Bertil Torekull: Avskaffa det förlegade presstödet
Första gången jag sögs in i presstödets gravitationsfält var 1975 då jag som grundare av Dagens Industri förlorade kampen mot myndigheten: DI klassades som icke momsbefriad dagstidning, inget presstöd. Sakligt fel, moraliskt rätt.
Första gången jag sögs in i presstödets gravitationsfält var 1975 då jag som grundare av Dagens Industri förlorade kampen mot myndigheten: DI klassades som icke momsbefriad dagstidning, inget presstöd. Sakligt fel, moraliskt rätt.
Andra gången: Östgötens nystart i Linköping 1981. Som ny chef för Corren fick jag därmed gratishjälp – Östgöten blev en perfekt låtsasfiende för en stabbig monopolist och gick snabbt under i konkurrensen.
Tredje gången: Svenskan, stödslukarvärstingen. Som principiell anti-bidragare skrev jag inte på förrän ordföranden Olle Ljunggren lovat att SvD på sikt skulle lämna presstödet och börsnoteras!
Svenskan satt segt i stödtänket, hade råd med ”privatchaufför” och en stab i hejdlös tillväxt. I dag har en halverad redaktion lyft tidningen ur det sena 90-talets dödsskugga, norska kapitalister får 65 raska miljoner i stöd för att hålla ett blad som det är en skam att borgarna inte ordnat egen finansiering för. I det mest perversa av subsidier får de rika de fattigas skärv.
Fjärde stödmötet: 90-talet, då Tommy Säflund och jag ombads förnya Sydöstran, trängd av Blekinge Läns Tidning. Vi insåg snabbt det omöjliga att i grunden förändra en struktur som aldrig levt på marknadens villkor. Sydöstran (i dag 15 miljoner kronor i stöd) vägrade se en ny tids pluralism, öppenhet, entreprenörsskap.
Kort sagt, stödet har 1) varit de rikaste bladen till stor glädje, skänkt nyttigt besvärsfritt motstånd medan de rikaste partierna, (m, cp, s), slapp betala för sina organ; och 2) politiskt betytt – noll. Har någon enda endagstidning förändrat politiken – i så fall hur?
Därför bort med presstödet. Rymden fylls av tusentals bloggar, kryllar av debatt, tankar, bilder, musik medan borgartidningarna öppnat sig för ”andra sidan”. När jag på 80-talet erbjöd kommunalrådet Göthe Andersson (s) att krönikera i Corren utlöstes vånda i partiet. I dag skriver Torbjörn Gustavsson (s) där dagligen, fast anställd opponent mot ÖCs officiella linje, en optimal efterföljansvärd mångfaldshybrid, som Ernst Klein införde.
Till sist: staten ska inte betala politisk opinionsbildning, allra minst i en tid då åsiktstorget förvandlats till digital folkrörelse. På webben, där var och en kan bli sin egen utgivare/kampanjgeneral, syns inget slut på denna demokratisering av det fria ordet. Presstödet är en relikt i papperstidningens bårhus. Avskaffa det i mänsklig takt och lägg pengarna på seriös public service.
publicist
