Anders R Olsson: Så skärps sekretessen

Statens utredningar om offentlighetsprincipen är som katter. Katter kommer, hur man än kastar upp dem i luften, ned med fötterna före. Statliga utredningar kommer, hur man än skriver direktiven, med förslag om inskränkt offentlighet.

Senast i raden är Offentlighets- och sekretesskommittén som häromveckan lade fram ett 800-sidigt slutbetänkande (SOU 2003:99).

Det ska sägas att kommittén tidigare, i delbetänkanden, har lanserat förnuftiga förslag. Först ville den ge medborgarna rätt till kopior i elektronisk form av myndigheternas datorlagrade information – inte som hittills bara utskrifter på papper. (SOU 2001:3) Det förslaget avfärdades av regeringen.

Annons

Sedan föreslog kommittén en särskild ”lag om hantering av allmänna handlingar” som kan få en del positiva effekter för offentlighetsprincipen (SOU 2002:97). Om regeringen accepterar den idén återstår att se.

bryt

I slutbetänkandet skulle utredarna nu ta helhetsgrepp om själva sekretesslagen. Det blev inte bra. Mindre viktigt är kanske att de fyra konkreta förslag till lagändringar som får konsekvenser för medborgarna – som alltså inte avser sekretess mellan myndigheter – fördelar sig på vanligt sätt. Tre ger mer sekretess, en ger mindre.

Viktigare är att kommittén inte har följt sina direktiv. Som ett moment i översynen skulle den ”undersöka i vilken utsträckning lagen kan förbättras, till exempel genom att onödiga bestämmelser upphävs.” Något försök att hitta onödiga bestämmelser gör nu inte kommittén. Däremot lägger den ned betydande möda på att bagatellisera det faktum att lagen år efter år utvidgas med nya paragrafer och skärps via skaderekvisiten.

Att så är fallet har såväl Journalistförbundet som oberoende experter klagat över i åratal. När till och med lagrådet (år 2000) varnade för denna utveckling placerades frågan i knät på Offentlighets- och sekretesskommittén.

bryt

På hösten 2002 gick jag själv, på uppdrag av Journalistförbundet, igenom de senaste tio årens ändringar i sekretesslagen. Undersökningen visade att för varje lättnad i sekretessen som beslutats under perioden hade man skärpt eller utvidgat den nio gånger: 8 lättnader, 74 skärpningar.

Denna undersökning redovisas av kommittén, utan några sakligt grundade invändningar. Istället försöker den blanda bort korten genom att själv undersöka samma sak, dock bara för fyra år. ”I stort sett överensstämmer vårt resultat med resultatet i Journalistförbundets undersökning”, heter det, varefter man med billiga knep försöker ”hyfsa” statistiken. Till exempel:

Sekretesskärpningar som blir nödvändiga på grund av EU-samarbetet räknas inte som skärpningar.

bryt

Att en myndighet tar över sådan verksamhet som tidigare sköttes av företag eller enskilda – när den flyttas in i den offentliga sfären – räknar utredarna som vidgad offentlighet. Att verksamhet flyttas ut ur den offentliga sfären – till exempel från myndighet till företag – räknar de inte som minskad offentlighet.

Min undersökning visade på 27 beslut om ökad sekretess mot 5 beslut om ökad offentlighet under just dessa fyra år. Med kommitténs sätt att räkna blir det 17 mot 11. Den går, absurt nog, inte med på att sekretessen fördjupas och breder ut sig, utan avfärdar lagrådet, Journalistförbundet, experterna och undertecknad med nonsens-kommentaren ”Sekretesslagen är en i högsta grad levande lag som ständigt ändras.”

bryt

Sammanfattningsvis har ännu en stor utredning – en ordförande, två sekreterare, tio politiker och 21 experter – under fyra års arbete lyckats undvika att ta itu med flertalet viktiga offentlighetsfrågor.

Den ständigt växande sekretesslagen är problem nog, men värre är faktiskt otyget med särskilda registerlagar som lägger en död hand över myndigheters datorlagrade information. Vidare måste dimman kring sekretesslagens paragraf 7:16 skingras, en regel med vars hjälp praktiskt taget allt vad personuppgifter heter kan hemlighållas. Här fordras rättslig klarhet.

Låt mig avsluta med en djärv spaning in i framtiden: Nya missförhållanden uppdagas som bekräftar vårt behov av en bättre fungerande offentlighetsprincip. Nya utredningar tillsätts med uppdraget att stärka eller vidga den. De kommer ned med fötterna före.

Anders R Olsson