Per-Olof Olsson: Journalisten ljuger om VF
Journalistens chefredaktör och ansvarige utgivare Martin Jönsson är upprörd över att Värmlands Folkblads avslöjande om den falske läkaren i Torsby blivit nominerat till Grävande journalisters utmärkelse Guldspaden, eftersom samma avslöjande blivit fällt i Pressens Opinionsnämnd.
Journalistens chefredaktör och ansvarige utgivare Martin Jönsson är upprörd över att Värmlands Folkblads avslöjande om den falske läkaren i Torsby blivit nominerat till Grävande journalisters utmärkelse Guldspaden, eftersom samma avslöjande blivit fällt i Pressens Opinionsnämnd.
Om VF skulle belönas ser Jönsson detta som ett hot mot trovärdigheten i hela det pressetiska regelverket.
Om detta må Martin Jönsson tycka vad han vill. Men när han för fram rena lögner ska han inte få stå oemotsagd.
Jönsson skriver att VF inte haft fog för att påstå att läkarstudenten fått sin tjänst efter att ha lämnat falska uppgifter om sin utbildning.
Detta är lögn. VF har aldrig påstått att läkarstudenten lämnat falska uppgifter om sin utbildning. Däremot har vi hävdat och hävdar fortfarande att han uppträtt som en falsk läkare eftersom han inte kunnat visa upp relevanta betyg och därmed saknat formell behörighet. Enligt sjukhuschefen i Torsby var detta anledningen till att läkarstudenten i maj 2003 fick lämna sjukhuset efter närmare två års tjänstgöring. Jönsson skriver vidare att tidningen (VF) i alltför starka ordalag pekade ut en person på otillräckligt – och i vissa fall direkt felaktigt – faktaunderlag.
Även detta är lögn. Varken PO, PON eller någon annan har kunnat påvisa att VF under de elva dagar som nyheten toppade tidningen haft ett enda faktafel i ärendet. Däremot har vi blivit klandrade av PO för redigeringen och vinjetteringen och vi har blivit fällda i PON för publiceringen av namn och bild på läkarstudenten.
Fällningen i PON var av det normala slaget, VF klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed. Detta får Martin Jönsson till en fällning av ”grov kaliber”, vilket får mig att ifrågasätta om Journalistens chefredaktör har läst vare sig artiklarna i VF eller PONs utslag.
redaktionschef och ansvarig utgivare Värmlands Folkblad
SVAR:
Per-Olof Olsson svingar vilt, men läser slarvigt. I ledaren påstår jag inte att VF publicerat felaktiga uppgifter. Jag refererar bara vad POs och PONs kritik handlar om. Det är bara att läsa innantill. I POs utlåtande från augusti finns en lista som i fem punkter räknar upp saker som PO ser som misstag i VFs rapportering och i PONs beslut från den 7 december står det ”Emellertid har Värmlands Folkblads publicering, särskilt inledningsvis, givit intryck av att A har fått sin tjänst efter att ha lämnat falska uppgifter om sin utbildning. Tillräckligt stöd för att påstå detta har inte framkommit.”
Att påstå att VF fällts enbart för namnpubliceringen är med andra ord att blunda för en stor del av PONs klander. Man kan till och med kalla det en lögn.
Vad gäller graden av fällning finns det som bekant tre nivåer: att åsidosätta, bryta eller grovt bryta mot publicistisk sed. VF fälldes för mellannivån, men i kombination med ett av de skarpaste utlåtanden som Olle Stenholm skrivit under sin tid som PO. Om Per-Olof Olsson tycker att det är ”normalt” får det stå för honom.
chefredaktör och ansvarig utgivare, Journalisten
Vilka är faktafelen, PO?
Guldspadejuryns nominering av Torsby-bluffen har fått PO Olle Stenholm att gå i taket. Likt en hednisk version av Don Quijote har han under lång tid och under svavelosande eder fördömt vårt arbete.
Nu tar han ny sats.
Trots att PON inte föll för trycket utan istället gav oss mildare kritik vägrar Olle Stenholm acceptera detta. I POs årskrönika liknar han vårt arbete vid en skröna från sagans Värmland; helt utan verklighetsförankring och med uppenbara faktafel.
I sin kamp för heder och rättvisa och med pennan som svärd slåss han mot demoner och VFs journalister. Etiken och den enskildes rätt ska försvaras. Sanningen och allmänintresset verkar han mindre intresserad av.
När PON inte lyckades ser sig Stenholm tvingad till offentlig avrättning. Här skall rättvisa skipas, oförätter betalas och landsortsskribenter rätta in sig i ledet.
Sancho Pancha har gjort sitt. Istället väljer Stenholm Journalistens ledarskribent Martin Jönsson som sin väpnare och längs vägen står Mediemagasinet och applåderar.
Men de andra riddarna i nämnden har vänt Stenholm ryggen, och för den etiska instansen PON måste sprickan vara besvärande.
Att sedan Guldspadejuryn vågar stå på egna ben och göra en egen bedömning av materialet hedrar dem, men väcker både frågor och elitens irritation.
Vi har böjt vår nacke, tagit klander och bett om ursäkt för att vi publicerade namn och bild.
Men när Martin Jönsson beskriver vårt jobb som ett ruttet gräv där vi bara var ute efter att kränka en stackars oskyldig läkarstudent undrar vi vart kravet på kritiskt granskande och faktakontroll tagit vägen. Stenholm och Jönsson hävdar att VF ”på otillräckligt – och i vissa fall direkt felaktigt – faktaunderlag” pekat ut en i sammanhanget försvarslös person.
Vi kollade, och dubbelkollade.
Våra uppgifter bekräftades av sjukhusledningen, landstinget, socialstyrelsen och två polska universitet. Norrmannen fick själv möjlighet att visa oss handlingar som styrkte utbildningen. De har vi än i dag inte sett, men vi förutsätter att Olle Stenholm har kopior av dem.
Annars har PO gjort det han beskyller oss för, nämligen inte kollat fakta.
Så för allas vår skull, fram med dem. Lägg korten på bordet. Vilka faktafel har vi publicerat?
VF, Hagfors
