Den förlorade sonens förlorade trovärdighet
Den tidigare mediestjärnan Joachim Berners trovärdighet balanserar på slak lina när han i sina memoarer Den förlorade sonen berättar om turerna när han inte blev vd för Sveriges Radio.
Berner inleder sina memoarer med att berätta om den 2 april 2003. Han hade fått klart av Sveriges Radios styrelse att bli vd. Beslutet skulle hållas hemligt, enligt Berner, men hördes i Sveriges Radio någon timme senare.
Berner menar att det stora helvetet bröt ut. Berner som vd var kontroversiellt. En vecka senare slutar turerna med att styrelsen drar tillbaka jobbet från Berner.
När Berner nu rekapitulerar förloppet slirar han rejält bland pusselbitarna:
”För de som inte ville se mig som vd för SR var den pågående rättegången en delikatess. Den, mer än något annat användes för att visa hur olämplig jag var”, skriver Berner och bjuder på många uppslitande, känslomässiga händelser.
Men berättelsen slirar. Rättegången det handlar om gällde Vänsterpartiets Gudrun Schyman mot Berner/Expressen och Expressens löpsedel 2001 som påstod att Gudrun Schyman var med i en erotisk film.
Men, rättegången pågick inte när Berner fick vd-jobbet och i efterspelet. Svea hovrätts dom kom den 21 mars. Berner fälldes för förtal. I slutet av april begärde Berner prövningstillstånd i Högsta domstolen.
Hur som. Berners motståndare hade möjligen domen som argument för att Berner inte var lämplig som vd. Men någon rättegång pågick inte.
Det här kanske kan viftas bort som en bagatell i det stora hela. Men när Berner senare i boken återkommer till turerna under den märkliga rekryteringskarusellen kan påståendet om rättegången ha betydelse.
Berner berättar om en lunch en tid efter SR-rabaldret med dåvarande statsminister Göran Persson. Här ett citat ur boken: ”Han (Göran Persson) berättade att han blivit förvånad när jag blev utsedd till vd för SR. Däremot hade Schymans vänsterparti och miljöpartiet blivit mycket upprörda. I samband med uppgörelsen efter valet blev jag en del av en kohandel. Sossarna kördes över lokalt och trängselskatten infördes i Stockholm. Vänsterpartiet stödde socialdemokraternas budget och ett av villkoren var att jag fick kicken som vd för SR. Det var lättare att hantera krisen när jag förstod vad som hade hänt bakom kulisserna. Jag uppskattar att han berättade.”
Men storyn håller inte. Det val och budgetarbete Berner syftar på ägde rum i september 2002. Turerna om jobbet på SR ägde alltså rum april 2003! Efter villkor från Vänsterpartiet fick alltså Berner 2002 kicken från ett jobb han fick först april 2003!
Vad hade Göran Persson blivit förvånad över? Var det möjligen att Berner fick vd-skapet på Sveriges Radio cirka en vecka efter Svea Hovrätts dom om förtal mot Gudrun Schyman?
Kanske var det någon form av ”kohandel” som ägde rum april 2003 i turerna kring vd-jobbet på Sveriges Radio. Vad vet jag. Men redan 2002 med Göran Persson som statsminister?
Som vanlig läsare blir jag brydd och förvånad när Joachim Berner berättar om allt han varit med om, speciellt kring vd-rabaldret på Sveriges Radio.
Pär Düsing
tidigare reporter på Göteborgs-Posten
och kollega med Joachim Berner
