Gå direkt till textinnehållet

”Riksmedia skiter fullständigt i lokaltidningarna”

Debatt Kondoleanserna strömmar in från riksmedia när kulturjournalistiken på svenska lokaltidningar går i graven. Deltagandet i sorgen är förstås uppskattat. Men jag kan inte låta bli att fråga mig när de sörjande senast öppnade en lokaltidning. Och då menar jag inte Göteborgs-Posten eller Sydsvenskan. Jag frågar mig också när de senast arbetade på en lokaltidning.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Det hela påminner om en begravning där släktingar som inte har träffat den avlidne på 30 år, än mindre brytt sig om att skicka ett julkort eller slå en signal på födelsedagen, beklagar sorgen för änkan och talar om för henne hur maken var som person, och hur mycket de kommer att sakna honom.

Den plats för lokal kulturdebatt som nu sörjs, där ”journalistiken förkroppsligas och hittar nya former”, för att citera Björn Wiman i Dagens Nyheter (17/11), finns bara i riksmedias fantasi och suddiga minnen. Inte sagt att det inte finns lokaltidningar med den ambitionen, men de går i dag att räkna på ena handens fingrar. Den som i dag slår upp en genomsnittlig lokaltidnings kultursidor möts snarare av ett reportage från Konsthantverkarnas julmarknad, en notis om en ”Så mycket bättre”-artists kommande spelning och ett gäng habila TT-artiklar. Och så har det sett ut i många år.

Kort sagt vet inte riksmedia vad de pratar om. Och frågan är om de verkligen bryr sig om att lokaltidningarna förlorar sin specialiserade kulturbevakning. Riksmedias reaktioner är i bästa fall ren reflex. I värsta fall något som de tror förväntas av dem.

Annons Annons

Att man i Kulturnyheternas inslag (1/12) om hur TT:s halvering av sin kulturredaktion påverkar svenska lokaltidningars kulturbevakning stavar Upsala Nya Tidning fel är symtomatiskt för ointresset. Tro inte att det rörde sig om ett slarvfel. Att riksmedia stavar tidningens namn fel är regel snarare än undantag. Och då handlar det ändå om en av Sveriges största lokaltidningar i rikes fjärde största stad.

Men ointresset finns inte bara på de stora redaktionerna i huvudstaden. Ulrika Knutson frågade sig nyligen i Journalisten (Nr. 8, 2023) vad det betyder för Linköpings universitet att Corren lägger ned kulturredaktionen. Svaret är att det betyder absolut ingenting. Universitetets anställda, vilka jag antar att Knutson likställer med Linköpings intellektuella, har sedan länge gått över till att läsa Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Lokala nyheter från Linköping, och de andra sju kommunerna som Corren bevakar, får de ”gratis” via SVT:s och SR:s lokala kanaler.

Det är lätt att skylla allt på tidningschefer och räknenissar som inte förstår värdet av en livskraftig kulturbevakning. Men vi måste också våga prata om läsarnas ansvar. Självklart är en skrotad kulturredaktion ett svek mot dem. Men tidningarnas svek mot läsarna är i sig ett svar på läsarnas svek. Kultur- och nöjesjournalistik drar blygsamt med trafik på sajterna. Och i våra tider har det som inte drar trafik svårt att hävda sin existens. Frågan är om den saken helt har sjunkit in hos läsarna.

Viktor Andersson
kulturjournalist,
film- och litteraturredaktör på UNT