Våga avslöja era chefer
Stormen kring P1 är ett friskhetstecken. Det är värt att komma ihåg. Att anställda journalister tycker till i offentligheten om chefer och villkor sker sällan. Väldigt mycket alltför sällan.Krisen för Sveriges Radio är därför ett bevis på att det är en arbetsplats med frisk luft. Åtminstone till viss del.
Stormen kring P1 är ett friskhetstecken.
Det är värt att komma ihåg. Att anställda journalister tycker till i offentligheten om chefer och villkor sker sällan. Väldigt mycket alltför sällan.
Krisen för Sveriges Radio är därför ett bevis på att det är en arbetsplats med frisk luft. Åtminstone till viss del.
Fler journalister måste våga avslöja vad de vet och tycker. Vi, som så ofta talar om värdet av yttrandefrihet, använder vår egen frihet besvärande sparsamt.
Denna tystnad skapar en ensidig mediedebatt, med för liten kunskap om livet på redaktionerna. Om hur nyheter skapas och vad som väljs bort, vilka höga chefer och medieföretag som tål kritik. Och hur journalister resonerar när det hettar till.
Häromdagen åkte jag skridskor med en före detta medarbetare på Metro. Metro kommer ut på mer än 100 orter i Sverige. Det är minst sagt en stor arbetsplats. Men Journalisten skriver inte om Metro. Jag frågade skridskoåkaren varför vi aldrig hör något från Metro-gänget. Han tog några skär och svarade:
– Men det är väl klart. Den som skvallrar blir utfrusen.
Och så började skridskoåkaren berätta, mest om inbilska chefer utan social talang.
Total tystnad utåt präglar också redaktionen för den norska kändistidningen Se og Hør. Redaktionen läcker inte om lagbrott, mutor, förnedring och ljugande kändisar. När reportrarna slabbat till det extra mycket blir de i stället belönade: fina titlar, löneförhöjning och spenderkonton på tusentals kronor i månaden.
På Se og Hørs redaktion kallas intervjuoffren för patienter. Och alla vet att de flesta kan köpas.
Poliser, nära vänner, bankfolk – alla skvallrar, för rätt summa pengar. Och för ännu mer pengar behöver ingenting vara sant.
Norska Se og Hør är helt enkelt inte vilken tidning som helst. Det är en jättesuccé, med 270 000 i upplaga och
1, 3 miljoner läsare (i ett land med mindre än fem miljoner invånare).
För en vecka sedan kom boken om Se og Hør, skriven av en före detta reporter. En helt vanlig dag på jobben är 276 sidor elände. På norska.
Jag sträckläste den i helgen med etisk huvudvärk. Hårvard Melnæs blir säkert rik på sin skandalberättelse om skandaljournalistikens skandalvardag. För trots att ”alla” antagligen vet hur Se og Hør beter sig, är metoderna en nyhet. Redaktionen har ju hittills hållit tyst.
Hårvard Melnæs berättar att det då och då skakas på Se og Hørs huvuden. Cheferna undrar vad som skulle hända om några grävande journalister skulle få reda på vad som försiggår på redaktionen.
Hårvard Melnæs antyder att svenska Se och Hör använder samma metoder som den norska systertidningen. Jag ringde därför till Se och Hörs redaktionschef Carina Löfkvist och kollade: Betalar ni för intervjuer? Carina Löfkvist svarade nej (jag ska kolla tidningen extra noga i fortsättningen…).
Yrsa Stenius (nya PO?) har i sin krönika i Aftonbladet skrivit att kvällspressens löpsedlar med Anna Nicole Smith luktar lik. Även Aftonbladets. Jan Guillou har kritiserat kvällstidningarna för en felaktig bild av arvet efter Marianne Fredriksson. Guillou kritiserar också Aftonbladet, den tidning han skriver i.
Öppenhet är den enda vägen. Även för journalister.
ma@journalisten.se
rad:
rad:
BRA
Eva Elmsäter
Säker, kunnig, tydlig. Under lördagens seminarium i Stockholm om krigskorrespondenter, till minne av den mördade Martin Adler, var Elmsäter en klippa. Hon varken macho-kramade, idoliserade eller överdrev sin egen betydelse. Runt 500 personer hade kommit till Kulturhuset för att lyssna. Och oroas. Journalister mördas, eftersom de ses som representanter för fienden. Och de är onödiga vittnen till sådant som omvärlden inte bör känna till.
Eva Elmsäter är en föredömlig ordförande för den allt viktigare föreningen Reportrar utan gränser.
rad:
rad:
DÅLIGT
Telia-TV
Telias utbud av digital-TV är inget för känsliga. Jag har aldrig TV-tittat så lite som nu. Hemma sitter vi och gapar. Kan det verkligen vara så eländigt?
Kolla själva: SVT1, SVT2, TV4, Kanal 5, Eurosport, Eurosport 2, DiTV och SPORT-Expressen, Aftonbladet TV7, 24, Barnkanalen, Kunskapskanalen, TV4 Plus, TV400, TV4 Film, Discovery Channel, Discovery Civilisation, Discovery Science, Discovery Travel & Living, MTV, VH1, Nickelodeon, The Voice, Star, Showtime, Animal Planet.
Rädda mig!
rad:
rad:
HUMORNOJA
Lantz-drevet
Tyvärr har den allmänt spridda kritiken mot SRs ledning kokats ner till hån av programledare Annika Lantz. Kom ihåg: humor ska också finnas i P1. Det är inte problemet.
Problemet är inte heller att Lantz är kvinna (när ska genusfolket ta paus?). Problemet är att SR beställer program som varken är humor, nyheter eller fakta.
VD Peter Örn säger att SR satsar på ”konstnärliga uttryck” från ”många begåvade publicister” (Aftonbladet 15/2).
Vi som lyssnar på nya Jonas val på lördagsmorgnar vet bättre.