Kommunalarbetaren missar att granska egna förbundet
"Varför har du använt 12 filmrullar på båda de här jobben?" Det var Gunilla Wetterlunds röst jag hörde i mobilen. Dåvarande chefredaktören på Kommunalarbetaren granskade fakturor från frilansar.
Normalt var det redaktionssekretarens jobb, men nu hade uppgiften klättrat upp på statusstegen. Själva CHEFEN ljudade sig igenom mina handskrivna fakturor.
– 12 filmrullar! Varför 12?
Jag rustade mig för strid men efter en stunds eftertanke valde jag Gandhis taktik, lade mig platt och passade tillbaka.
– Hur många rullar borde jag ha använt?
Så lyckades en fakturagranskande journalist kanske inte fälla en älgtjur utan möjligen snara en hare, men hon, chefredaktören, sparade ändå 200 kronor av medlemmarnas inlevererade kontingent.
Större delen av mitt yrkesliv som fotograf har fackförbundstidningarna varit mina främsta uppdragsgivare. Jag har skjutsat reportrar som lämnat redaktionsvärmen innanför tullarna för att göra nedslag i Dalarna där kommuner och landsting har granskats och företag ställts till svar. Jag har plockat upp reportrar, män och framförallt kvinnor, som återbördats till Stockholm en förmiddagsfika, lunch och eftermiddagsfika senare med fullklottrade notesblock.
Det har varit roligt.
Och mättande.
Marknaden, den förhatliga, ändrades dock och jag gick igenom ett jobb med en reporter på Dagens Arbete. Ett litet två-timmars fotouppdrag, men reportern hade fått i uppdrag att kräva in en skriftlig offert. Ingen mannamån – offert. Dagens Arbete, fackföreningens pansarkryssare och lustjakt skulle spara 13 miljoner.
Kunde man läsa om det i Dagens Arbete? Nej, men i Journalisten. Det var också där vi kunde läsa att chefredaktören Hans Larsson förhandlat sig till att gå i pension vid 63 år med ett avtal som kostar ägarna 2 miljoner.
Kunde man läsa om det i tidningen som bekostas av medlemmarna i IF Metall, GF och Pappers? Nej, men i Journalisten.
Chefredaktören Susanna Lundell frågar i senaste numret av Kommunalarbetaren med anledning av Kommunals affärer ”Hur kunde det bli så här?”
Jag har svaret. Aftonbladets journalister gjorde sitt jobb.
”För att återvinna medlemmarnas förtroende måste förbundet göra om och göra rätt”.
Håller med.
Och nu måste DU göra ditt jobb, ditt jobb som journalist. Tänk om du gjort som den tidigare chefredaktören på Kommunalarbetaren Gunilla Wetterlund gjorde.
Granskat fakturorna.
Men framförallt granskat Kommunals fakturor.
Thomas Fahlander
Falun
Svar:
Varje journalist vill vara först med en viktig publicering. KA gratulerar Aftonbladet till ett bra avslöjande och beklagar samtidigt att vi inte var först denna gång, men Tomas Fahlanders påståenden om att allt var bättre förr stämmer inte. Kommunalarbetaren är en självständig tidning som sedan 2006 är ett eget bolag. Vi delar inte längre ekonomisystem med Kommunal. Vi har därför heller inte någon insyn i hur förbundets fakturor ser ut och har ingen gräddfil till granskning. Givetvis kan vi precis som andra journalister ställa frågor och be att få ta del av underlag, men det är förbundet själva som väljer vad de lämnar ut.
Aftonbladets reporter har berättat att han fick ett tips i höstas som han arbetat i månader med. Han har också fått underlag som stöder tipset. KA hade naturligtvis varit tacksamma om tipsaren valt att vända sig till oss, men denna gång var det inte så.
Fahlander beskriver hur en kostnadsmedveten chefredaktör på Kommunalarbetaren går igenom fakturor för att spara pengar till medlemmarna för närmare 20 år sedan. Jag kan försäkra Fahlander om att Kommunalarbetaren fortfarande är noggrann med vad tidningen lägger pengar på. KA är en medlemstidning och väl medveten om att det är medlemmarnas pengar vi hanterar.
Redaktionen har en hög ambitionsnivå och har under åren vunnit flera guldspadar för sin grävande journalistik. Vi slår oss inte för bröstet, utan strävar alltid efter att bli bättre.
Susanna Lundell
chefredaktör, Kommunalarbetaren