, Erik Nylén, och redaktionschefen Leif Svensson fick på abonnentträffar höra krav på kortare texter, mera skvaller och kungligheter. TT svarade bland annat genom att via samarbete med nyhetsbyrån Avisa (överlevande del av A-pressen, nuvarande TT Spektra) tillhandahålla featurematerial.

För landsortstidningarna framstod ändå FLT som ett enklare och billigare alternativ till TT.

– Vi fattade inte hur akut situationen hade blivit förrän i december 1998, säger Lillemor Melsted.

Oroande utveckling

Erik Nylén hade hållit en optimistisk ton. Men när han på ett möte med personalen fick frågan om hur många tidningar som var på väg bort och meddelade att det rörde sig om 20–25 blev vi överrumplade.

Utvecklingen oroade TTs storägare: Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten, Dagens Nyheter, Expressen och Sydsvenskan. I april 1999 godkände Konkurrensverket att de fick öka sin ägarandel i TT. I samband med det avgick Erik Nylén.

In trädde konsult-VDn Göran E Larsson med uppdrag att spara pengar och skära ner på personal.

30 journalister skulle bort. Många i 50-årsåldern som jobbat länge fick gå med avgångsvederlag.

– Jag var 61 år och erbjöd mig att sluta, men det ville de inte, säger Lillemor Melsted, som då fick ta farväl av flera mångåriga arbetskompisar.

Nyhetsbyråkriget hade 1999 lett till att TT och FLT förlorat omkring 50 miljoner kronor vardera.

– Det är märkligt hur tidningsföretag hamnar i uppåt- eller nedåtgående spiraler, säger Lillemor Melsted.

I augusti 1999 förhandlade TT och FLT om att gå samman, utan resultat. Ett år senare ryktades det återigen om ett sammangående.

– Då samlade Ebba personalen till ett möte där hon försäkrade att ingen behövde vara rädd för att mista jobbet, berättar Lillemor Melsted.

En vecka senare meddelade Ebba Lindsö på ett nytt möte att FLT skulle läggas ner. Deras ägare ville inte längre skjuta till pengar.

– Plötsligt kantrade allt igen, precis som i politiken när ett parti får med- eller motgång.

Abonnenterna kom tillbaka

TTs abonnenter kom tillbaka och togs emot med öppna armar.

Såren efter de svåra åren tycks i dag vara på väg att läka.

– Stämningen är mycket bättre, säger Olle Lindström. Företaget går med hyfsad vinst för första gången på mycket länge.

Men han ser ännu tecken på sviter efter de oroliga åren.

– Sjukskrivningarna har ökat mer än marginellt. Det beror säkert till viss del på den ökade pressen. Stämningen är bättre, men vi är inte utan problem.

Ebba Lindsö är medveten om problemen och kan tänka sig att en del av de sjukskrivningar som kom två år efter krisen 1999 är sviter efter turbulensen.

Men hon pekar på att TT ändå gjort en del för att förbättra personalens situation: En personalredaktör har anställts, man har anlitat en ny företagshälsovård och de anställda har fått individuella hälsoprogram.

TTs medarbetare har alltid fått inpräntat i sig att byrån ska vara ett serviceorgan åt abonnenterna. Men på 90-talet, åren före byråkriget, gruffades det ute på landsortstidningarna om att TT blivit kaxig och stockholmsfixerad. Det talades om bristande lyhördhet gentemot kunderna.

– Så var det kanske före krisen, men efter den insåg TT att där finns kunder att bry sig om, säger Olle Lindström. Samtidigt är det faktiskt också vår uppgift att bevaka Stockholm åt landsorten.

Problemen då hade till stor del med ägarförhållandena att göra. Ägarna var också TTs kunder. Producenten – TT – ville ha betalt. Kunderna – tidningarna – ville ha alla sorts tjänster, men billigt.

Ägarfrågan mindre laddad

För att råda bot på det tidigare missnöjet har TT inrättat en marknadsavdelning som lyssnar till kunderna.

Ägarfrågan har blivit mindre laddad under senare år sedan de stora dagstidningarna gått in som dominerande ägare.

Trots det fördes långt gångna samtal i ägarkretsen om en total styrelseförändring. Ett förslag togs fram om att ingen i styrelsen skulle vara operativt ansvarig hos TTs kunder, som även nu delvis är TTs konkurrenter

Enighet kunde dock inte uppnås. Därför lades förslaget på is.

– Kortsiktigt har det ingen betydelse, men långsiktigt vore en förändring till gagn för TT, säger Ebba Lindsö.

När SR upphörde med att sända nyheter från TT trädde i stället reklamradiokanaler in som nya kunder.

I dag sänder ett 30-tal kanaler nyheter från TT.

Det mera marknadstillvända TT erbjuder nu nya tjänster och satsar på ny teknik och nya medieformer: Internet, webb-TV, elektroniska skyltar och digital-TV.

Fem fast anställda jobbar med webb-TV och får vikarier på sina ordinarie jobb. Klubben är inte helt nöjd med arrangemanget men säger tills vidare ja, eftersom marknaden för webb-TV ännu är osäker.

Däremot har klubben sagt nej till att anlita F-skattare (frilansar med egna företag) som vikarier, eftersom facket ser det som ett sätt att komma runt LAS.

– Förutsättningarna för att vi skulle göra det var att det var arbetsrättsligt oklanderligt och att journalistklubben var med på det, säger Ebba Lindsö. När klubben sade nej avvecklade vi det.

Letar nya marknader

– Vi måste hitta nya marknader, för så många fler tidningar blir det knappast, säger Olle Lindström. Dessutom finns en tendens att tidningar går samman i koncerner.

Tidningar kan själva dra igång nyhetsbyråer och specialbyråer för ekonomi (Direkt) och feature (PM) finns redan. Men bara TT är heltäckande.

Än går det skrivna i första hand, men reportrar som är ute på jobb spelar även in presskonferenser och intervjuer för radioredaktionen, som väljer vad de vill använda.

Reportrarna gör också egna kortintervjuer för radio, och prator, en till två minuter långa analyser. Ofta blir det parallella knäck, långa och korta versioner, skriven text, radio och TV.

Ebba Lindsö är stolt över att TT ligger långt framme med nyheter i nya medier – mobiltelefoner, digital-TV och Internet. Sedan mer än två år levererar TT nyheter som SMS. Nu har man också satt igång med nyheter per MMS (multimedia message service), vilket innebär att man kan sända text, ljud, bild och video till och från mobiltelefoner.

– Vi går i frontlinjen med en interaktiv nyhetstjänst på webben, där man kan fördjupa sig i ett ämne genom att klicka vidare.

TT har blivit varse att det finns en marknad för en högkvalitativ bevakning av ekonominyheter, som byrån satsar på och man försöker slå sig in på finansmarknaden (till exempel banker och mäklare) som vill ha mycket snabb information.

Ekonomireportrar sitter nu och skickar ut finansnyheter, årsredovisningar etc på webben i små portioner, minut för minut.

Ökad stress

De nya arbetsuppgifterna kan å ena sidan göra jobbet mera mångsidigt och intressant. Å andra sidan kan multijournalistiken, i kombination med journalisternas egna höga ambitioner, leda till ökad stress.

– Det är mer pressat nu. När 30 journalister försvann sade ledningen att vi inte kunde bevaka allt. Men som journalist vill man bevaka så mycket som möjligt, säger Olle Lindström. De som gör TV-inslag får extra betalt, men i övrigt ger mångsysslandet inget mer i lön.

– Vi har kammat noll på det, säger Olle Lindström.

Till det kommer att lönen är sämre än på storstadstidningarna, grovt räknat har TT-journalisterna 3 000–

4 000 kronor mindre i medianlön. Klubben har länge krävt att gapet ska minskas och TT-journalisternas löner komma i paritet med lönerna på SvD och DN, men skillnaden ökar i procent.

Olle Lindström pekar på ett annat fackligt krav som han vill att också Journalistförbundet centralt ska driva hårdare.

– En gammal käpphäst här är utlandsavtalet. Framför allt sporten, som jobbar kopiöst, vill ha betalt för övertid vid utlandstjänstgöring.

Sporten har tack vare ett lokalt avtal ett fast, generellt OB-tillägg. De har också rätt till återhämtningsdagar efter utlandsjobb. Men kompensationen täcker inte det faktiska jobb de utför.

– Varför gäller inte övertidsreglerna i Köpenhamn? Det gör de om man i stället tar pendeln över bron till Malmö och jobbar övertid där. Sporten kan inte säga nej till att åka. De är för få, säger Olle Lindström.

De sex sportreportrarna på TT har haft ett extremt år med bevakning av bland annat vinter-OS, VM i fotboll, EM i simning och i friidrott.

– Vi har i genomsnitt cirka 50–60 resdagar om året, säger sportreportern Lars Markusson. I år är siffran högre på grund av OS i Salt Lake City och fotbolls-VM. Under VM jobbade vi sportmedarbetare hela tiden 12–16 timmar om dygnet.

– Sporten ska ha all eloge, säger Ebba Lindsö. De jobbar hårt. Det är också högre krav på TT-medarbetare än på andra journalister. De ska vara snabbare och mer korrekta. Så det är klart att det är tufft att jobba på TT.

Hon vill i dag inte ge några löften om ytterligare ersättning för OB vid utlandstjänstgöring.

– Det är en ekonomisk fråga. Vi har givit extra ersättning för OS och fotbolls-VM. Men om vi ersatte extra för all övertid under utlandstjänstgöring skulle vi tvingas minska på utlandsresorna, och det gagnar inte kunderna.

Viktigt slippa oroa sig

En förutsättning för ett bra arbetsklimat, som Ebba Lindsö ser det, är att TT får en långsiktig lönsamhet så att de anställda slipper oroa sig för att företaget riskerar att läggas ner.

– Ska man lyckas publicistiskt måste man också klara ekonomin. Det hänger ihop. Ekonomin ger en grund att stå på.

Hon hänvisar till en undersökning som visar att 62 procent av kunderna var nöjda med TT år 2000. Ett och ett halvt år senare tyckte 90 procent av kunderna att TT gjorde ett bra jobb.

Under samma period har även TTs ekonomi förbättrats efter ett antal svåra år. Så här ser byråns ekonomiska facit för de senaste åren ut:

1999: –47 miljoner kronor

2000: +9 miljoner

2001: +19,5 miljoner

Under åren 1993–1998 var det genomsnittliga resultatet –10 miljoner kronor.

Ebba Lindsö framhåller att TT höjt den publicistiska kvaliteten under de tre senaste åren genom olika satsningar på exempelvis förstärkt medicinbevakning och IT-bevakning. Man har numera en daglig vetenskapsartikel och TT har inrättat en nordisk desk.

Fler stora jobb

De stora, genomarbetade jobben är fler.

– I u-aktuellt gör utrikesredaktionen en djupdykning i en aktuell utrikeshändelse och de andra redaktionerna gör fler grävande och granskande större jobb och fler nyhetsanalyser och intervjuer.

Utan att ha någon statistik att stödja sig på har hon intrycket att tidningarna tenderar att ta in mera TT-material.

– En anledning kan vara att TT varit mer lyhörd för tidningarnas önskemål och förstärkt bevakningen av det som är relevant för kunderna.

Något kan benägenheten att använda TTs material mer i och för sig också ha att göra med att tidningsredaktionerna slimmats.

På TT är Ebba Lindsö publisher, hon har både det ekonomiska och publicistiska ansvaret, en dubbelroll på medieföretag som ibland ifrågasätts. Men hon vill ha det så.

– Det fungerar mycket bra. Konflikter mellan chefredaktör och VD riskerar att undergräva utvecklingen. Delat ledarskap har generellt många nackdelar. Det viktiga är att värna produkten, varumärket, på lång sikt. Tar man ett kortsiktigt beslut som riskerar att erodera förtroendet eller publicistiken påverkas också ekonomin.

Och tvärtom, om ekonomin misssköts är det svårare att bedriva trovärdig publicistik.

Granskar och analyserar

– Man får aldrig tumma på den publicistiska integriteten. Då tappar man trovärdigheten, vilket även är ekonomiskt ofördelaktigt.

TT dras med stämpeln på sig att vara officiös.

– Det finns en föreställning om att TT bara refererar vad makthavare säger. Men förutom att skriva raka nyhetstexter både granskar och analyserar vi också, säger Lillemor Melsted

– Ibland frågar folk om TT är statligt, berättar Ebba Lindsö. Vi jobbar som alla andra, men det ställs mycket höga krav på medarbetarna, som levererar i realtid. Vi får inte ha fel. Då måste vi vara mycket professionella.

TT ska vara korrekt och inte hårdvinkla. Sant och relevant, är devisen.

Lillemor Melsted hävdar bestämt att det är en vanföreställning att TT lättare skulle ha tillgång till politiker och makthavare än vad andra medier har.

– Det händer att politiker vänder sig till oss när de vill undvika andra reportrar. Men vi vill inte bidra till monopol och vi är inställda på att ställa viktiga och relevanta frågor, säger Lillemor Melsted.

Ibland vill makthavare ge fora som TV eller DN-debatt första tjing och räknar med att TT ska haka på och uppmärksamma det.

– Men ibland bedömer vi att det inte är någon nyhet och låter bli att ta upp det.

TT-veteranen Lillemor Melsted kan jämföra med förr och värdera de olika faserna i företagets utveckling.

– Fram till för tre år sedan har här inte varit någon stor dramatik. Det man kan nämna är när TT på 70-talet började med specialreportrar, och när det genomfördes en besparing i samband med VD-bytet på 80-talet. Men den drabbade inte redaktionen.

Ebba Lindsös inträde på TT har inneburit att företaget fått in en ny typ av professionalism, anser Lillemor Melsted. Ebba Lindsö satte sig direkt i respekt hos styrelsen med sin bakgrund som ekonom, utbildad på Handelshögskolan, och sin erfarenhet av nya medieföretag.

Efter 40 år på TT reflekterar Lillemor Melsted över att hon borde vara blaserad. Hon kan tycka sig ha sett och hört allt förut.

– Aktörer kommer och går, säger hon.

hl@sjf.se

Fler avsnitt