Gå direkt till textinnehållet
Annika Hamrud
frilansjournalist

Inte lyckat av Expressen

Att intervjua en diktator är en svår konst. Det är lätt att det blir ett haveri om redaktionen inte är beredd att ställa makthavaren till svars.

Tyvärr blev Expressens intervju med Syriens diktator Bashar al-Assad, mitt under brinnande krig och med tiotusentals flyktingar som kommer till vårt land, just ett sådant haveri. För det är svårt att ta chefredaktören Thomas Mattsson på allvar när han hävdar att det inte är reporterns uppgift att ställa svåra frågor.

Till SVT:s kulturnyheter säger han:

– Personligen tycker jag att en intervju ska syfta till att få fram svar som vi alla sen kan värdera, det är ju rätt meningslöst att skicka en nyhetsreporter till Damaskus för att säga det ledarsidan skriver.

Expressens reporter Kassem Hamadé gör ett liknande uttalande i den egna tidningen:

– Jag åker inte ner till Damaskus för att förolämpa president al-Assad.

Han menar att han var på plats som reporter och inte som opinionsbildare. Att själv föra fram en åsikt var därför inte aktuellt.

– Jag har mina frågor som våra läsare vill ha svar på.  Jag behövde inte anstränga mig mycket för att inte förolämpa honom. Min roll som journalist är att ställa frågor och kräva svar.

Det är pinsamt att Expressen plötsligt inte står upp för sina egna ideal att avslöja lögner och missförhållanden, och i detta fall att avslöja en diktator som förnekar grova krigsbrott.

Sedan krigsutbrottet i samband med den arabiska våren 2011 har diktatorn Bashar al-Assad gett ett flertal intervjuer, ofta har de precis som Expressens beskrivits som ”exklusiva”. Assad är väl insatt i hur västmedier fungerar och han deltar gärna personligen i propagandan som går ut på att visa att Syrien enbart är utsatt för terroristattacker som den syriska armén försvarar befolkningen mot.

När amerikanska ABC fick en intervju med Bashar al-Assad i december 2011 skickade de USA:s kanske främsta intervjuare; Barbara Walters. Kort före intervjun hade syriska styrkor attackerat demonstranter och 4000 människor hade dittills dött sedan demonstrationerna inleddes i början av 2011. Syrien hade hunnit kritiseras av en internationell opinion och FN anklagade Assad för brott mot mänskligheten.

Walters har en diktator framför sig och hon upprepar därför frågor om tortyr och militära anfall. Assad svarar att han inte känner till vare sig tortyr eller militära anfall.

Inte bara ledarskribenter kommenterar. När Barbara Walters i samband med att intervjun sänds får hon frågan om sin upplevelse av Assad så svarar hon att han känns ”avstängd”.  Hon tror inte att han är galen men beskriver en besynnerlig känsla att Assad inte har kontakt med verkligheten. Det han säger är så långt ifrån sanningen att intervjun känns absurd för Barbara Walters.

Tre och ett halvt år senare är dödstalen uppe i 220 000. Vi har en flyktingkatastrof av enorma proportioner, halva Syriens befolkning på 22 miljoner människor har lämnat sina hem, fyra miljoner har flytt landet.

I februari i år intervjuas Assad av BBC. Den erfarne krigskorrespondenten Jeremy Bowen ställer honom mot väggen. Han frågar om bombningen med oljetunnor och användandet av klorgas. Assad förnekar, säger att alla krigshandlingar begås av terrorister, det finns inget moderat motstånd mot regimen, det har aldrig funnits någon arabisk vår i Syrien där folket började kräva demokrati. Han förnekar allt om och om igen, det finns enligt Assas inga utomstående som vet någonting.

Några dagar innan Expressen publicerar sin intervju träffar amerikanska CBS Assad, denna gång med 60 minutes-veteranen Charlie Rose, som intervjuare.

Till Charlie Rose säger Assad bland annat att flyktinglägren i Jordanien byggdes innan kriget för att locka människor att fly.

Charlie Rose intervjuade även Assad 2013 för sitt eget program ”Charlie Rose show” på PBS. Rose ställde då raka frågor om Syriens attacker med kemiska vapen. Assad uppmanade i programmet det amerikanska folket att förmå sin regering att inte anfalla Syrien. Samtidigt varnade han för de konsekvenser som kan drabba världen om USA angriper Syrien.

I förra veckan sände France 2 en intervju gjord av TV-ankaret David Pujadas. Även han ställde hårda frågor. Bland annat visade han en bild på TV-reportern Gilles Jacquier som dog under ett uppdrag i Syrien och frågade om Syrien har undersökt hur han dödades. Assad svarade att det självklart var terrorister som låg bakom hans död.

I alla fem intervjuerna (som finns att se på Youtube) liksom i Der Spiegels transkribering av en mycket ifrågasättande intervju från 2013 (som finns på tidningens webbsida) framstår Assad som en galen härskare.

Så får Expressen möjlighet att intervjua Assad.

Expressen skickar en reporter med ett uppdrag som inte innefattar att läsaren ska förstå diskrepansen mellan det Assad säger och verkligheten. Att avslöja en lögnare är enligt Expressen att ha åsikter, och åsikter sysslar endast ledarskribenter med.

För dem som är insatta i situationen är det uppenbart att Assad ljuger. Men reportern ser inte ens förvånad ut. Han går vidare till nästa fråga.

Thomas Mattsson säger sig efteråt vara stolt över att intervjun fått internationell uppmärksamhet. Främst har uppmärksamheten handlat om att Assad påstod att ledande Isis-terrorister är skandinaver, ett uttalande som bör ses i sken av att han för övrigt inte sa mycket som stämde med verkligheten.

Den mycket erfarne Mellanösternkorrespondenten för Financial Times Borzon Daragahi beskriver intervjun som inställsam och underdånig. Han säger att den främste uppbackaren av Al-Qaida 2004-2012 av Expressen får chans att framställa sig som anti-terroristexpert.

Det är så en intervju utan följdfrågor med en diktator på propagandeturné framstår. Särskilt för dem som inte kan svenska och kan läsa faktarutor och Expressens Mats Larsson skriftliga kommentarer vid sidan av videointervjun.

Det är nog bäst för Expressen att glömma och gå vidare. Det här var inte en hedervärd händelse i tidningens historia.

 

Fler avsnitt