Vakta journalistikens gränser
Senaste numret av herrmagasinet Café (maj 2008) innehåller en intervju med fotbollsmålvakten Rami Shaaban. Inget fel på intervjun. Den är välskriven. Layouten och bilderna är snygga.
Rami Shaaban är påfallande välklädd. Under varje bildtext finns upplysningar om namnet på de märkeskläder han bär. Det är alltså fråga om en advertorial, ett mellanting mellan annonser (advertisment) och redaktionell text (editorial).
I andra publikationer brukar man också ange pris och var produkterna finns att köpa.
Företeelsen har länge funnits i framför allt modetidskrifter, men förekommer också i de stora dagstidningarnas helgbilagor. Café är snarast måttfullare med att använda annonsformen än vad andra tidskrifter är.
Problemet är att gränserna mellan redaktionellt material och reklam överlag tycks vara på väg att luckras upp och att detta utan större diskussion accepteras. Textreklamen breder i relativ tysthet ut sig.
Andra former av mera förtäckt reklam är den produktplacering som är frekvent i biofilm och kommersiell TV. Men inte bara där, utan också i svensk public service. Den 14 april klandrade Granskningsnämnden för radio och TV, GRN, Sveriges Television för att Britt Ekland i programmet Stjärnorna på Slottet på sin munkjacka tydligt exponerade ett varumärke. ”Otillbörligt gynnande”, heter det på GRN-svenska. Smygreklam, kan man också kalla det.
Det inger en sorts förtroende när bloggare i den skenbart uppriktiga och dagboksliknande formen avslöjar sina favoritmärken och älsklingsprodukter. Utan att tala om att det är fråga om betald reklam.
Många förfasar sig över textreklam på bloggarna och Konsumentverket utreder om den strider mot marknadsföringslagen. De flesta bloggare är inte journalister och om de över huvud taget känner till journalistiska yrkesetiska regler så är de i alla fall inte bundna av dem. De passar på att göra sig en hacka.
Och – de skulle kunna hänvisa till att etablerade medier rör sig i gränslandet mellan journalistik och reklam. Med fog kan de säga att ”seriösa” medier sanktionerar deras tilltag.
I juli 2007 refererade alltomtidskrifter.se (Sveriges Tid-skrifter) en kanadensisk undersökning om hur advertorials påverkar tidskrifternas trovärdighet. Enligt undersökningen litade 52 procent av läsarna på innehållet i advertorials.
Sajten alltomtidskrifter.se konstaterade att resultatet lika väl kan tolkas som att nästan hälften inte litade på informationen. Advertorials lånar trovärdighet av tidskrifter, men frågan är vad samarbetet betyder för tidskrifternas egen trovärdighet.
Sedan 2005 är den branschsammansatta Textreklamkommittén, TRK, vilande (död?). Tidningsutgivarna lämnade då kommittén med motiveringen att det är den ansvarige utgivaren som avgör vad tidningen ska innehålla. Men textreklam solkar även journalister som dras in i sammanhanget och det är därför rimligt att även de får ett ord med i laget.
Hög tid att branschens organisationer återupptar samarbetet med att stävja textreklamen.
Och då med en vakthund med skarpare bett än vad TRK hade.
Aftonpress 1
9–6 I STOLPSKOTT
Samtidigt som det pågår en intressant men något förvirrande findebatt om när man borde namngett Englas mördare, kämpar våra kvällstidningskolleger desperat om vem som kan visa honom på bild i flest situationer: strax efter våldtäktsförsök, på badstranden, på krogen, i hemmet och så vidare.
Aftonbladet vinner i en stickprovskontroll: 9–6 i antal bilder på tisdagen, 10–6 på onsdagen. Särskilt smakligt med en leende mördare på förstasidan och en niospalters badpojkebild på insidan. Å andra sidan kontrar Expressen med en bild på mördarens hela familj. KA
Aftonpress 2
NORÉN GÖR UPP
”Helvetet föreställer jag mig som Expressens nyhetsredaktion, ett antal förråade män och kvinnor som inte har något ansvar och ingen andlighet kvar, bara en upphetsad mental föruttnelse.”
Nej, citatet har inget med Englabevakningen att göra. Det är Lars Norén som gör upp med en mängd misshagliga personer i sin kommande självbiografi. Även Aftonbladets Anders Gerdin får en skopa: ”Den vidrigaste av dem alla är förmodligen Aftonbladets chefredaktör.” Gerdin säger till Aftonbladet att han är stolt över få tillhöra en sådan prominent samling offentliga personer. KA
Aftonpress 3
POSITIV JOURNALISTIK
Många är trötta på olyckor, brott och annat elände och efterlyser positiva artiklar. Men det är lättare sagt än gjort att skriva positivt utan att verka jolmig och banal.
Expressens reporter Tommy Schönstedt klarar det galant i serien Hjältarna i vården. Han visar en genuin värme och känsla för de vanliga människorna, som aldrig är vardagsgrå i hans ögon. Han möter dem som likar och utgår från det självupplevda:
”Om ambulanssköterskan Fredrik Karlsson, 38, inte kommit så snabbt hade jag inte skrivit den här artikeln.” HL
