Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Helena Giertta
Chefredaktör

Låt inte paniken ta över

Den 7 november drabbades jag av covid-19. En mild variant, som ändå innebar nio dagar med 40 graders feber. Därefter återhämtning och jag är väl inte helt bra än.

Det är ju ingen nyhet att människor dagligen får covid-19, vi lever i en pandemi och många kommer att drabbas. Jag känner tacksamhet över att jag inte blev så sjuk och att jag inte behövde belasta sjukvården.

Vi har just nu tuffare restriktioner än vi haft tidigare. Sammankomster begränsas till åtta personer. Det är en långtgående inskränkning av våra medborgliga rättigheter. Vi får inte demonstrera mot orättvisor eller knappt ens manifestera. För inte så länge sedan stod vi ett gäng utanför kinesiska ambassaden för att kräva den svenska förläggaren Gui Minhais frigivning. Manifestationen var coronasäkrad enligt de regler som gällde, vi var ett tjugotal personer utspridda runt en sten på Gärdet, mittemot ambassaden, där vi upprepade våra krav mot Kina.

Nu skulle vi inte fått vara där, polisen skulle ha hindrat oss i stället för som då – skyddat oss.

Många röster har hörts under hela pandemin om att vi borde stänga ner mer. Jag förstår paniken som den här sjukdomen ger. Men vi måste först och främst ta ansvar för varandra och oss själva. Om staten ska få långtgående möjligheter att inskränka vår frihet måste det ske i proportion till nyttan och det är inget som ska ske lättvindigt.

Under hösten har det varit uppenbart att det finns personer, grupper, som har svårt med ansvaret. Det är också i mångt och mycket grupper som är svårare att nå med traditionella medier.

Och där är en uppgift vi måste hitta en lösning på. Vad kan vi göra för att nå ut, inte med budskap, utan journalistik kring sjukdomen och om vad vi själva kan göra för att förhindra den?

***

Det är en konstig tid på många sätt just nu. I USA har vi en president som vägrar erkänna sig besegrad, som om det vore en diktatur, i EU vägrar Ungern och Polen att acceptera demokratiparagrafen i långtidsbudgeten och i Sverige kan en ledarskribent håna journalister och sedan känna sig kränkt när hon blir kritiserad.

Carolin Dahlmans beteende kanske inte är det allvarligaste tecknet på att demokratin är attackerad, men är ändå ett av de underligare.

I en traditionell, bra lokaltidning, Kristianstadsbladet, säger hon i en ledare: ”Svensk journalistik tenderar ofta att vara rätt kass helt enkelt, och det gäller både SVT och andra kanaler, både storstads- och småstadstidningar, radio och nätet. Om reportrarna är lata, sönderarbetade eller bara inkompetenta är svårt att säga – säkert är det lite av varje. Men illa är det oavsett.”

När jag kommenterar attacken, (Journalisten, nr 12) svarar hon att det inte var en attack utan att hon framför seriös kritik. Men allvarligt; det krävs väl lite mer än att kalla journalister för kassa och inkompetenta för att man ska bli tagen på allvar?

Nåja, en debatt betyder att man tycker olika och det gör Carolin Dahlman och jag. Hon menar i sitt senaste inlägg att jag är högmodig och självgod. Och det får man väl tacka för? Det måste väl ändå vara en nivå upp från lat och inkompetent?

Carolin Dahlman lämnar snart Kristianstadsbladet för att enligt uppgift ansluta sig till en högersajt med hemliga finansiärer.

Journalister är fantastiska yrkespersoner. De gräver, granskar, informerar och gör sin publik både klokare och bättre. Tack vare journalistik kan vi diskutera olika uppfattningar med fakta som bas.

 

STICK

Regeringen måste hålla sitt löfte
Producentansvaret för returpapper får inte ligga på tidningar och tidskrifter. De 465 miljoner kronor som detta skulle kosta skulle bli nådastöten för många. Isabella Lövin samt kultur- och demokratiminister Amanda Lind har tidigare lovat att kostnaden för returpappersinsamlingen inte ska drabba journalistiken. Detta löfte måste regeringen hålla menar kvällstidningarnas chefredaktörer i en debattartikel. Jag instämmer.

Gräv hyllas av forskare
Svenska mediers satsning på grävande journalistik hyllas i en kommande internationell forskningsrapport, berättar Forskning och Framsteg. I många länder har annonsraset lett till färre granskningar. I Sverige har man i stället valt att genom fördjupande journalistik ta mer betalt av läsarna.

Fler avsnitt