Elisabeth Sandlund: Mediemagasinet intervjuade under falska förespeglingar

En medarbetare från Mediemagasinet ringer. Man ska göra ett program om den kristna pressen. Med tanke på min långa erfarenhet som näringslivsjournalist på Svenska Dagbladet borde jag kunna bidra med intressanta synpunkter på skillnaderna mellan kristen press och vanlig dagspress.

Reporter och fotograf anländer. Vi samtalar medan kameran riggas, återigen om vad, om något, som särskiljer kristen press från annan press. På detta tema inleds också intervjun. Efter en kvart ändras fokus radikalt. Jag ställs, utan möjlighet att förbereda mig, inför kritiska synpunkter från två präster i Göteborg. Den ena anser att vi inte tillräckligt lyft fram hennes och en kollegas Jämo-anmälan mot Svenska kyrkan i juni 2003. Den andre ogillar att vi på debatt- och nyhetsplats belyser homofrågan med utgångspunkten att alla röster ska komma till tals.

BRYT

Annons

I det första fallet är det enkelt att visa att kritikern helt enkelt har fel. Kyrkans Tidning har på många olika sätt uppmärksammat såväl sakfrågan som anmälan och Jämos behandling av denna. Eftersom reportern nöjt sig med en torftig research och därutöver helt litat på den kritiska prästens uppgifter används denna del av intervjun inte alls i programmet. Det förstår jag. Grejen höll helt enkelt inte.

I det andra fallet är läget ett annat. Här har, får jag reda på i efterhand, Mediemagasinet gjort bättre research och intervjuat åtminstone ytterligare en homosexuell präst som på frågan om det finns någon kristen tidning som bevakar homofrågan bra svarat: ”Ja, Kyrkans Tidning.” Utgångspunkten borde därför ha varit att det finns delade meningar bland homosexuella präster om Kyrkans Tidnings sätt att behandla frågan. Men delade meningar är inte kul i TV och endast hans kritiska kollega får komma till tals.

Han anser bland annat att Kyrkans Tidning endast ser homofrågan ur kyrkans perspektiv och inte ur de homosexuellas. Exemplet hämtas ur en snart fyra år gammal tidning. På det påståendet svarar jag ungefär: ”I vår nyhetsbevakning skriver vi ofta ur kyrkans perspektiv men vi har också många andra artiklar i tidningen där vi lyfter fram mer personliga aspekter”. I programmet är andra hälften av mitt uttalande bortklippt.

BRYT

Kort sagt: falska förespeglingar, dålig research, bortvald problematisering, rumphuggna citat. Jag är glad att mina medarbetare på Kyrkans Tidning är oändligt mycket mer professionella i sin journalistiska gärning. Och, kan jag tilllägga, att den kristna pressen är betydligt mer mångfacetterad och intressant än vad den framställdes som i Mediemagasinet.

Elisabeth Sandlund

redaktionschef, Kyrkans Tidning

Mediemagasinet och Dagens sanning

Mediemagasinet har kritiserat Uppdrag granskning för att driva teser och sedan sålla bort fakta som inte bekräftar den bild man vill måla upp. Men i sin egen så kallade granskning av kristna medier den 22 april går redaktionen ett steg längre.

För att illustrera tidningen Dagens förment okritiska hållning i Mellanöstern-frågan ger de egentligen bara två konkreta exempel, varav det ena är en lögn och det andra väldigt vilseledande. De hävdar att Dagen satte rubriken ”Nystart för fredsprocessen” över en artikel apropå Bushs och Sharons uppgörelse om Gaza och Västbanken nyligen. Den rubrik och artikel de visar upp är i själva verket från den 1 juli 2003 och har alltså inte ett dugg med den senaste utvecklingen att göra. Den som är intresserad av vad Dagen anser om uppgörelsen kan läsa ledaren med rubriken ”Stor anledning till oro” från den 16 april.

Bakom Mediemagasinets bristfälliga journalistiska hantverk döljer sig ett par principiellt intressanta frågor: Det talas ofta om att vi behöver mångfald i svensk press. Gäller detta bara om tidningar bekräftar den egna världsbilden?

Mediemagasinet utger sig för att vara opartiskt. Frågan är om någon är neutral eller opartisk. Saklighet och relevans är lättare att kräva, och Mediemagasinet levde den 22 april inte upp till något av kraven.

Anders Gustafsson

utrikesansvarig, Dagen