Petra Quiding: Snedvriden rapportering från katastrofen

3 januari, 2005

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Jag har nyss sett ytterligare en nyhetssändning om katastrofen i Asien. Återigen från Thailand, återigen med svenskar i fokus, såväl på hemmaplan som i Thailand. Efter en vecka har jag vant mig vid att det svårast drabbade landet Indonesien nämns i slutet av rapporteringen och i förbigående. Och det land med minst antal döda och sårade Thailand, nämns först.

Jag har nyss sett ytterligare en nyhetssändning om katastrofen i Asien. Återigen från Thailand, återigen med svenskar i fokus, såväl på hemmaplan som i Thailand. Efter en vecka har jag vant mig vid att det svårast drabbade landet Indonesien nämns i slutet av rapporteringen och i förbigående. Och det land med minst antal döda och sårade Thailand, nämns först.

En förklaring är naturligtvis att Sumatras nordligaste provins Aceh är svår att nå, inte minst för svenska journalister. Men historien finns inte bara där, den finns bland de anhöriga på Java, bland indonesiska hjälporganisationer, bland indoneser i Sverige och i det faktum att stödet och uppmärksamheten så total har fokuserat på Thailand.

De senaste dagarna har tack och lov såväl SR som SVT minst en reporter på plats var. Tills skillnad mot de dussintal som finns i Thailand. Men fortfarande ligger materialet inte i topp, och fortfarande väntar vi på reportagen om hur lokalbefolkningen i alla de olika länderna har drabbats. Vad har hänt med reportagen från drabbade thailändska familjer? Hur ser dom på att deras döda ligger i högar och turisterna behandlas med silkesvantar? Hur ska vi lära känna indonesernas sorg, problem och trauman? Och jag vet att det finns många undantag, och framförallt vet jag att kollegorna på plats sliter hårt och gör ett fantastiskt jobb i en omöjlig situation. Men helheten ger en bild av att vissa människor är viktigare än andra och det är den nyhetsprioriteringen jag vänder mig emot.

Visst är svenskarnas sorg oerhört viktig, och den hjälper oss i viss mån förstå det som drabbat så många fler. Men proportionerna är horribla. Igår och idag börjar rösterna från de som verkligen drabbats komma fram, men det tog för lång tid. Varför? Har vi en så sned syn på “deras” viktighet och vår? I går, exakt en vecka efter annandagen, sa en av våra kollegor att Indonesien nu allt mer framstår som det land som är värst drabbat. Det stod klart för för de flesta av oss redan dagen efter.

Frilansjournalist

Kommentarer

Det finns 7 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Åsa Ekström mån, 2011-12-19 22:18

Många tabbar och sydabockar…

Av Åsa Ekström

Instämmer helt och fullt i kritiken. Första dagen intervjuas i TV4 svenskar som pustar och frustar över att de tvingas boka om sin Thailandresa till ett annat resemål. I dag måndag får vi i ett reportage i SVT följa med israeliska turister som letar efter anhöriga i Thailand…

Det känns nästan oanständig med den ensidigt vinklade rapporteringen. Var tog perspektiven vägen? Visst har både fattig och rik drabbats – men vi är väl alla medvetna om att bara ett fåtal kommer att få någon hjälp överhuvudtaget…

Dessutom har det som vanligt intervjuats allt för många chockade människor. Vi borde ha sluppit läsa/höra vissa ovanligt plumpa citat.

Åsa Ekström

Inlagt av Bengt Ungestål mån, 2011-12-19 22:18

Svaret finns på Sky News och CNN

Av Bengt Ungestål

Jag håller med Petra Quiding att den svenska nyhetsrapporteringen varit nästan helt fokuserad på Thailand trots att andra länder intilliggande länder drabbats så oändligt mycket värre.För oss som haft tillgång till internationella nyhetskanaler som Sky News, CNN och BBC har kunnat fylla kunskapsluckorna. Svaret på att svensk media (radio och teve) inte kunnat ge en fullgod och övergripande rapportering finns kanske att söka i det svenska sättet att bygga upp organisationer. Kanske är det också där, i organisationen, vi kan hitta misstagen som regeringen gjorde i inledningsskedet av katastrofen.

Bengt Ungestål

Inlagt av Lise Blomqvist mån, 2011-12-19 22:18

Samhällsanalysen saknas

Av Lise Blomqvist

Ett par dagar efter katastrofen skrev jag till ett stort antal ledande personer inom SR och SVT. Påpekade ungefär det som Petra Q skriver, men också att jag saknade en kunnig analys av konsekvenserna för de berörda länderna. Fick något instämmande svar, bl a från Ekot som ju skött sig bättre. Ett helt oförstående svar kom från SVT.

Tycker att svensk teve (har inte läst så mycket tidningar) har ägnat sig alldeles för mycket åt personhistorier, alldeles för lite av analys. Varför har ingen kunnat uppbringa en panel av sydostasienkännare; ekonomer, politiska analytiker, kunniga om klimat och samhällsbygge och infrastruktur?

De flåsiga reportrarna kunde faktiskt fått vila lite, tills uppgifter om exakt antal skadade etc kommit fram. Analysen och det mer lågmälda samtalet borde fått plats, dag efter dag.

Nyss hemkommen efter några veckor på Bali, är jag djupt berörd av hur katastrofen där, kommit att innebära en social, ekonomisk och för många människor personlig katastrof. Ekonomin är i gungning, minst sagt, människor desperata, de som brukade leva på turismen. Idag står turistindustrin i stort sett stilla – och ingen i omvärlden tycks bry sig.

Konsekvenserna på norra Sumatra kommer att få konsekvenser under årtionenden, Thailands turistindustri är förmodligen utslagen för lång tid.

Mot denna bakgrund är det närmast stötande att enskilda svenskar klagomål på att t ex inte tillräckligt snabbt bli hämtade hem till tryggheten, fått så stort utrymme.

Lise Blomqvist

Inlagt av Dag Bremberg mån, 2011-12-19 22:18

Inte så enkelt

Av Dag Bremberg

Det är lätt att hävda, och omöjligt att förneka, att alla människor är lika värda, i princip.

Men för alla de svenskar som faktiskt är direkt berörda, genom att de saknar anhöriga, släktingar och vänner är situationen speciell. I svenska medier är det naturligt att Estonia fick större uppmärksamhet än Bam, oavsett att antalet var högre i den senare katastrofen. Det handlar inte om att människors liv värderas olika, utan om att ge svenskarna relevant rapportering.

De har rätt att få all information om situationen i just det område där deras nära finns eller fanns.

De har också rätt att förvänta sig att journalisterna ska ta fram denna information och ställa de frågor som behövs till ansvariga på olika håll. Inte nöja sig med att rapportera siffror från UD eller andra.

Många journalister har jobbat stenhårt, men när man fastnade i jakten på siffror och en syndabock (Laila F), så glömde man verkligheten bakom siffrorna.

Allmänheten skulle ha behövt journalister som snabbt grävde fram hur många verkliga personer som var “saknade” och hur många som med fog kunde antas ha dött respektive skadats. Dessutom skulle såväl som myndigheter och hjälporganisationer ha behövt bättre rapporter om de överlevandes verkliga, varierande hjälpbehov.

Jag håller dock med Petra Quiding om att (muslimska) Indonesien behandlades med för litet intresse inledningsvis. Och då tänker jag framförallt på att ingen journalist ställde någon kritisk fråga till Röda Korsets chef när han kallt konstaterade att man skulle skicka hjälp enbart till Sri Lanka. Till honom finns det anledning att återvända med frågor, särskilt med tanke på att så mkt av RK:s pengar brukar nå fram till de behövande, ett faktum som man kanske inte vill betänka på de medier som ingått en allians nu med just RK.

Dag Bremberg

Inlagt av Robert Stenkvist mån, 2011-12-19 22:18

Delvis rätt

Av Robert Stenkvist

Ja, det ligger mycket i kritiken, dock har t.ex. Magnus Hedman på SVT gjort bra reportage om hur lokalbefolkningen blivit drabbad. Han siter fram mer o mer som den bästa och främsa svenska journalist på plats. Största grodan har definetivt Lotta Bouveng på SVT gjort, vid ett samtal med Freiwalds påstod hon, -“varför hade ni inte samma koll som vi på medierna, vi var där direkt”. Till saken hör att SVT rapporterade troligtvis 2 döda från Filipinerna från början, är det det Lotta B kallar att ha koll?

Robert Stenkvist

Inlagt av Anders mån, 2011-12-19 22:18

TACK!

Av Anders Z.

Precis vad jag tänkt! Man kan för övrigt undra över det journalistiskt korrekta i att man inte nämner resten av världen i en enda sändning, såg 3 olika nyhetssändningar i SVT (både rapport och aktuellt) under 2 dagar och inte i en enda nämndes något annat, det enda som handlade om något annat var A-ekonomi som berättade om Shibstedt och deras förvärv av TV4aktier, har resten av världen stannat?

Inlagt av Gunilla Kinn mån, 2011-12-19 22:18

Thomas Hylland Eriksen och exemplet Haiti

Av Gunilla Kinn

Strax efter “den 11 september” hoppades en amerikansk kompis att terrorkatastrofen åtminstone skulle få hennes landsmän att öppna ögonen för omvärlden. Ett år senare konstaterade hon att det inte blivit som hon hoppats.

Så är det ”“ som Thomas Hylland Eriksen konstaterar i dagens Kulturnytt och som vi alla vet flyttas fokus snabbt bort från internationella krishärdar:

http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/artikel.asp?ProgramID=478&Nyhete....

Jag tycker att de flesta reportage den senaste veckan varit bra och relevanta, och att avvägningarna mellan svenskt och lokalt varit rimliga (fast i likhet med Lise Blomqvist saknar jag Sydostasienkännarna).

Ändå kan jag inte låta bli att tänka på hur jag före jul ägnade många veckor åt att förgäves försöka sälja in material om hur människor i Haiti lever efter de översvämningar som i september gjorde 200 000 hemlösa och ledde till 3 000 personers död ”“ kaos i ett land som redan förötts av upplopp, maktskifte, jordbävning, sjukdomar, fattigdom m m.

Ett stort antal skandinaviska dagstidningar och magasin fick förfrågningar om de ville ha reportage om detta Haitis “annus horribilis” – exempelvis om World Food Programs militärkonvojer, med distribution av ris och rent vatten till familjer i Gonaives slumkvarter, som vi följde från rislager till kastruller och middagsbord.

Men trots fantastiska fotografier av Kalle Melander lyckades vi aldrig sälja in ett enda reportage på detta och liknande teman.

Sedan annandagen är detta givetvis en “old story” ”“ och hur svåra och långsiktiga effekterna än blir i Haiti kommer förödelsen inte i närheten av hur det är i t ex Aceh.

Var och en av de många redaktörer som tackade nej har väl rimliga anledningar (platsbrist, budgetstopp etc).  Men den sammantagna effekten – att traumat i Haiti såvitt jag vet förblev orapporterat i svenska medier, annat än i TT-notiser under det akuta skedet – känns ganska sorglig.

Alla resande journalister kan självklart ge fler exempel på motsvarande svårigheter att väcka redaktörernas publiceringslusta (jfr Lise Blomqvists kommentar om Bali).

Så även om man kan ha synpunkter på bevakningen från Sydostasien framstår det som solklart att de drabbade i Indonesien, Burma, Sri Lanka etc får betydligt mer medial uppmärksamhet i Sverige än de skulle ha fått utan “draghjälp” från svenska turister.

Men om tsunamikatastrofen ändå skulle få effekten att Thomas Hylland Eriksen – tyvärr mot förmodan – får fel skulle den ändå ha fört något gott med sig.

Gunilla Kinn

Årets groda 2021

Alla gör fel ibland. Men en del fel är roligare än andra. Nu kan du rösta på vilken som var 2021 års roligaste groda. Sista dag för att rösta är den 14 februari. Rösta här.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies