Gå direkt till textinnehållet

”Att vara oberoende journalist i Ryssland är ett personligt risktagande”

Pressfriheten var under hårt tryck i många länder 2019 och har på flera håll backat från redan svaga nivåer. Journalisten har intervjuat svenska korrar i Kina, Ryssland och Hongkong om situationen på plats. ”Man får ödmjukt säga att det är kul att det fortfarande finns kvar en del oberoende ryska medier och undersökande journalister som tar den personliga risken och jobbar vidare”, säger SR-korren Jesper Lindau.

Kinas ambassadör i Stockholm Gui Congyou fortsatte under året sina angrepp på svenska mediers rapportering. I november försökte ambassaden också med hot få Sveriges regering att avstå från deltagande vid utdelningen av Tucholskypriset till fängslade Gui Minhai.

I Gui Congyous hemland har utvecklingen på pressfrihetsområdet ytterligare försämrats. Det berättar Björn Djurberg som är Sveriges Radios korrespondent i Kina:

– Det kinesiska kommunistpartiet, KKP, har på senare år stärkt efterlevnaden av sin grundläggande inställning till kinesiska medier: att mediers huvudsakliga uppdrag är att vara lojala mot kommunistpartiet och hjälpa kommunistpartiet att föra fram sitt budskap. Det finns alltså stora begränsningar för kinesiska journalister att utföra sitt jobb som oberoende granskare och nyhetsförmedlare, eftersom KKP inte skriver under på grundpremissen.

– Samtidigt har censuren kring den allmänna samhällsdebatten, även i sociala medier, i Kina skruvats åt på senare år. Konsekvensen är att oberoende journalistik i princip inte existerar inom de flesta ämnesområdena, med några få undantag.

Björn Djurberg under en resa till Hongkong tidigare i höstas.

Självcensuren är utbredd i Kina, liksom reell censur, konstaterar Björn Djurberg:

– Följer du inte reglerna – de faktiska eller de oskrivna – eller kliver fel, riskerar du att bli av med jobbet och kanske till och med frihetsberövas eller åtalas för brott.

Hur påverkas ditt arbete?
– Det finns en viss misstänksamhet mot ”utländsk media” i Kina, både från allmänheten och från myndigheters sida som sannolikt kommer sig av att kinesisk partimedia ständigt återupprepar budskapet att utländska medier vinklar och förfalskar information om Kina och är ute efter att skada Kina. Det är en av många faktorer att förhålla sig till att arbeta som utländsk journalist här.

I Hongkong har det varit ett dramatiskt år, sedan de stora folkliga protesterna startade i juni, som utlöstes av ett lagförslag om att tillåta utlämning av misstänkta brottslingar till centralregeringen i Kina. Dagens industris stringer Johan Nylander har befunnit sig mitt i händelseutvecklingen.

(Foto: Allan Nylander.)

Kan du sammanfatta situationen för press- och yttrandefriheten i Hongkong idag?
– Få platser på jorden har haft större mediebevakning under de senaste månaderna än Hongkong. Men medan västerländska medier har fokuserat på hur de pro-demokratiska demonstranterna kämpar mot det upplevda förtrycket från Peking, tar kinesiska statskontrollerade medier den motsatta vinkeln – och kallar demonstranterna för ”terrorister” som är hjärntvättade av västerländska infiltratörer. Bilden blir helt surrealistisk.

– Samma sak råder på sociala medier. Det är ett tecken på att det fortfarande är fritt för lokala och internationella medier att rapportera från Hongkong, men att kommunistregimen i Peking gör allt för att vinna mediekriget med sin massiva propagandaapparat, säger Johan Nylander.

 Hur har pressfriheten försämrats under året?
– Pressfriheten rasar i Hongkong enligt alla möjliga mätningar, och exemplen finns överallt. Financial Times Asienredaktör, Victor Mallet, sparkades ut från staden. Den internationella pressklubben, Foreign Correspondents’ Club, är under konstant hot av Peking-lojala politiker att bli av med sina lokaler. Kommunistpartiet i Peking försöker skrämma medieägare till lydnad, och vissa har attackerats av [kriminella] triad-gäng. Politiska partier och oppositionspolitiker som Joshua Wong har förbjudits ställa upp i valen.

– När man som journalist bevakar demonstrationerna skriker polisen ”kackerlackor” i ansiktet på en, och regeringen tycks inte ha några invändningar mot det. Många av mina journalistvänner har blivit träffade av gummikulor och sprejade med pepparsprej. Jag har hotats av skrikande poliser med gevär och fått pepparsprej i ansiktet, trots att jag bär väst med ”PRESS” väl synligt. Liknande scenarier var tidigare otänkbara.

Hur påverkas inhemska journalister?
– Jag hör ofta lokala reportrar medge att de utövar självcensur i allt högre grad när de skriver om känsliga ämnen, även om de inte är direkt tillsagda av redaktörer. Det finns dock en fortsatt kämparanda för det fria ordet och fria mediers roll i ett öppet samhälle. Kommunistpartiets kontroll över medier i Fastlandskina ses som det värsta skräckexemplet, naturligtvis. Jag är imponerad över lokalpressens outtröttliga bevakning av demonstrationerna, dag och natt.

Även i Ryssland har ett redan prekärt pressfrihetsläge förvärrats 2019, konstaterar Sveriges Radios Moskvakorrespondent Jesper Lindau:

– Ett exempel är lagen som skrevs under av Vladimir Putin i december. Det finns sedan tidigare en lag som tvingar organisationer eller medier att ange att de är vad man kallar ”utländska agenter” om de har intäkter från utlandet. Gör man inte det kan det bli böter eller fängelse. Nu har den utvidgats till att även gälla individer som nu måste registrera sig som ”utländska agenter” och ange det i sina publiceringar eller blogginlägg.

– Man kan ju hoppas att folk i Sverige lär sig från Ryssland vad som kan hända om landets politiska ledning inte kan hålla fingrarna i styr utan anser att man ska kunna tvinga eller avkräva vissa medier en politisk uppgift. Det är inte kul att leva i ett sådant land, fortsätter han.

Jesper Lindau bevakar Ryssland för Sveriges Radio. Foto: SR

Hur påverkas ryska journalistkollegor konkret av begränsningarna?
– Ryssland är en auktoritär stat som under lång tid har begränsat journalisters möjligheter att utföra sitt arbete i frihet. Det är ett systematiskt arbete som den ryska staten bedriver för att kontrollera det offentliga rummet. Det finns lagstiftning som begränsar vad som är möjligt att uttrycka, det finns censur med myndigheter som snabbt kan blockera digitala medier. Det finns journalister som fått sätta livet till och journalister som till exempel har gripits efter att man påstått sig finna narkotika hos dem.

– Listan av ofriheter kan göras lång, och i och med att varken polis, åklagare eller domstolar är oberoende i ordets sanna bemärkelse så finns få möjligheter att få rätt om övergrepp begås. Så att vara en oberoende journalist i Ryssland är ett personligt risktagande. Att jamsa med i de statligt kontrollerade propaganda-medierna är ju inte riskabelt, det måste ju bara vara ett oerhört sorgligt journalistiskt livsöde.

– Man får ödmjukt säga att det är kul att det fortfarande finns kvar en del oberoende ryska medier och undersökande journalister som tar den personliga risken och jobbar vidare.

Hur påverkas ditt eget arbete?
– Vår rapportering påverkas inte av bristen på pressfrihet. Som tur är har vi kvar pressfriheten i Sverige, det här drabbar främst de ryska journalisterna och så klart de ryska medborgarna. Arbetet påverkas så klart i och med att yttrandefriheten i Ryssland är begränsad. Till exempel måste man överväga vilken risk det innebär för människor om man intervjuar dem. Det är lite lättare eftersom det är radio, det är inte alltid en bild och ett namn är så himla viktigt, säger Jesper Lindau.

Fler avsnitt
Fler videos