Pengar tar över journalistiken
När våra utrikeskorrar rapporterar hem till Sverige refererar de gärna till kvalificerad dagspress. Vad smarta kolumnister och reportrar skriver är viktigt för att kunna förklara vad som pågår i en konflikt och i ett land. Dessa tankar för dagen föds bland journalister som ägnar tid åt att tänka på värderingar, strategier, kulturell identitet, moral och historia. Och andra frågor som är trendiga. Journalistiken behövs.
När våra utrikeskorrar rapporterar hem till Sverige refererar de gärna till kvalificerad dagspress. Vad smarta kolumnister och reportrar skriver är viktigt för att kunna förklara vad som pågår i en konflikt och i ett land. Dessa tankar för dagen föds bland journalister som ägnar tid åt att tänka på värderingar, strategier, kulturell identitet, moral och historia. Och andra frågor som är trendiga. Journalistiken behövs.
Men när det handlar om svenska massmedier och diskussioner om framtid och morgondagens nyheter är inriktningen oroväckande ofta en annan. Då är det full rulle med ekonomisk analys av webben, ekonomisk analys av mediernas presentation, ekonomisk analys av vad räknenissar tycker och även ekonomiska analyser av den ekonomiska analysen.
Oroväckande sällan talas om hur svenska medier ska få till den goda bevakning som utrikeskorrarna gillar att ta del av utomlands. Ekonomismen har tagit över i mediehusen och varför är inte svårt att förstå: den traditionella dagspressen är hotad, annonsmarknaden är i stark förändring, tonåringar föredrar rent allmänt nätet framför allt annat och journalister har dåligt självförtroende och vill inte verka gammaldags.
Det är som om alla i medievärlden helst skulle vara knutna till näringslivsredaktioner. Och helst rapportera om världen utifrån nyckeltal. Trots att annonser, intäkter och klok ekonomi är förutsättning för mycken journalistik kan inte alla journalister ständigt bara prata ekonomi. Att tänka på annat än pengar är att också sköta sitt jobb. I funderingarna över morgondagens nyheter borde frågan ”Vad ska journalister egentligen vara bra för?” finnas med.
1999 kom den amerikanske journalistikprofessorn Jay Rosens omtalade bok What Are Journalists For? som handlade om public journalism, om hur journalistiken ska överbrygga det demokratiska underskottet, bli en angelägenhet för fler människor, för samhället. Begreppet blev trendigt, och oavsett vad det egentligen ledde till, diskuterades journalistikens roll intensivt.
Det är dags för en sådan diskussion igen. När de traditionella medierna är ifrågasatta och utsatta får stenhård konkurrens är tillfället utmärkt för att analysera vad journalister borde göra. Kultur-, sport-, gräv-, familjeredaktioner – alla (om de finns) har sina egna områden och ska inte uteslutande bekymra sig för ekonomin. De ska också göra sitt jobb: sköta journalistiken.
För vem bryr sig om inte journalister gör det? Och hur ska fler redaktioner ha råd med och hitta reportrar som till exempel DNs Maciej Zaremba? Hans reportage ”Arbetsnomaderna i det nya Europa”, som är med i årets utgåva av Goda nyheter, visar än en gång att Zaremba är sin egen genre. Om Maciej Zaremba kom till jobbet och bara bekymrade sig för Dagens Nyheters förluster, då skulle han vara en sämre reporter. Journalistik är verkligen inte vilken vara som helst utan själva förutsättningen för att medietyckare och mediechefer ska ha något att ägna sig åt.
Att vara journalist är att ägna sig åt så mycket mer än bara pengar.
ma@journalisten.se
PS Bra journalister är oberäkneliga. Frilansen Kristina Kappelin skriver i sin premiärkrönika inte ett ord om sport. Fler överraskningar åt läsarna!
