Gå direkt till textinnehållet

Replik till Terje Carlsson

Terje Carlssons svar på min debattartikel om granskningen av kungahuset förtjänar en replik.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Det är ju glädjande att FGJ:s ordförande delar min syn på att det behövs en kritisk och mångsidig granskning av hovet och lyfter fram exakt samma exempel på detta som jag själv gjorde. Men detta var inte min huvudpoäng, och det tror jag att Carlsson vet men inte låtsas om.

Min poäng var att två svenska journalister, Jenny Küttim och Nuri Kino, skrämts till tystnad av personer som finns i kungahusets närhet eller periferi och att SVT därför känt sig tvingat att lägga deras dokumentär Det kungliga uppdraget på hyllan. Dessa hot har, förutom ett par artiklar i Expressen, gått spårlöst förbi i svenska medier. Om detta har ordföranden för Sveriges grävande journalister ingenting att säga. Och det är skrämmande.

Istället påstår han lite försåtligt (och helt okunnigt) att jag skulle ha ett ”stort egenintresse i att lyfta fram” min bok och min egen granskning av kungen. Vad vet Carlsson om detta? Ingenting. Jag kan försäkra honom om att mitt egenintresse av detta är noll. Jag och boken Den motvillige monarken har fått all press man kan önska sig – och lite till. En debattartikel i Journalisten kändes angelägen, men som marknadsföringskanal är den för mig helt ointressant.

Annons Annons

Mitt enda intresse är att någon eller några av landets journalister, gärna med en mäktig och stark redaktion i ryggen (för det kommer att behövas) gräver vidare i de spår som Kino och Küttim börjat på. Frågan även Carlsson bör ställa sig: är det helt i sin ordning att två journalister hotas av krafter kring kungen och att public service väljer att lägga ned sin granskning – utan att övriga journalist-Sverige reagerar?

Thomas Sjöberg

Här kan du läsa Terje Carlssons  svar på Thomas Sjöbergs ursprungliga debattartikel.

Fler avsnitt