Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Helena Giertta
Chefredaktör

Stolt förrädare

Förrädare. Ett ord som stinker. Du har förrått dina ideal, din familj, dina vänner. En förrädare, som verkligen är skyldig till sitt svek, behandlas illa och mår illa. Speciellt om andra påminner dig om ditt svek, ditt förräderi. Men ord är ord. Och precis som så ofta annars kan ordet förräderi vändas till sin motsats. Ja, bli ett hedersbetyg, en fjäder i hatten. Så blir det när Anders Behring Breivik i sitt så kallade manifest kallar journalister för förrädare.

Han hatar oss, därför att 98 procent har "förrått" det som han står för. Mediechefer och kulturchefer tillhör "de mest inflytelserika och högst profilerade förrädarna", och ska enligt terroristen Breivik straffas med döden.

Sällan har jag känt mig så stolt över något som när jag blir kallad förrädare av massmördaren, terroristen Anders Behring Breivik.

Jag vill förråda allt som han står för, hans syn på världen, hans syn på människor.

Han använder samma retorik mot journalister som man alltför ofta möter i nätkommentarer och ljusskygga bloggar: journalister har gått samman för att mörka information som kan skapa en negativ bild av invandring.

Konspirationsteorin är häpnadsväckande på flera plan. Som om journalister skulle arbeta gemensamt för att dölja en sanning.

I spåret av Breiviks attentat och hans utstuderade sätt att använda Facebook som marknadsföring har en debatt om nätkommentarer blossat upp. Det är bra att debatten förs. Jag kan förstå att Värmlands Folkblad valde att stänga av samtliga kommentarer efter dådet. Av respekt för offren och andra drabbade.

Men det är förstås ingen långsiktig lösning. Kommentarerna på nätet är, eller borde i alla fall kunna vara, ett utmärkt sätt för utbyte mellan läsare/lyssnare/tittare och journalister. Att ha en sansad debatt i kommentarsfälten kräver dock resurser. Att som många medieföretag gör, lägga ut efterhandsmoderering på externa företag må vara ekonomiskt, men är svårt att förstå. Som publicist och utgivare ska man naturligtvis ta ansvar även för det som står i kommentarsfälten. På samma sätt som insändare bör de granskas före publicering.

En moderering, eller ett aktivt redaktörskap kring nätkommentarer, parat med en satsning på att enskilda reportrar och redaktörer går in i fälten och svarar och diskuterar vore en bättre utveckling. Det kanske sker till priset av färre kommentarer, men vinsten är ett bättre debattklimat och mer givande diskussioner.

Det är ingen rättighet att finnas i mediernas kommentarfält, har man något att säga som inte kommer ut där, så finns det alla möjligheter att starta sin egen blogg, eller forum. Yttrandefriheten drabbas inte genom ett ansvarsfullt redaktörskap.

n n n

Redaktörerna på News of the World agerade inte ansvarigt när de tillät avlyssning av telefonsvarare för att få fram skvaller. De förrådde press- och yrkesetiken. Det finns situationer när en journalist kan försvara dolda mikrofoner, eller annan avlyssning. Då handlar det om att avslöja väsentliga missförhållanden i samhället. De medel du använder måste stå i proportion till det som ska avslöjas. Detta bröt News of the World mot och kanske kan man se det som en självsanering att tidningen nu är borta.

LEDARSTICK

Lättvindigt av Cameron

Storbritanniens premiärminister David Cameron vill utreda om det skulle gå att stänga sociala medier vid upplopp, eftersom de använts för uppvigling. Det är lätt att stå för demokrati och yttrandefrihet när allt är lugnt. Det är svårare och viktigare när det blir turbulent.

Självklart är det inte lagligt att uppvigla, men att därifrån gå till att stänga människors möjlighet att uttrycka sig via nätet är inte acceptabelt.

Uttalandet tyder på att premiärministern tar allt för lättvindigt på grunden för demokratin – yttrandefrihet.

Fler videos
Fler avsnitt