Krönika

Andreas Ekström Kulturjournalist, Sydsvenskan

Vad är stort och vad är smått?

25 augusti, 2015

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Slaget om journalistiken handlar om en enda sak: Stort mot smått.

Vi brukar bara inte beskriva det riktigt så. Men alla som har satt sin fot på en redaktion vet hur det är. Webben kräver tempo, minut för minut. Print och andra premiumvarianter kräver fördjupning.

Ofta är vi otillräckliga i båda formerna. Kanske för att resurserna inte räcker. Kanske för att vi sitter fast i ett gammalt sätt att tänka – eller är krampaktigt upptagna av att hitta ett nytt.

Rapporteringen kring politiska opinionsundersökningar är ett prima exempel: något halvbra mätinstitut hostar om en förändring, varpå vi alla springer på den bollen, och snabbt går det också, men utan att vi riktigt tar oss tid att förlänga graferna och höra genuint sakkunniga innan vi gör breaking news av alltihop.

Möjligen kommer vi åt det här metodproblemet genom att identifiera vilka de stora berättelserna är inom varje fält – och så sedan ställa frågan när de små snabba grejerna dyker upp:

Har detta bäring på den stora storyn, eller har det inte det?

Det område jag själv bryr mig mest om, näst massmedier förstås, är den digitala revolutionen. Så låt mig exemplifiera med den.

Just nu finns det enligt min mening tre stora konflikter som överskuggar de hundratals små. Och jag menar att de dessutom hänger ihop sinsemellan.

• Kampen om vår identitet. Facebooks stora mål är att i praktiken bli vårt digitala id-kort. Genom Facebook ska man kunna hitta riktiga personer, som gör riktiga saker. Röstar i lokala val, loggar in på sin bank, umgås, orienterar sig, jobbar. Är en riktig människa, hel och ansvarsskyldig och med korrekt personnummer. Lyckas Facebook med detta har vi gjort något historiskt exempellöst: vi har lagt ut den mest klassiska av statliga uppdrag på ett privat företag, utan någon egentlig kontroll eller överblick. Ni har hört det förr? Ja, bra. Tid att ta det vidare då, och se vad det kan betyda, och vilka alternativen är.
• Kampen om våra pengar. Helt utanför mediernas radar pågår några avgörande fajter om vem som ska kontrollera våra transaktioner. Kortföretag, banker, Bitcoin-entusiaster, appbyggare – alla vill ha en del av kakan. Vad händer med världen om marken, marknaden, rämnar under våra största finansiella institut? Och framför allt: vad händer om det sker långsamt, som ett resultat av en rörlighet bland vanligt folk som helt enkelt väljer nya sätt att hantera sina pengar, på samma sätt som de har valt nya sätt att hantera musik, film, medier och shopping? En omställning måste inte vara mindre omvälvande bara för att den är ganska tyst. (Fortbilda er i denna fråga genom att lyssna på föreläsaren Stefan Hyttfors!)
• Kampen om bilden av människan. Det här är, förstås, det mest intressanta. Vi lämnar osannolika mängder spår efter oss online. De mest välskyddade system tenderar att ha en dålig dag ibland - som till exempel den stora otrohetssajt som hackades i USA i veckan som gick. Det är ett tydligt och kraftfullt exempel: I hela världen är sexualitet tabubelagt på en rad snurriga sätt, här också. Men på vissa ställen är öppenhet runt en del sexualitet förenad med livsfara. Det bör ge perspektiv. Och antingen får vi en framtid där människor diskvalificeras från offentliga ämbeten och från medmänsklig respekt på grund av sina privata val. Snaskighet och moralism i ond förening. Eller så får vi en framtid där vi får en ny och mer realistisk syn på vad det vill säga att existera.

Twittraren Frida Skog (@fridaoskog) sammanfattade med poetisk känsla detta i några få ord:

”Vår strävan efter privacy och deras utpressning av vår rädsla att inte ha någon kan bara lösas av att vi befriar oss själva från skam.”

Och:

”Ju mer vi kräver integritetsskydd desto mer förstår dom att vi har saker som kan användas emot oss. Att vi kan köpas.”

Så. När de blixtrande snabba nyheterna om digitaliseringen kommer emot oss, flera enheter news i minuten – filtrera dem genom tanken om vad som är stort och vad som är litet, och se släktskapen.

Jag vill tro att metoden går att använda, alldeles oavsett vilken nisch man befinner sig i.

Och något måste vi ju ändå göra för att bringa reda i det här. Lite av varje och allt åt alla driver oss i graven.