60 procent kan inte skriva kritiskt om ägaren

Stridslinjerna är flera: Utgivarskapet. Den redaktionella självständigheten. Anställningsformerna. Alla har de aktualiserats de senaste åren, och engagerat många i branschen:

• Lärarnas Riksförbunds tidning Skolvärlden fick nya riktlinjer som preciserade att förbundsordföranden ska intervjuas i vissa frågor. Sedan sades hela redaktionen upp, utgivningen halverades och tidningen lades ut på entreprenad.
• På Sekotidningen sades fyra av sex medarbetare upp och utgivningen halverades. Efter det strök förbundet stadgeformuleringen om att förbundet ska ge ut en tidning.
• Djurrättsorganisationen Djurens rätts styrelse förhandsgranskade ett nummer av tidningen Djurens rätt efter missnöje med tidningen. Styrelsen ville ta över utgivarskapet från chefredaktören, men efter omröstning lades det i stället på en annan person i redaktionen.
• Fastighetsägarna ställde krav på att Fastighetstidningens redaktion skulle bytas ut för att den uppdragsbyrå som sedan outsourcingen 2007 gjort tidningen skulle få behålla uppdraget. Byrån förlorade sedan upphandlingen. Fyra journalister som jobbat med tidningen sades upp.
• Vårdförbundets tidning Vårdfokus delar sedan nyligen hemsida med förbundet. Enligt vice förbundsordföranden ska medlemmar på så vis lättare kunna skilja mellan tidningen och förbundet.
• På Lärarnas tidning har Lärarförbundets ordförande börjat skriva ledarna.

Stephen Lindholm, styrelseledamot i Journalistförbundet och vice ordförande för Ekendistriktet, med 1 400 medlemmar på organisationstidningar, konstaterar att det är svårt att ge en generell bild av branschen; villkoren skiftar från tidning till tidning.

Annons

– Som jag uppfattar det har många organisationstidningar ett bra klimat och hyfsat bra resurser, och kan göra en journalistisk produkt utifrån de etiska principer som Journalistförbundet står bakom. Samtidigt finns det redaktioner som inte känner att de har den friheten. Det finns en rädsla för att ägaren kan ingripa om man skriver något som ogillas.

De flesta organisationstidningar görs av en eller ett fåtal personer. Många jobbar på ett kansli med ombudsmän och förtroendevalda – journalisterna delar lunchrum med dem de har till uppgift att bevaka.

– Det kan vara jobbigt att skriva kritiskt om dem man möter varje dag och ingår i ett socialt sammanhang med. Att ständigt behöva försvara sin integritet är inte helt lätt, säger Stephen Lindholm.

Det här bekräftas av den undersökning som Journalisten gjort. Undersökningen skickades ut till de 185 organisationstidskrifter som är medlemmar i Sveriges tidskrifter. 68 procent, 125 chefredaktörer, svarade.

Bara tre av tio chefredaktörer svarar att redaktionen alltid kan skriva kritiskt om eller ställa kritiska frågor till ägaren. Fyra av tio kan det i de flesta ämnen, medan drygt var femte aldrig eller bara i några ämnen kan ställa kritiska frågor.

Att man kan skriva kritiskt om ägarorganisationen betyder inte heller att man alltid gör det. För även om förhållandevis få chefredaktörer uttrycker att ägaren ofta förhandscensurerar eller lägger sig i redaktionens arbete på ett ovälkommet sätt, tycks självcensuren relativt utbredd:

"Vi har förstått att vissa ämnen inte är lämpliga att ta upp, till exempel en mer närgången granskning av förbundets egen verksamhet", konstaterar en chefredaktör. En annan skriver: "Jag vet naturligtvis var gränserna går. Kontroversiella frågor har inte högsta prioritet." Och en tredje röst: "Jag tror att vi censurerar oss själva i viss mån, så att ägaren inte behöver lägga sig i."

Stephen Lindholm tror att redaktionerna ofta sätter sitt eget tak för att inte reta eller utmana ägaren.

– Samtidigt har det vuxit fram en flora av kommunikationskonsulter som pratar om hur viktigt det är att ägarna själva blir aktörer och paketerar sitt budskap, i stället för att ha fria och självständiga tidningar. Journalisterna ska förvandlas till informatörer. Den samlade känslan är att klimatet har hårdnat, säger Stephen Lindholm.

Utgivarskapet är en annan faktor av betydelse. Om en redaktör ändå inte kan avgöra vad som slutligen står i tidningen blir det ännu svårare att ställa de kritiska frågorna. Journalistens undersökning visar att tre av tio organisationstidningar har en ansvarig utgivare på ägarorganisationen, oftast genom VD/ordförande.

Frågan är dock omstridd: utgivarskapet har diskuterats på mer än hälften av de tidningar där ägaren är ansvarig utgivare.

"Jag tar upp det vid lämpliga tillfällen, men lyckas inte nå fram till ledningen. Tror inte att de riktigt förstår vad utgivarskapet innebär", skriver en chefredaktör. "Jag och ordförande/VD är väl medvetna om att vi har delade meningar i denna principfråga", skriver en annan.

Enligt Hans Larsson, chefredaktör och ansvarig utgivare på fackförbundstidningen Dagens Arbete, bör ägarnas inflytande över tidningen bestå i mandatet att tillsätta och avsätta den ansvarige utgivaren:

– Om ägaren inte är nöjd med ansvarig utgivaren är man i sin fulla rätt att avsätta honom eller henne. Så fungerar det både i den kommersiella världen och bland organisationstidningar.

Journalistförbundet delar Hans Larssons inställning: utgivarskapet ska finnas på redaktionen.

Förbundet anser också att organisationstidskrifter inte ska göras av uppdragsbyråer utan av anställda journalister som bättre kan säkerställa tidningens självständighet.

En chefredaktör i Journalistens undersökning uttrycker det så här: "Redaktionerna blir utsatta för dubbelt tryck, dels från en uppdragsgivare som vill öka styrningen av tidningen, dels av den egna företagsledningen som vill efterkomma uppdragsgivarens önskemål av affärsmässiga skäl."

För Hans Larsson på Dagens Arbete är det helt och hållet en trovärdighetsfråga:

– En självständig, anställd redaktion kan ägna sig åt kritisk granskning också av den egna organisationen, och får då hög trovärdighet i medlemmarnas/läsarnas ögon. I annat fall kommer medlemmarna att uppleva tidningen som husbondens röst. Då litar man mindre på det som står i den, säger han.

Men Mats Edman, tillträdande publisher på Sveriges kommuner och landstings tidning Dagens Samhälle och fram till nyligen VD på kundtidningsbolaget Appelberg, vänder sig mot att tidningar som görs på uppdrag skulle vara mindre benägna eller ha svårare att kritiskt granska ägarorganisationen.

– Till att börja med tror jag inte att särskilt många organisationstidningar granskar den egna organisationen särskilt hårt, säger han.

Medan många i branschen ser organisationstidskrifterna som en slags revisorer, vakthundar med uppgift att granska beslut tagna i demokratiskt valda organisationer, menar Mats Edman att det är en väletablerad journalistisk villfarelse att tro att man inte har en ägare.

Han understryker att alla tidningar har en ägare, med ett bestämt syfte med utgivningen.

– Alla tidningar mår förstås bra av att produceras så självständigt som möjligt. Men det betyder inte att en organisationstidning är helt självständig från den som betalar redaktionens löner. Om man som journalist inte gillar den inriktning organisationen vill ta får man väl rösta med fötterna och bedriva sin journalistik på annat håll. Det finns ingenting i den här utvecklingen som är ett hot mot yttrandefriheten eller tryckfriheten, säger Mats Edman.

Stephen Lindholms syn är att ägarnas roll är att ta fram en policy för vad tidningen ska innehålla. Är de missnöjda med hur tidningen lever upp till den kan ägarna byta ansvarig utgivare, men inte lägga sig i hur enskilda artiklar skrivs eller hur många gånger förbundsordföranden ska intervjuas, anser han.

– Då blir journalistiken styrd, och ointressant för läsarna.

Det bekommer dock inte alla organisationer. Tolv procent av chefredaktörerna i Journalistens undersökning har varit med om att redaktionell text lyfts ut av ägaren. Lika många har fått specifika riktlinjer för vad de bör och inte bör skriva om, utöver policy/allmänna riktlinjer. Och på var tionde tidning lägger sig ägarna i det redaktionella arbetet inför varje eller de flesta nummer.

Flera chefredaktörer har emellertid förståelse för det: "Ägaren har naturligtvis synpunkter. Man måste skilja på att ’lägga sig i’ i betydelsen att med maktspråk försöka styra över tidningar och att genom tips, förslag och synpunkter påverka innehållet", är en typisk kommentar.

I bara 25 procent av organisationstidskrifterna har ägarna inget eget utrymme i tidningen. I 35 procent av tidningarna har ägarna ett bestämt antal sidor, i 26 procent krönika eller annat mindre utrymme, i 12 procent så mycket de vill och i lika många gratis annonsutrymme.

En av de organisationer som ser sin tidning mer som ett informationsorgan än en självständig publikation är Sjöbefälsförbundet. VDn Christer Themnér som är ansvarig utgivare för tidskriften Sjöbefäl har kallat den för "propagandaapparat" och klargör att den definitivt inte är oberoende:

– Syftet är att hålla våra medlemmar informerade i yrkesfrågor och få ut förbundets budskap och ställningstaganden i olika frågor. Vi har inte råd att driva en oberoende journalistisk tidning.

Den kritiska granskningen lämnar Christer Themnér åt revisorerna.

Benkt Lundgren, chefredaktör på Sjöbefäl, tycker dock att tidningen är mer än ett informationsblad.

– För mig är tidningen en journalistisk produkt och jag tycker att jag har journalistisk frihet.

Även om många som svarat på Journalistens undersökning vittnar om att förhållandet till ägaren kan vara komplicerat råder överlag goda relationer mellan redaktioner och ägare. 55 procent av chefredaktörerna beskriver stämningen som "professionell", 30 procent som "gemytlig/kamratlig". Bara tre procent beskriver den som huvudsakligen ansträngd, lika många har nästan ingen kontakt alls med ägarna.

Och 92 procent trivs alltid eller oftast på sin arbetsplats.

HANNA LUNDQUIST

VIVIANA CANOILAS

Fem olika upplägg

1. Chefredaktören eller någon annan i redaktionen är ansvarig utgivare. Den normala ordningen.
2. Ordföranden eller någon annan från organisationen är ansvarig utgivare.
3. Chefredaktören är ansvarig utgivare, men ordföranden eller annan från organisationen skriver ledare.
4. Tidningen läggs ut på entreprenad och chefredaktören eller någon annan från redaktionen är ansvarig utgivare.
5. Tidningen läggs ut på entreprenad och ordföranden eller någon annan från organisationen är ansvarig utgivare.

RÖSTER UR UNDERSÖKNINGEN:

Om utgivarskap:

"Jag var tidigare även ansvarig utgivare. En delvis ny styrelse för ägarorganisationen beslöt då att man av policyskäl ville ha VD på denna post."

"Det är en principiell fråga. Om utgivarskapet finns på redaktionen tvingar det ägaren att formulera ett uppdrag som ansvarig utgivare och chefredaktör kan förhålla sig till. När utgivarskapet ligger hos ordföranden är ansvarsfördelningen otydlig."

Om påtryckningar från ägaren:

"Jag uppmanar ägarna att delta och komma med egna åsikter."

"Jag vill inte kalla det påtryckningar. Däremot får jag ofta tips och förslag från kanslipersonalen."

"Mer som tips med en underton av kraftig önskan."

Om ägare som lägger sig i:

"Jag har inget emot att få reaktioner, även negativa, från ägarna på artiklar och innehåll."

"Märkligt formulerad fråga. Ägarna kommer med idéer och tillför kunskap under ett antal möten per år."

"Det har hänt att man vill stoppa enskilda artiklar eller hindra os från att skriva om saker som förbundet tagit fram."

"Aldrig numera men de har gjort det tidigare, för något år sedan försökte de ha rätt så stort inflytande över tidningen men redaktionen sa ifrån."

"En organisationstidning ska tjäna organisationen. Bristen på förslag till artiklar och målinriktning upplever jag som något negativt."

"VD mer sporadiskt men övrig kanslipersonal är mer benägen att ’lägga sig i’."

"Representanter för ägarna kan i efterhand föra fram åsikter om artiklar i tidningen."

Om stämningen gentemot ägaren:

"Relativt friktionsfri, men efter att vissa reportage publicerats uppstår ibland diskussioner som kan vara irriterande."

"Vid de tillfällen när organisationen velat lägga sig i (ungefär en gång om året) blir situationen ansträngd, särskilt om jag framhärdar."

"Emellanåt trivsam, emellanåt rent hotfull."

"De flesta medlemmar är positiva och tidningen har bra kontakt. Ibland har dock kontakten med ledningen varit ansträngd."

Om att ställa kritiska frågor:

"Går att ställa kritiska frågor, men på ett litet fackförbund kan det vara känsligt att skriva öppet kritiskt."

"Det är komplicerat. I vissa lägen kan vi förstöra för medlemmarna om vi går in och skriver för tidigt om ett ämne. Så det blir mer en fråga om viss självcensur. Det är även problematiskt när det är konflikter inom förbundet, men vi har kunnat spegla detta på ett någorlunda bra sätt utan att såga av den gren vi sitter på."

Om texter som lyfts ut av ägaren:

"Det har hänt att vi varit tvungna att släppa vissa ämnen och en del sakuppgifter i vissa artiklar."

"Man vet själv var gränserna går och vad som förväntas. Självcensur är oerhört effektiv."

"Men vi har haft häftiga diskussioner efter publicering."

"Så burdust går det inte till. Däremot vet man kanske alltför väl var gränserna går för den så kallade självcensuren."

Fotnot: Chefredaktörerna har haft möjlighet att skriva egna kommentarer till frågorna.