”De ukrainska gränsreportagen stoppades av polsk polis”
KRÖNIKA Bilder på tankvagnar med rysk flytande gas som förs in från Kaliningrad till EU ledde till att Polen grep och utvisade de ukrainska journalisterna. Spionanklagelserna mot dem innebar slutet för gränsreportagen om den skamliga handeln med Ryssland.
På dörrarna till redaktionen för tidningen Raijon i Lutsk sitter två skyltar: ”Jag ställer krav på ukrainska” och ”Här talar man ukrainska”. En påminnelse om vilket språk det är som gäller.
Men behövs den verkligen i Lutsk? Skyltarna har några år på nacken. Men ja, inte ens här i Volynien, i djupet av det ukrainska nationsbygget, har språket varit självskrivet.
Denna landsände klev på 1990-talet ut ur cirka 200 år av rysk dominans och förryskningspolitik. Den slog hårdast mot den bildade stadsbefolkningen som tvingades byta språk från ukrainska till ryska för att göra karriär. Att återetablera ukrainskan har därför varit en kamp även inom Lutsk medievärld.
Men när Volynien väl blev fritt blickade det genast västerut. Folk reste för att jobba i Polen och längre bort, många blev kvar där. Sedan kom flyktingvågen 2022.
Det sätter dagordningen för den lokala journalistiken. Raijon rapporterar om livet i förskingringen och om gränsrelationerna, berättar chefredaktör Nataliia Pachajtjuk. Vad gäller för arbete i Tyskland? Vad får man föra in i Polen? Hur har ukrainska flyktingar det i Sverige? Det sista blir ämnet för en intervju som Nataliia gör med mig. Men allt som sker i länder där det bor många ukrainare är intressant för läsarna i Lutsk med omnejd.
Sedan finns de brännande krigsspecifika Europaämnena, som EU-ländernas massimport av ryska fossila bränslen. Det pågår även efter februari 2022 och fyller den ryska krigskassan.
I mars förra året gjorde Raijon ett reportage från polsk-ryska gränsen, om hur rysk LNG, kol och spannmål rullade in i EU på järnväg. Inga nyheter i sak. Alla intresserade har alltid vetat att Europa beter sig så här. Men bilder på tankvagnar med rysk flytande gas som förs in från Kaliningrad gav en speciell laddning. Medan polska aktivister tilläts blockera trafiken på den polsk-ukrainska gränsen, fanns det inte så mycket som en protestskylt på den polsk-ryska.
Det blev jobbigt för Polen. Mycket jobbigt. Polska gräns- och säkerhetspolisen grep Raijons reporter, Jurij Kontevytj, och fotograf, Oleksandr Piljuk, beslagtog deras utrustning och utvisade dem med återreseförbud i fem år. Därtill startade Polen en utredning för spioneri. Gripandet sammanföll i tid med en liknande behandling av ett team från Ukrainska Pravda vid den polsk-belarusiska gränsen.
Spioneriutredningen mot Raijon lades ner i slutet av 2024 men återreseförbudet kvarstår. Det är dels ett personligt problem för de två medarbetarna. Kontevytj tjänstgör numera i armén men får alltså inte resa till Polen för exempelvis träning eller rehabilitering. Piljuk har sin familj i Polen, fru och tre barn, men får inte besöka dem.
Det är även ett problem för journalistiken i stort. Nataliia Pachajtjuk påpekar att de efter gripandena inte sett några fler ukrainska gränsreportage i Europa om den skamliga handeln med Ryssland. Hon noterar även att inte heller europeiska kollegor har sprungit benen av sig för sådan bevakning, vare sig före eller efter de ukrainska journalisternas konfrontation med polackerna. Varför? Ja, det är en bra fråga, som det heter.
Om ryssarna kör tåglaster med gas från Kaliningrad till Europa (Polen) så är det väl självklart att Östersjöstaternas (t ex Sveriges) journalister ska kasta sig på flyget och rapportera om det, oavsett vad polsk polis tycker!
Kaliningrad råkar nämligen ligga vid Östersjön, och delar av gasen kan man misstänka att kommer från gasfynd i Östersjön. Största ryska operatören på plats är Lukoil (googla).
Kan tillägga att det med säkerhet finns åtminstone olja, kanske också gas, i den svenska ekonomiska zonen i Östersjön. Svenska Petroleum (Preem-koncernen) ville provborra. Men alliansregeringen och regeringsrätten sa 2009 nej, av miljöskäl. (Jfr min bok “Bland myglare, ministrar och miljardärer” – 2020 – som finns på Adlibris och på de flesta bibliotek.)