Vik en dag för rock-granskning
Musikfestivalen Sweden Rock utanför Sölvesborg är snart min enda chans i världen att få se riktig musik - och med det menar jag melodisk hårdrock som i allt väsentligt kom till mellan 1984 och 1992 - framföras live inför människor som delar min smak.
För att ni ska förstå vidden av det: år 2009 spelade Journey, Electric Boys och Europe på samma dag. Allt jag behövde göra var att gå och köpa en ny korv varannan timme.
Jag är alltså väldigt intresserad av Sweden Rock, hur festivalen arbetar, vilka band som bokas.
Därför är jag också tacksam mot den blekingska lokaltidningen Sydöstran, som har gjort en som det tycks mycket gedigen granskning av festivalens ekonomi.
Tidningen Sydöstran straffades då av Sweden Rock: det blir inga ackrediteringar till sommarens festival. Festivalens presstalesman konstaterade att det är bättre för festivalen om Sydöstran inte skriver alls.
Ja. Det kan man ju lugnt säga.
Reportern Jörgen Klinthage på Sydöstran kunde kartlägga en ägarstruktur där otydlighet var själva ledstjärnan, med ett holdingbolag som i sin tur kontrollerades av två andra företag. Delägarna hade personliga konkurser bakom sig, men kunde ändå plocka ut stora vinster.
För att riktigt bevisa sin otäckhet valde då några av de granskade personerna, enligt medieuppgifter, att hota Klinthage med stämning om han fortsatte sitt arbete. Så beter sig den som har något att dölja.
Festivalen har nu ändrat sig och släpper in Sydöstran – men här finns ju ändå en del att fundera över. Vad ska alla andra medier göra nu? Bojkotta Sweden Rock Festival för att markera, kan det vara något?
Nej. Vi kan inte jobba så, även om vi i strikt skråmässig mening kanske borde ibland. Läsarna, lyssnarna, tittarna är våra uppdragsgivare. Branschinterna konflikter ska de huvudsakligen få slippa.
Jag har ett alternativt förslag: alla redaktioner som söker och får ackreditering, och alltså planerar att bevaka Sweden Rock ur ett musikaliskt perspektiv, bestämmer sig samtidigt för att lägga en arbetsdag på att ta del av
Sydöstrans granskning av festivalen – om ni mejlar kollegerna där är jag säker på att de snabbt kommer att förse er med alla relevanta länkar – och sedan komplettera med egna efterforskningar.
Det är ingen hämndaktion, utan ren nyhetsvärdering: Att granskningen är motiverad har ju Sweden Rocks behandling av Sydöstran bevisat.
Andreas Ekström
P.S. Stör mig något alldeles vansinnigt på den styvmoderliga behandling som det nya magasinet Sans har fått i etablerade medier. Den tyckande klassen verkar kunna hantera och nyktert förhålla sig till nästan vilka åsiktsbildningsmodeller och värdegrunder som helst, bara den slipper den politiska ateismen. Läs gärna redaktören Sara Larsson i nya numret, hon går i en underbart saklig och precis text igenom hur tidskriften har bemötts. Varje mening låter som fraset från krossad is.
