Krönika

Andreas Ekström Kulturjournalist, Sydsvenskan
skicka e-post rss

Vad är stort och vad är smått?

25 augusti, 2015

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Slaget om journalistiken handlar om en enda sak: Stort mot smått.

Vi brukar bara inte beskriva det riktigt så. Men alla som har satt sin fot på en redaktion vet hur det är. Webben kräver tempo, minut för minut. Print och andra premiumvarianter kräver fördjupning.

Ofta är vi otillräckliga i båda formerna. Kanske för att resurserna inte räcker. Kanske för att vi sitter fast i ett gammalt sätt att tänka – eller är krampaktigt upptagna av att hitta ett nytt.

Rapporteringen kring politiska opinionsundersökningar är ett prima exempel: något halvbra mätinstitut hostar om en förändring, varpå vi alla springer på den bollen, och snabbt går det också, men utan att vi riktigt tar oss tid att förlänga graferna och höra genuint sakkunniga innan vi gör breaking news av alltihop.

Möjligen kommer vi åt det här metodproblemet genom att identifiera vilka de stora berättelserna är inom varje fält – och så sedan ställa frågan när de små snabba grejerna dyker upp:

Har detta bäring på den stora storyn, eller har det inte det?

Det område jag själv bryr mig mest om, näst massmedier förstås, är den digitala revolutionen. Så låt mig exemplifiera med den.

Just nu finns det enligt min mening tre stora konflikter som överskuggar de hundratals små. Och jag menar att de dessutom hänger ihop sinsemellan.

  • Kampen om vår identitet. Facebooks stora mål är att i praktiken bli vårt digitala id-kort. Genom Facebook ska man kunna hitta riktiga personer, som gör riktiga saker. Röstar i lokala val, loggar in på sin bank, umgås, orienterar sig, jobbar. Är en riktig människa, hel och ansvarsskyldig och med korrekt personnummer. Lyckas Facebook med detta har vi gjort något historiskt exempellöst: vi har lagt ut den mest klassiska av statliga uppdrag på ett privat företag, utan någon egentlig kontroll eller överblick. Ni har hört det förr? Ja, bra. Tid att ta det vidare då, och se vad det kan betyda, och vilka alternativen är.
  • Kampen om våra pengar. Helt utanför mediernas radar pågår några avgörande fajter om vem som ska kontrollera våra transaktioner. Kortföretag, banker, Bitcoin-entusiaster, appbyggare – alla vill ha en del av kakan. Vad händer med världen om marken, marknaden, rämnar under våra största finansiella institut? Och framför allt: vad händer om det sker långsamt, som ett resultat av en rörlighet bland vanligt folk som helt enkelt väljer nya sätt att hantera sina pengar, på samma sätt som de har valt nya sätt att hantera musik, film, medier och shopping? En omställning måste inte vara mindre omvälvande bara för att den är ganska tyst. (Fortbilda er i denna fråga genom att lyssna på föreläsaren Stefan Hyttfors!)
  • Kampen om bilden av människan. Det här är, förstås, det mest intressanta. Vi lämnar osannolika mängder spår efter oss online. De mest välskyddade system tenderar att ha en dålig dag ibland - som till exempel den stora otrohetssajt som hackades i USA i veckan som gick. Det är ett tydligt och kraftfullt exempel: I hela världen är sexualitet tabubelagt på en rad snurriga sätt, här också. Men på vissa ställen är öppenhet runt en del sexualitet förenad med livsfara. Det bör ge perspektiv. Och antingen får vi en framtid där människor diskvalificeras från offentliga ämbeten och från medmänsklig respekt på grund av sina privata val. Snaskighet och moralism i ond förening. Eller så får vi en framtid där vi får en ny och mer realistisk syn på vad det vill säga att existera.

Twittraren Frida Skog (@fridaoskog) sammanfattade med poetisk känsla detta i några få ord:

”Vår strävan efter privacy och deras utpressning av vår rädsla att inte ha någon kan bara lösas av att vi befriar oss själva från skam.”

Och:

”Ju mer vi kräver integritetsskydd desto mer förstår dom att vi har saker som kan användas emot oss. Att vi kan köpas.”

Så. När de blixtrande snabba nyheterna om digitaliseringen kommer emot oss, flera enheter news i minuten – filtrera dem genom tanken om vad som är stort och vad som är litet, och se släktskapen.

Jag vill tro att metoden går att använda, alldeles oavsett vilken nisch man befinner sig i.

Och något måste vi ju ändå göra för att bringa reda i det här. Lite av varje och allt åt alla driver oss i graven.

Kommentarer

Det finns 2 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Murvel fre, 2015-09-04 11:53

Alla dessa krönikörer som skriver men inget har att berätta.

Inlagt av Gäst ons, 2015-11-25 09:54

Jag har följt kriget mellan gammelmedia och internetbloggarna och tycker det hela börjar bli rätt absurt! Det är som om journalister i gemen tror att de är gudar av något slag, något förmer än andra som kan uttrycka sig.

Det är tråkigt att vi har fått ett sånt högt tonläge i debatten med beskyllningar och ryktesspridningar under täckmantel av att "vilja visa hänsyn" för den lilla människans rätt till integritet ena sekunden för att senare komma med den ena beskyllningen efter den andra, i förtäckta, metaforiska ordalag. Det om något är näthat!

Visa oss bloggare istället respekten att publicera något bra vi har skrivit i vårt eget namn eller under vårt bloggnamn. Så gör ju de flesta bloggare med texter som har blivit tryckta! Man länkar och bemöter varandras texter i ett fritt utbyte av tankar!! Det säger vanlig hyfs och god journalistsed!.

Andreas Ekström skrev något formlöst om stort och smått. Jag tror snarare det handlar om respekt mot att andra än journalister faktiskt också kan skriva väl så välgrundat och initierat som anställda journalister. Men varför måste vissa klä av sig nakna för att få vara med medans andra glider in på ett bananskal bara för att de har en anställning? Det är orättfärdigt och sjukt och visar på en sjuk bransch och en sjuk samhällshierarki..Det är inte meningen att media ska vara högsta instans! Balans ska råda mellan folket, de folkvalda, media och försvarsmakten!

Jag är inte ute efter att bli någon pennfajtare på liv och död. Jag utmanar heller ingen men jag vill hyfsa debatten så att den blir rak och öppen oavsett om man är anställd eller inte. Sluta med skambeläggande och ryktesspridning och öppna debatten för alla som kan argumentera på ett vettigt, adekvat och konstruktivt sätt!

Jag heter Lisbeth Gustavson och har ett förflutet i biblioteksvärlden och folkbildningsvärlden. Jag läste statskunskap på 80-talet och har försökt omsätta det i praktiskt opinionsarbete de senaste åren genom min blogg Skrivpedagogen som sen ersattes av Lisbethian.word. Jag blev ganska läst i Malmö där jag bor men upplevde att mitt privatliv tog stryk av offentligheten. Det gavs mer fokus på mitt privatliv än på vad jag skrev kändes det som. Jag är också förtidspensionär eftersom jag är stresskänslig och lätt får psykoser. Jag hoppas att det inte ska diskvalificera mig från att vara delaktig i debatten. - Det är ju bra om fler än broilerserna får plats! 

Mitt mål är ett mjukare och mer humant samhälle för både vuxna och barn och jag söker ett sammanhang där jag kan få bidra med mina texter på en lagom nivå.

Lisbeth Gustavson

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies