Freivalds och en journalist för mycket
Laila Freivalds och medierna är ingen kärlekshistoria. Reportrarna i trappuppgången pressade bort henne från jobbet som justitieminister för att hon hade principer. Många principer, en uppsättning för hur man lär och en annan för hur man lever.
Laila Freivalds och medierna är ingen kärlekshistoria. Reportrarna i trappuppgången pressade bort henne från jobbet som justitieminister för att hon hade principer. Många principer, en uppsättning för hur man lär och en annan för hur man lever.
Nu senast, i 2006 års tappning, handlade det om att den muslimska världen måste förstå att i en demokrati kan regeringen inte blanda sig i vad tidningarna skriver. Samtidigt måste den muslimska världen förstå att UD-tjänstemän har skyldighet att agera på ett sätt som kan påverka mediernas innehåll. Men det där kommer de att begripa när de blir demokratier.
bryt
I veckan påbörjar UDs tre unga, arabisktalande ”ambassadörer” sin resa i Mellanöstern där de ska berätta om livet i Sverige. De är flerspråkiga och har god kunskap om Sverige och arabvärlden. De har rekryterats utifrån, eftersom deras kompetens inte fanns på utrikesdepartementet (anmärkningsvärt). De ska besöka universitet och träffa opinionsbildare. Men de åker inte till universiteten i Beirut och Damaskus, ”på grund av hotbilden i Libanon och Syrien mot svenska medborgare”. Eftersom UD faktiskt inte avråder svenska medborgare från att resa till Libanon och Syrien, så är det oklart vad hotbilden består i.
bryt
Nu finns det fler hot som UD inte berättar öppet om. Som samtalet med Levonline där resultatet blev att företaget slängde ut sverigedemokraterna från webbhotellet. Företagets VD berättar i en intervju att de hotbilder han fick information om från UD, gällde både svenska familjer utomlands och Levonlines egna anställda. Vem kan ha synpunkter på att ett företag är rädd om eget och andras skinn, vad ska ledningen göra? Låta de anställda stanna hemma, och annonsera efter vikarier som ”avskyr dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att framföra dem”? Nå, med tanke på hur många gånger man hört det citatet de senaste månaderna, borde det inte bli särskilt svårt att hitta extrapersonal som kan rycka in.
Det där var en liten ironi som jag ville peta in bland alla tal från balkongen och löddriga ledartexter om yttrandefrihetens principer. Praktiken kring yttrandefrihet, alltså hur den brukas, är minst lika intressant. För det är en väldig skillnad mellan att själv använda sig av tryckfriheten och att vara den som man provkör tryckfriheten på. Skillnad mellan att vara subjekt eller objekt.
bryt
Frågor om synen på yttrandefrihet och tryckfrihet kommer säkert upp under de tre ambassadörernas Mellanösternresa. En av dem presenteras som journalist och jag tycker att det är ett problem. Vilken betydelse Nadja Jebrils yrkesbakgrund kommer att få under resan, det vet man inte. Men när det diskuteras yttrandefrihet och tryckfrihet, vad ska Nadja Jebril säga? Att hon är journalist och samtidigt utrikesdepartementets utsända? Att det inte innebär någon konflikt, för i Sverige sätter staten inte munkavle på journalisterna, i stället håller man upp en megafon som de kan tala i. För yttrandefrihet är en grundläggande rättighet och ett omistligt element i den demokratiska diskursen och nu ska hon använda den till att säga vad hon tycker, nämligen att Laila Freivalds borde ha avstått från att blanda in en journalist i just det här projektet.
