Lägg ned attacken

Jag skrev i min ledare när den startade att kommissionen aldrig skulle kunna lämna en trovärdig rapport. Trots att medlemmarna i kommissionen är namnkunniga, så kan vi nu konstatera att rapporten inte är något att ta på allvar.

Hans Gunnar Axberger, professor i konstitutionell rätt och ordförande i den förra presstödskommittén, nämnde i presentationen av rapporten summan 3–4 miljarder som skulle tas av UR, SVT och SR. Vilket motsvarar en halvering av deras budget – en ren slakt av de medier som allmänheten har allra störst förtroende för. Ett brett, livskraftigt public service är en absolut nödvändighet för att det även i framtiden ska skapas kvalitetsjournalistik i hela Sverige.

Pelle Snickars, som är professor i medie- och kommunikationsvetenskap sade på samma presentation att han trodde att det inte längre behövs breda mediehus och institutioner för att skapa kvalitetsinnehåll. Vad har han för belägg för det? Och vad menar han? Jag tror att det är precis tvärtom. Den digitala omsvängningen gör det ännu viktigare med resursstarka medier som kan skapa relevant, oberoende och professionell journalistik.

Annons

Jag borde verkligen inte orda mer om den här rapporten. Som någon i publiken sade efter presentationen: Kan vi äntligen lämna det här åt sidan nu, och ägna oss åt det vi ska i stället?

Personen i fråga jobbar på en lokaltidning. De lokala mediehusen brottas med sjunkande intäkter och en press att göra allt mer med allt färre journalister. Dessa står för en väsentlig del av den kvalitativa journalistiken i landet. Det är där det fortfarande finns reportrar som kollar kommunernas diarier och läser tingsrättsdomar. Det är där vardagsnära avslöjanden oftast kommer till.

Den ekonomiska utmaningen för lokaltidningen är ett verkligt problem för vår demokrati.  Ett reformerat presstöd skulle hjälpa en del tidningar att överleva, andra former av statliga stöd också. Ett borttagande av reklamskatten och en lägre moms på digitala medier skulle betyda en hel del. Det finns ingen universallösning utan det krävs  många olika åtgärder för att de lokala mediehusen ska bestå. Ingen av åtgärderna stavas en halvering av public service.

Så kan vi nu äntligen lägga denna rapport åt sidan?

                                                                ***

Att vara på Grävseminariet är den bästa e­nergikick man kan få. När den, som i år, ligger i hop med Meg blir det ännu tydligare hur många viktiga saker det finns att diskutera i mediebranschen. Jag önskar bara att fler chefer även valde att gå på Gräv. I år var det nästan pinsamt att se uppställningen från chefshåll på Meg, och hur de i princip försvann allihop när Gräv började. Många  av dessa hade mått bra av att lyssna på sina grävare.

Då hade de kanske förstått att ett mediehus måste organiseras så att journalisters egna initiativ och egna lust premieras. Det vanliga är inte att grävarna kan frikopplas helt från vardagsarbetet. Många får ägna fritiden åt att gräva vidare. De drivs av en egen kraft – nämligen den journalistiska viljan att berätta och avslöja. De medier som inte skapar ett gott arbetsklimat kommer inte heller att få grävande journalistik att vara stolt över.

STICK

DRA TILLBAKA FÖRSLAGET
Justitiedepartementet föreslår att offentliganställdas personnummer ska bli hemliga. Orsaken är omsorgen om personalen som kan bli och blir hotade. Som alltid kan en inskränkning i yttrandefriheten ha goda intentioner. Men detta är ett sällsynt illa genomtänkt förslag.
Mängder av avslöjanden bygger på vår offentlighetsprincip, att hemlighålla personnummer skulle inskränka möjligheten att avslöja missförhållanden på myndigheter. Särskilt utsatta grupper av offentliganställda är redan i dag skyddade i sekretessbestämmelser.
Detta förslag måste dras tillbaka.