Stadgeförslaget är kvalificerat snömos
DEBATT/ Börge Nilsson, kongressombud och ordförande för frilansarna i Värmland, är kritisk till att Journalistförbundet föreslår en stadgeändring "så att content marketing likställs med journalistik" när det handlar om vem som ska få bli medlem i förbundet:
Det här är riktigt illa tajmat, Jonas Nordling.
Lärarförbundets tidningschef avgår för att inte förbundet kan garantera sina tidningars redaktionella oberoende, utan vill gifta ihop dem med lobbyisterna på kommunikationsavdelningen.
Då borde Jonas Nordling väldigt tydligt kunna förklara skillnaden mellan vad som är oberoende journalistik och vad som inte är det.
Det kan han inte. I stället föreslår han Journalistkongressen i april att ändra stadgarna så att content marketing likställs med journalistik genom att kvalificera för medlemskap i Journalistförbundet.
I dag säger stadgarna att den kan bli medlem som har ”i huvudsak journalistiska arbetsuppgifter”.
Det är ganska liberalt. Du kan vara medlem även om du bara har journalistiska arbetsuppgifter till drygt hälften, precis som det alltför ofta är. Många, inte minst vi frilansar och tillfälligt anställda, måste för att försörja oss göra kundtidningar, infomaterial och kampanjer som inte alls är journalistik.
Det svårbegripliga är att Jonas Nordling nu vill slå upp dörren på vid gavel. I förslaget till nya stadgar står det att den kan vara medlem som arbetar ”med journalistiska och/eller andra redaktionella arbetsuppgifter”.
Med ”andra redaktionella arbetsuppgifter” ska förstås det som många mediehus sitter och snickrar på just nu, content marketing. Alltså material som ser ut som journalistik när det berättar att företaget X elavtal är billigast eller att bilmärket Y är miljövänligast. Inte för att redaktionens granskning visar det, utan för att företagen X och Y har betalat för att det ska stå just så.
Reklam, alltså, i så journalistisk dräkt som dagens urtvättade anständighet tillåter.
Motiven till varför content marketing ska kvalificera för medlemskap är svåra att förstå. Ska förbundets ekonomi stärkas genom att ragga medlemmar från journalistikens gränsland?
Än värre blir det med de yrkesetiska reglerna.
De ska följas i ”tillämpliga delar” av dem som arbetar i det som kallas ”gränslandet till den traditionella journalistiken”. Vilken del är tillämplig? Den om förödmjukande uppdrag? Snacka om att skaffa sig gränsdragningsproblem!
Det blir kvalificerat snömos, precis som för Lärarförbundets tidningar. Antingen finns det ett redaktionellt oberoende eller så finns det inte.
Förbundsstyrelsen har upprepade gånger misslyckats med att förklara detta för andra fackförbund som äger medier. Då blir det helt fel med en stadgeändring i det egna facket som sanktionerar eländet.
Jag säger inte att verkligheten är svart eller vit. Men principen är faktiskt det.
Om redaktionen och dess ledning självständigt bestämmer vad som ska publiceras, då är det journalistik. Om det är Lärarförbundets kommunikationsavdelning som bestämmer eller företaget X eller Y som betalat för content marketing, då är det inte journalistik.
Bäst vore om förbundsstyrelsen drog tillbaka förslaget redan före kongressen. Då kunde den trovärdigt förklara skillnaden på fake news och riktig journalistik för sina fackliga kamrater i TCO. Annars får vi rösta nej på kongressen.
Börge Nilsson
Textra frilansredaktion
Kongressombud. Ordförande för frilansarna i Värmland
Svar:
Jag delar Börge Nilssons uppfattning om att journalistik kräver integritet. Liksom att det som är annonsmärkt aldrig kan vara journalistik. Och i den bästa av världar skulle saken inte vara svårare än så. Men det finns arbetstagare och uppdragstagare som befinner sig i ett mellanland av olika anledningar. Där integriteten kunde vara bättre, staketen mot marknadsföring tydligare eller upphovsrätten bättre reglerad. Och för att vi ska kunna hjälpa till i någon av dessa aspekter behöver vi faktiskt kunna erbjuda medlemskap. Därför har förbundsstyrelsen föreslagit denna förändring av stadgarna. Förslaget är dessutom lagt i god tid just för att alla medlemmar ska ges en chans att reflektera innan motionstiden gått ut. I slutändan är det kongressen och dess ombud som fattar besluten.
Jonas Nordling