Gå direkt till textinnehållet

”Vi behöver spetskompetensen på de större redaktionerna”

Nu börjar tidningarna lägga ner sina kulturredaktioner. Mia Karlsvärd, tidigare ordförande för PFK, varnar redaktionerna för att göra om samma misstag som de gjorde när bildjournalistiken monterades ner.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

I dagarna meddelade ytterligare en tidning att kulturredaktionen läggs ner.

Blir detta beslut vägledande för andra mediehus?

Det som får mig att tro detta är att jag ser likheter med beslutet som många tidningar tog för drygt tio år sedan med nedmonteringen av bildjournalistiken på redaktionerna.

Det började med att några tidningar tog beslutet att säga upp alla sina fotografer. Sedan följde en lavin av uppsägningar av pressfotografer på Sveriges tidningsredaktioner. Samma målsättning gällde, att allmänreportrarna både skulle skriva och fotografera.

Det är inte alls fel att allmänreportrarna får fler arbetsuppgifter och fler bevakningsområden. Det kan till och med vara så att om fler journalister jobbar mer ämnesöverskridande får man ett fräscht tänk och kanske oväntade infallsvinklar.

I exemplet med pressfotograferna och bildjournalistiken, med över tio års perspektiv, ser jag flera faktorer.

I en del fall var övergången till inga pressfotografer början till en katastrof. Över tid har en del allmänreportrar lärt sig att ta bättre bilder, medan andra fortfarande upplever det som ett tvång att även leverera bildmaterial från uppdrag.

Samma reflektion gjordes på de större tidningsredaktionerna jag besökte i USA, att en del skrivande journalister klarar övergången att ta bra bilder andra aldrig. Dessa tidningsredaktioner besökte jag några år innan övergången till att allmänreportrar plötsligt skulle bli fotografer skedde i Sverige.

På de båda amerikanska tidningarna, som var regionala tidningar, behöll man ett fåtal professionella bildjournalister. Med nytt arbetssätt tog de ett större ansvar för bildjournalistiken, som bollplank för allmänreportrarna och de gick också över till att göra fler fördjupande bildreportage på egen hand. 

Många redaktioner i Sverige valde däremot att helt ta bort bildjournalisterna på redaktionerna.

Att ta bra bilder räcker inte. Det är inte bildjournalistik. Det krävs kunskapen att kunna berätta med bild, att skapa känslan och en redovisning av vad allt handlar om. Det gäller inte att bara ta en korrekt bild, rent tekniskt. Den insikten saknas enligt min uppfattning på de redaktioner som valt bort bildjournalistiken helt.

På en redaktion krävs det specialistkunskaper. Oavsett ämnesområde.

Alla behöver inte behärska ett särskilt ämne, som bildjournalistik, kultur eller sport helt och fullt, men några måste göra det. Detta för att samtalen om god och kvalificerad journalistik inom olika områden ska fortsätta leva, absorberas, utvecklas och diskuteras på redaktionen. Att ha någon att bolla med, som har den specialiserade kunskapen.

Att helt lämna över ansvaret i ett specialområde till allmänna redaktionen gör att diskussionen kring respektive område, i det här senaste fallet kultur, dör ut och utarmas.

På små redaktioner går det naturligtvis inte att göra så här. Där får man beundra dem som tvingas att utföra allt, mot alla odds. De har inte ens en nyhetsbyrå som TT att luta sig mot längre, eftersom även TT drar in på resurserna. Det ställer till det ytterligare.

Omorganisation är inte av ondo och i den föränderliga värld vi lever i är det viktigt att blicka framåt. Att säga att det var bättre förr är inte svaret. Jag tror på förändring och jag tror på att en större flexibilitet är svaret för framtida redaktioner.

Men för att en större redaktion ska fortsätta att utvecklas tror jag på att behålla spetskompetens, det tjänar alla på – mediehusen och läsarna.

Mia Karlsvärd

Journalist och lärare i bildjournalistik

Fler avsnitt