Medierna intressanta för investerarna
Enligt ryktena är det mycket som kan tänkas vara till salu och efter Proventus köp i TV4 har finansiella investerare blivit intresserade av medier och ser det de alltid ser i en misskött industri – en uppsida.Centertidningar nästa och sedan?
På de flesta redaktioner brukar snacket hävda att de som ansvarar för att driva det egna företaget inte är särskilt kompetenta som företagsledare.
Vi har alla hört de konspirationsliknande teorierna om hur ägare och ledare genom finansiella transaktioner drev den påstått väldigt lönsamma Arbetet i graven och A-Pressen ska vi bara inte tala om, i den mån någon över huvud taget minns A-Pressen längre.
Frånsett det faktum att journalister aldrig begripit sig på tidningsekonomi och att journalistledda tidningar oftast gör om möjligt sämre resultat – har snacket rätt? Är den här branschen kompetent ledd?
bryt
Det är svårt att säga säkert, för insyn och transparens är inte pressens starka sida. Traditionellt har de flesta tidningar i det här landets ägts av ägarfamiljer, antingen direkt eller via stiftelser. I vissa fall har ägarna ansett sig ha något de kallade publicistiskt ansvar eller så har ointresse eller konflikter mellan olika kusingrenar gjort att tidningarna aldrig haft särskilt starka ledningar. Bonniers är bara ett exempel på detta. Under några år på 90-talet jobbade jag med en företagsstyckare som hade förläst sig på Al Dunlaps memoarer och som drömde om att få sätta motorsågen just i Bonniers. Han hävdade att det inte fanns något företag i Sverige där man kunde frigöra lika mycket värde som just i Bonniers och eftersom jag hade hört historierna om att det fanns en hel avdelning på Veckotidningar som gick under namnet Jurassic Park och som enbart bestod av avsatta chefredaktörer och förlagschefer som sysselsatte sig med att lägga patiens på sina datorer så var det lätt att hålla med. Det gick dock inte att komma åt Bonniers på något som helst sätt eftersom familjen till och med plockat bort Marieberg från börsen.
Jan Stenbeck brukar ibland framställas som en hårdför affärsman, men faktum är att han var nog mest av allt en traditionell tidningslord av den gamla skolan, någon som drev Tidningen Z för att den roade honom och Moderna Tider för att den gav honom tillgång till begåvade middagsgäster. Förlusterna tog han ur egen ficka, på samma sätt som brittiska kapitalister alltid brukade köpa sig en adelstitel genom att köpa The Times. Äran var viktigare än vinsten för någon vinst blev det sällan.
bryt
Ett av de få medieföretag som det finns facit på är TV4. Det ansågs vara börsens sämsta bolag så länge det var kvar där. Och när jag tänker efter om det egentligen finns något välskött medieföretag som gör rätt saker till rätt kostnad, som växer framgångsrikt och med vinst och som hela tiden kommer med nya, framgångsrika produkter, ett enda medieföretag som arbetar med samma professionalism som en modern biltillverkare, ett konsumentelektronikföretag eller ens i närheten av ett mejeri, då kommer jag inte på ett enda. Till och med reklambyråer är över lag bättre skötta.
Så kanske det skulle vara en bra ide att få ut fler mediebolag på Börsen?
Kanske en massa tidningar skulle må bra av en dos kvartalskapitalism och riktiga ägare i stället för arvtagare och förvaltare?
bryt
Jag tror att vi relativt snart får svaret för så här inne på femte året av lågkonjunkturen ser vi hur dagstidningsbranschen motvilligt börjar konsolidera sig. Enligt ryktena är det mycket som kan tänkas vara till salu och efter Proventus köp i TV4 har finansiella investerare blivit intresserade av medier och ser det de alltid ser i en misskött industri – en uppsida.
Centertidningar nästa och sedan?
erik.hornfeldt@tre.se
