Upp till kamp emot kassan!
Att hellre spara sådant man skrivit i affekt än att skicka iväg det är en dyrköpt lärdom av flyhänthet parad med impulsivitet. När det gäller kritik av a-kassan, kryddas försiktigheten av fruktan: kommer jag att få äta upp mina ord?
Då ännu en debatt uppstått kring a-kassans bemötande och beteende (se bland annat Nicklas Erikssons inlägg i papperstidningen (12/09) apropå behandlingen av Camilla Eriksson), måste jag tala. Även efter att ha läst Paul Frigyes klarläggande artikel om myndighetens uppgifter och självständighet från Journalistförbundet:(http://www.journalisten.se/artikel/3814/nya-direktiv-foer-a-kassan).
Jag uppmanar alla andra med liknande erfarenheter, som hittills valt att tiga, att ta bladet från munnen. Vi måste vara många vid det här laget som kan enas i en misstroendeförklaring mot kassans missriktade myndighetsutövning och arroganta anställda.
För fyra år sedan fann jag mig som frilansjournalist efter ett 30-tal år som heltidsarbetande plötsligt arbetslös i flera månader. Varken a-kassan eller för den delen arbetsförmedlingen var det minsta tillmötesgående. Tvärtom kännetecknades fem av de sex kontakter jag hade med kassan av en blandning av arrogans och nonchalans från kassans sida.
Det gällde handläggaren, damen som svarade i telefon och entonigt sade "Personnummer?", när man framfört sitt ärende, och det gällde korrespondensen som präglades av misstänksamhet och översitteri. Den innehöll mest förmaningar om att man inte ska lura kassan och hot om vad som händer om man skulle försöka. Det fanns då ingen e-postadress på kassans hemsida (avhjälpt i dag, dock betonar kassan med sedvanlig vänlighet att "E-postadressen gäller endast frågor gällande medlemskap och aviseringar. Du kan INTE e-posta frågor om din ersättning."), och man fick oftast vänta länge i telefon för att få komma fram. Det ska sägas att jag till slut fick min ersättning. Men så här skrev jag i brevet jag då aldrig sände:
"Arbetslöshet är i sig ett stressande tillstånd av många skäl. Det tär på ekonomin och på självkänslan. Det borde ni och arbetsförmedlingen känna till och ta hänsyn till.
Arbetslösa personer som vänder sig till a-kassan för att göra anspråk på pengar som de är berättigade till och som de arbetat hårt för ett helt arbetsliv borde bemötas med respekt, sympati och hjälpsamhet. Inga av dessa egenskaper har överhuvudet funnits med i kontakterna. Tvärtom behandlas man närmast som en person som stör er eller som försöker att luras. Varför det är på det här viset kan jag bara spekulera i. Kanske förekommer det ett stort missbruk av systemet, och ni liksom andra utsatta yrkesgrupper som poliser eller hälso- och sjukvårdspersonal har blivit cyniska, utbrända och avtrubbade för mänskligt lidande. Kanske är det Luther. Eller Jantelagen.
Jag vet för lite om er arbetssituation. Men vad orsaken än är, så är det inte acceptabelt att behandlas på det här viset."
På a-kassans hemsida står det: "Vårt mål är att varje ärende ska handläggas så enkelt och snabbt och effektivt som möjligt utan att krav på rättsäkerhet och kvalitet eftersätts."
Kvalitet i bemötande och handläggning borde omfatta ett värdigt bemötande, stöd och service. Tveklöst har kassans självpåtagna krav på kvalitet i sådana termer systematiskt eftersatts. Inga argument i världen ursäktar a-kassans arroganta attityder. De borde tvärtom rubriceras som tjänstefel och resultera i utredning och omplacering av berörda personer. Maktmissbruket måste få ett stopp, och ansvariga ställas till svars. Upp till kamp emot kassan!
David Finer
frilansjournalist, Stockholm
Svar: Ditt inlägg verkar delvis ha föranletts av Nicklas Erikssons insändare i Journalisten (12/09), där hänvisar jag till mitt svar i förra numret av Journalisten.
Hur du själv upplevt kontakten med a-kassan är säkerligen en ärlig beskrivning, men som du skriver fyra år tillbaka i tiden. Ska vi ha en debatt om det? Med parollen "Upp till kamp mot a-kassan"! Det är på annat håll det stridsropet fått eld de fyra senaste åren.
I vår gemensamma värld av frilansar, visstidare, arbetslösa, anställda journalister är utmaningen tvärtom en kamp för a-kassan.
Medieföretagen ändrar strategi och kör med paroller som "inte fler anställda", så arbetsvillkoren förändras. Kampen måste självklart stå kring att stärka anställningsskydd och arbetsrätt och vid att villkoren kring a-kassan motsvarar dagens arbetsmarknad.
Journalisternas a-kassa är inte bäst i världen, men vi vet kraven på oss. Därför står vi långt fram i de öppna kvalitetsmätningar kring säker hantering med snabb handläggningstid, som Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) nu regelbundet gör. Så om någon upplever kontakten med a-kassan som negativ är det ett misslyckande, även för a-kassans styrelse.
Susanne Björkenheim
ordförande, Journalisternas a-kassa