De vita fläckarna syns tydligt i Årets Bild

27 februari, 2019

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

DEBATT Det nya presstödet skulle öka nyhetsbevakningen på mindre orter. Men de vita fläckarna kvarstår och risken är att de breder ut sig: i delar av Sverige finns bilden inte längre kvar i berättandet. Nu måste kulturministern agera.

Har bildjournalistik någon betydelse? Nyligen presenterade professorerna Tara Mortensen och Peter Gade från University of South Carolina och University of Oklahoma, resultaten av sin studie just i detta ämne: "Does Photojournalism Matter?” 

De har studerat skillnaden före och efter att några amerikanska tidningar sade upp alla sina fotografer. Studien kom fram till, kanske inte så förvånande, att uppsägningen av bildjournalister också sänkte fotokvaliteten. Det studien också visar är att efter uppsägningarna av fotografer, publicerade tidningarna färre bilder och mindre framträdande bilder.

Oroande är att forskarna fann att 82 procent av de icke-professionella bilderna helt enkelt bara var information och saknade visuell estetik och känslomässig koppling. Bilder tagna av en professionell bildjournalist fångade betydligt fler element. Som känslor, handlingar, konflikter, och de var grafiskt tilltalande.

Forskningsstudien visar att tidningar och mediehus noggrant bör överväga beslut om minskning av bildjournalister, för med största tydlighet medför detta en försämrad kvalitet av nyhetsrapporteringen. Mediehus som redan valt bort bildberättandet och bildjournalisterna har uppenbart gjort en felprioritering.

Antalet fast anställda fotografer har minskat med flera hundra de senaste åren. Det finns nu färre än 50 fast anställda bildjournalister på tidningsredaktionerna i hela Sverige. Få av dem är verksamma i våra mindre orter. De fotografer som fortfarande deltar i det journalistiska arbetet är till största del anställda på en redaktion i någon av våra storstäder. Det innebär att i de flesta delar av Sverige har man valt bort bilden som ett viktigt element och värde i nyhetsrapporteringen.

Var det verkligen det som medieutredningen och det nya presstödet hade som avsikt? Att bara dela ut pengar utan att ställa tydliga krav? Det fungerade uppenbarligen inte. Självklart ska inte beslutsfattarna lägga sig i det journalistiska arbetet. De bör dock se över resursfördelningen av presstödet. Går verkligen pengarna från presstödet till verksamhet som ökar medborgarnas rätt till oberoende berättande av god kvalitet för alla i hela Sverige? Eller är det bara storstadsbor som gynnas av presstödet och därmed får tillgång till journalistik av god kvalitet?

I en intervju i Medievärlden svarar kulturminister Amanda Lind att det på hennes bord inte finns någon anledning till att justera modellen för mediestöd. Däremot är hon öppen för att göra förstärkningar. Kulturministern och regeringen bör förstärka presstödet och förtydliga att bildjournalistiken ska prioriteras för att utvecklas och åter få fäste på Sveriges mindre medieredaktioner.

Försämringen av journalistiken har skett gradvis och vi ser nu tydliga skillnader beroende på var i Sverige som man bor. Public service har naturligtvis helt andra resurser och hjälp av skattemedel. För att få ett varierande utbud av nyheter bör vi eftersträva konkurrens och fler som bevakar och granskar i hela Sverige. De flesta mediehus har valt att säga upp sina fotografer och i stället litat till att de skrivande reportrarna ska kunna ta över den rollen. Deras roll är att både skriva och fotografera, så kallad multijournalistik. I vissa fall har det fungerat, men i många fall innebär det att bildjournalistiken försämras. En bra text, men betydligt sämre bilder.

Har detta någon betydelse?  Ja, för dagens händelser blir Sveriges historia. Vi får inte den värdefulla historiebeskrivning som vi borde få när bildberättandet fattas.

Går det att backa bandet nu när de flesta redaktioner valt bort det kvalitativa bildberättandet? Ja, vi har några bra exempel på mediehus som valt att åter satsa på bildjournalistiken. Göteborgs-Posten prioriterade exempelvis förra året att nyanställa fyra bildjournalister. I en intervju i den egna tidningen säger chefredaktören Christofer Ahlqvist att den bästa lösningen för några år sedan är inte densamma som dagens. Göteborgs-Postens satsning på journalistiken har gett fler prenumeranter, säger han. Fler mediehus borde ta efter.

Den 16 mars presenteras vinnarna i Årets Bild. I 77 år har vinnare utsetts i tävlingen. Antalet bidrag som skickats in har varierat. Under de år Sverige hade pressfotografer på de flesta tidningar från norr till söder kunde det handla om 4 500 bilder. I år var antalet knappt 3 000.

Årets Bild ger ut en bok varje år. En bok som är ett viktigt dokument för de händelser som skett i andra delar av världen och framför allt de händelser som skett i Sverige. Som mångårig ordförande för PFK och som jurymedlem ser jag nu med oro att de vita fläckarna tydligt syns även i Årets Bild. I delar av Sverige finns bilden inte längre i berättandet.

När medieutredningen gjordes pratade man om just oron över vita fläckar. De är en realitet här och nu. Årets Bild i år är ett tydligt exempel på det. Trots, eller kanske tack vare, utformningen av det nya presstödet.

Storstadstidningarna där fotograferna finns, har med sina resurser täckt en stor del av de viktigaste händelserna i världen och i stora delar i Sverige. Men var är bilderna från torkan sommaren 2018? Var är de övergripande berättande bilderna från bränderna i Mellansverige? Tidningshusens resurser i många av våra mindre orter är nu så slimmade att reportrarna knappt har tid att lämna redaktionerna. De brottas med förväntningarna att hela tiden lägga ut nya nyheter. Samtidigt är de för få journalister för att kunna åka ut och bevaka de händelser som sker.

Vad krävs idag av en bra bildjournalist? Rollen som fotograf på en redaktion har förändrats under åren. Här haltar det en aning på de journalistutbildningar som finns. För att kunna vara anställningsbar är det viktigt att universiteten satsar på utbildning av journalister där man prioriterar bildberättandet lika mycket som texten. Idag finns bara ett universitet i Sverige som erbjuder bildjournalistik.

Vår nya regering bör fokusera mer på medias resursfördelning, på presstödet och medieutredningen för att vi ska få det journalistiska bildberättandet om och för hela Sverige.

En bild säger mer än 1 000 ord – men bara om den är fångad av en professionell bildjournalist.

                                              Mia Karlsvärd, juryledamot Årets Bild   

Mia Karlsvärd var den första kvinnliga pressfotografen på Östgöta Correspondenten. Hon har varit ordförande för Pressfotografernas klubb Sverige och varit ledamot i Svenska Journalistförbundets yrkesetiska nämnd. Numera arbetar hon som redaktör och föreläsare i ämnen som rör medier.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies