Voi, voi – så dumt, Hjelm
Kriget i Ukraina och Rysslands aggression gör det svårt att tänka på annat. Ukrainska familjer tvingas fly sina hem, de som stannar riskerar att dödas. Städer bombas till ruiner. I krigets spår faller det mesta till marken, blir meningslöst.
Men just detta krig handlar faktiskt om sådant som vi alla kan kämpa för – demokrati och mänskliga rättigheter. Det är inte någon namnlös svårförstådd konflikt, utan det handlar om Ukrainas frihet att själv få välja sin väg. Landets spirande demokrati har utsatts för ett groteskt angrepp.
Det är vår skyldighet att minnas de som fallit offer för regimers förtryck och kämpa för den mänskliga rätten till yttrandefrihet och pressfrihet.
Onsdagen den 6 april är det ofattbara 7 500 dagar sedan den svenska journalisten Dawit Isaak fängslades för att han använt sig av det som borde vara självklart – rätten att uttrycka sig, rätten att rapportera vad som händer, rätten att verka som fri journalist. Trots kriget i Ukraina glömmer vi inte hur den eritreanska regeringen behandlat sina invånare, de som larmade om orättvisor.
Och vi glömmer inte heller Kinas förtryck av de mänskliga rättigheterna. Landet som kidnappade och fängslade den svenska förläggaren och författaren Gui Minhai har inte fördömt Rysslands aggression.
De två diktaturerna, Ryssland och Kina, håller varandra om ryggen till förfång för människorna i deras länder, och för människor i andra länder.
Men hur beter sig Sverige i relation till skyddet för journalister? Tyvärr inte så bra.
Nyligen kom besked från Migrationsverket att programledarparet Azad och Mina Ashnagar ska skickas tillbaka till Iran, trots att de riskerar att dömas till döden för sin rapportering.
Dessutom har två turkiska exiljournalister blivit brutalt misshandlade i Stockholm sedan 2020, med största sannolikhet för att tysta kritik mot Erdogan även i Sverige.
Sverige måste bättre skydda de journalister som flytt sina länder för sin rätt att rapportera och uttrycka sig.
Om Rysslands attack på Ukraina fört något med sig, som inte är krigets vansinne, så är det engagemanget för yttrandefrihet och pressfrihet. Sällan har bristen på det synts så tydligt som i Ryssland just nu, och sällan ges den ett så starkt stöd som idag.
***
Elsparkcykelföretaget Vois vd Fredrik Hjelm gjorde ett häpnadsväckande utspel 28 mars, sedan medier avslöjat att företaget bland annat ägs av ryska oligarker. På klassiskt desinformationsmanér attackerade han journalister: ”Journalister kan alltid komma undan genom att hänvisa till ’yttrandefriheten’.” Han föreslog också en plattform där bland annat journalister skulle rankas efter hur ”ärliga” de är. Han fick medhåll från Klarnas vd Sebastian Siemiatkowski.
Vi kan väl konstatera att en tech-vd kanske inte är rätt person att uppdatera det medieetiska systemet.
Efter att denna text skrevs inför tryck 29 mars har Fredrik Hjelm raderat sin twittertråd angående en ny plattform. Läs Brit Stakstons beskrivning av techjättarna här
Stick
RÄTT ATT WALLIN FRIADES
I avsnitt 90 av Journalistenpodden är Ola Sigvardsson och Helena Giertta överens om att tryckfrihetsjuryn fattat ett bra beslut när de friade Cissi Wallin för hennes bok. De diskuterar också krigets bilder och hur fel det var av EU och Sverige att stoppa Sputniks och RTs sändningar.
LÄS MER OM LAS-OMRÖSTNINGEN
Medlemsomröstningen om huvudavtalet närmar sig. På Journalisten.se finns en mängd fördjupningar i ämnet. Som den om paradoxen att ett nej till huvudavtalet kan ge fler undantag från Las, och att de som vill rösta nej gör det för att ge Journalistförbundet mer ryggrad.