Skärp straffet för hot
Hot mot journalister räknas som ett demokratibrott, precis som hot mot politiker. Det är bra. Tyvärr betyder det nästan ingenting. Det ger ingen straffskärpning och rättsväsendet ser inte hårdare på hot mot demokratin än andra hot.
Att demokratibrott inte har tillräckligt med straffvärde gör att polisen inte prioriterar att utreda hot mot journalister där syftet är att hindra yttrandefriheten.
Vid hatbrott kan åklagaren kräva straffskärpning, vilket är bra för samhället, men så är det alltså inte vid demokratibrott.
Varför? Det borde vara en självklarhet annars förlorar man poängen. Hot mot journalister och politiker bör ge straffskärpning eftersom hotet riktas mot Sveriges demokrati.
Den 2 november uppmärksammades straffriheten för brott mot journalister runt om i världen. Denna straffrihet innebär att personer som mördar eller för den delen hotar journalister knappt löper någon risk att straffas.
Enligt Unesco har över 1 000 journalister dödats på grund av sin yrkesutövning under de senaste tolv åren. Hittills i år har 73 journalister mördats efter att de granskat bland annat korruption och organiserad brottslighet. Endast i ett av tio fall leder brottet till att någon åtalas. Mexiko och Indien utmärker sig särskilt i Unescos statistik, men på listan finns också länder i krig som Afghanistan och Syrien.
Detta handlar om brott mot yttrandefriheten, brott mot mänskliga fri- och rättigheter. Journalister ska förstås inte ha en gräddfil privat, men när de attackeras i jobbet – ja då måste samhället reagera.
Genom att skärpa straffet för demokratibrott kan vi åtminstone minska risken för att vi i Sverige får det som i Mexiko eller Indien.
***
Precis innan Lärarförbundet satte igång sin kongress, skickade dess ordförande Johanna Jaara Åstrand ett mejl till kongressledamöterna och kommenterade Journalistens artikel i förra numret. I mejlet påstods att reportaget innehöll fel och att vårt huvudsyfte med reportaget var att påverka kongressombuden på Lärarförbundets kongress.
Vid närmare kontroll visade det sig att vi inte hade några felaktigheter, och det är ju självklart att vi skriver för våra läsare, inte för Lärarförbundets kongressombud. Men med det sagt hade jag förstås hoppats att kongressen skulle riva upp den kommunikationsplan som Lärarförbundet tagit. En plan där tidningar inordnas i kommunikationsavdelningen är illa. Ingen gynnas av det, inte heller kommunikatörerna som med det får ett gäng nosande journalister i bakhasorna hela dagarna.
Kongressen fattade dock ett bra beslut – att betona tidningarnas rätt att granska förbundet även med den nya planen.
Och en sak till inträffade – Journalisten fick en intervju med Johanna Jaara Åstrand. Något hon nekat oss i nästan ett år.
***
Mittmedias vd Per Bowallius erkänner i en intervju med Journalisten att företaget gick för långt när man ville varsla fler om uppsägning om inte fackklubben gick med på alla undantag från las-listan.
Att företaget gick för långt är nästan en underdrift, men det viktigaste är förstås att man ändrade sig i tid.
STICK
MASSIV DIKTATORISK FÖRFLYTTNING
Agendas reportage (4/11) om Kinas övervakningssystem sänder kalla kårar hos varje demokrat. I ett land där samtliga medborgare betygssätt i en app, och där de utifrån betyget får tillgång till olika samhällstjänster, finns ingen frihet. I ett land där samtliga medborgare övervakas med kameror, medborgarna tas in för avskanning av ansikten och röster, kan ingen åsiktsfrihet råda.
Kina tar varje dag steg i fel riktning bort från demokrati, frihet och yttrandefrihet. Fängslandet av den svenska förläggare Gui Minhai är bara en liten del av en massiv diktatorisk förflyttning.
Det är dags att världens ledare ser och agerar emot detta nu