Fördomar är fula – även de om överklassen
Jag tycker det är konstigt att inte Göran Perssons herrgård figurerat mera i eftervalsanalyserna, för när man pratat med vanliga sossar ute i landet är det i första hand den som de haft emot honom. Affärerna kunde man leva med. Tsunamihanteringen var ingen stor sak.
Jag tycker det är konstigt att inte Göran Perssons herrgård figurerat mera i eftervalsanalyserna, för när man pratat med vanliga sossar ute i landet är det i första hand den som de haft emot honom. Affärerna kunde man leva med. Tsunamihanteringen var ingen stor sak. Den personliga ledarstilen ligger väldigt nära det normala munhuggandet som försiggår hela tiden på en arbetsplats där folk bär blåställ och det är bara finfolket i Stockholm som har problem att hantera den.
Herrgården däremot, den var nog en verklig belastning. S-ledare bor inte så. Ingvar Carlsson och Tage Erlander bodde i lägenheter, Palme och Per-Albin i radhus. Mina föräldrars granne Alvar, som jobbade på vägförvaltningen, brukade tala föraktfullt om Gösta Bohman som ”patron” och det var fult. Herrgården gjorde Göran Persson till ”patron” och det föll han på.
Det är min personliga teori.
Vilket för oss in på en diskussion om en av landets mest utsatta och orättvist behandlade minoriteter, nämligen de rika.
Den stora skillnaden mellan rika och andra förföljda folkgrupper är att det aldrig är synd om de rika. De får skylla sig själva. De är ju rika.
Låt oss göra ett litet tankeexperiment och diskutera det sätt som kortvariga handelsministern Maria Borelius behandlades på med det sätt det hade varit möjligt att behandla henne på om hon varit zigenare.
Till att börja med så hålls hennes kläder och frisyr mot henne. Det stora håret och knytblusen stämplade henne omedelbart som medlem av en grupp det är helt okej att ha negativa, förutfattade meningar om. Jag satt själv i samtal med folk som försäkrade att Maria Borelius faktiskt var riktigt trevlig som person, även om hon ju faktiskt såg väldigt överklassig ut.
Hennes livsstil, som väl kan kallas för traditionell i den etniska minoritet av rika överklassingar hon tillhör, ansågs vara en belastning. De flesta av oss skulle nog reagerat om någon utgått från att en zigenarkvinna var ute för att stjäla hönsen bara för att hon är den hon är, men alla verkade utgå från att Maria Borelius var ute för att skattefuska med huset i Falsterbo och lägenheten på Rivieran bara för att hon var den hon var. Stora larmet gick innan hon ens kommit i närheten av hönsen, förlåt, jag menar deklarationstillfället.
Kan man inte hävda att allt handlar om kultur och ursprung, om de värderingar man bär med sig
hemifrån som man sedan är mer eller mindre fången i? Om någon känner sig tvingad att skjuta sina tonårsdöttrar bara för att de vill gå på diskotek finns det alltid de som ser att detta är en tragedi som drabbat samtliga inblandade, att alla är offer, en förståelse som ingen däremot verkar ha för den lika kulturellt betingade vanan att hålla filippinska barnflickor i källaren.
Eller är det att dra analogin ett snäpp för långt? Förstå mig rätt. Jag är inte ute efter att göra mig lustig eller raljera. Jag tycker genuint illa om alla fördomar, inklusive mina egna. Det jag vill peka på är hur starka fördomarna var i behandlingen av någon som dessutom är en av våra kolleger. Och det märkliga i att de kunde passera helt utan reaktioner bara för att hon är rik. Vi drev henne ur landet. Är någon stolt över det?
chef för Mediatjänster, 3
