Gå direkt till textinnehållet

Ulf Hambraeus: Ja-medier ser ner på dem som röstade nej

Norrlänningar, kvinnor och mindre vetande i största allmänhet röstade nej. De protesterade mot etablissemanget. Inget moget övervägande i sakfrågan. Inget bollande med goda argument för och emot där till sist nejskålen vägde över. De tycks ha glömt att en och annan direktör sa nej.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Norrlänningar, kvinnor och mindre vetande i största allmänhet röstade nej. De protesterade mot etablissemanget. Inget moget övervägande i sakfrågan. Inget bollande med goda argument för och emot där till sist nejskålen vägde över.

Norrlänningar är bakåtsträvande pessimister och gnällspikar. Kvinnor förstår inte sitt eget bästa. Och alla mindre vetande. Ungdomar, till exempel. Alla med rufsigt hår och trasiga kläder. Självklart var det en protest. Inget annat.

En del säger att euroomröstningen har blottlagt en djup klyfta i vårt samhälle. Som om det vore en överraskning. Men kanske ändå. Kanske har en av samhällets klyftor aldrig varit så blottlagd tidigare, den mellan landets ledande journalister och den vanliga människan.

bryt

Så fungerar denna klyfta att journalisterna i första hand frågar sig varför jasidan inte vann. Varför inte eliten lyckades övertyga. Varför kvinnor inte förstod. Och så talar någon om ”glesbygdsproblemet”. Att lantisar säger nej.

Så fungerar klyftan att samtalet kring folkomröstningsresultatet inte kommer att handla om vilka eventuellt väl underbyggda nejargument som kom att falla i god jord och som till sist avgjorde hela folkomröstningen. Det är ointressant, eftersom allt bara var en protest.

Nu har etablissemanget fått sig en knäpp på näsan. Jasidans och journalisternas samlade analysbild av folkomröstningsresultatet sammanfaller väl.

bryt

Så visst måste näringslivet få kompensation. En kompensation för att folket inte vill det som näringslivet vill. Och journalistiken ifrågasätter inte vad det egentligen är som måste kompenseras.

Och de tycks ha glömt att en och annan direktör sa nej. Att några nationalekonomer sa nej. Att många, många företagare sa nej. Och visst var det väl någon som påstod att tillväxten inte beror på euron. Fast. Det är ju klart.

Det där var nog mest bara mindre vetande. Inom etablissemanget, hör och häpna.

Självklart måste vi kompensera för att folket inte vet sitt eget bästa. För att vi inte har en fungerande demokrati.

Och klyftan växer mellan medierna och folket.

pappaledig politisk reporter SVT

Fler avsnitt