"Det kändes som att vi var offerlamm"

16 oktober, 2013

Som den värsta Robinsontävling. Vuxenmobbning. En kafkalik upplevelse. Det är några reaktioner på att tolv av Dagens Nyheters medarbetare uppmanats arbeta med ett projekt som är förlagt i lokaler utanför tidningen.

De tolv medarbetarna har valts ut att jobba med DNs 150-årsjubileum och ska tagga gamla DN-artiklar som filmrecensioner och recept så att de blir sökbara i arkivet. För att kunna göra detta ska de gå en kurs som började i måndags. Under två veckor var de arbetsbefriade med lön.
Ingen av dem har fått en förklaring varför just de blivit utsedda att jobba med projektet, trots att de bett om det. De har fått några vaga förklaringar om att de inte har valts bort, utan att DN valt andra då redaktionen ska bantas och endast ha 189 anställda. Några fick förklarat för sig att i framtiden måste journalister jobba snabbare, men utan att det sades att medarbetaren arbetade långsamt eller att ledningen var missnöjd med vad de gjort. Det tydligaste svaret de fått är att ledningen aldrig kommer att förklara varför just de blev utvalda.

Eftersom ledningen inte vill ge en förklaring har de börjat spekulera i anledningen: har cheferna samlat på sig uppgifter om dem?  Att de anses vara obekväma, är för gamla, varit sjukskrivna?
De tolv erfarna journalisterna får inte längre skriva i Dagens Nyheter, inte ens om de skulle ha egna nyheter: en form av skrivförbud. De får inte heller ta med sig sina arbetsredskap som datorer och de program som finns i dem. Ledningen uteslöt även gruppen från redaktionens mejlinglista, men backade efter protester.

Att arbetet med projektet ska ske i en lokal utanför redaktionen gör att de tolv känner sig utsorterade, avstängda från redaktionen. De uppfattar det som om hela konstruktionen med projektet går ut på att bli av med dem, att de frivilligt ska säga upp sig eftersom arbetet känns meningslöst. Ledningens motivering till att hyra en lokal är att det inte finns plats för dem på redaktionen. Den inofficiella är att DN vill bygga upp ett nytt team och att det skulle sänka moralen att ha de tvångsförflyttade i samma lokaler. Få vågar gå ut och offentligt berätta om hur de blivit behandlade.
De Journalisten varit i kontakt med säger att det kändes som att vara med i ett avsnitt av Expedition Robinson och bli utröstad till en öde ö. Andra talar om att det var en kafkaistisk upplevelse att bli omplacerad utan att få en motivering. Vissa anser att ledningen sysslar med vuxenmobbning, att peka ut några som de ogillar och sedan förflytta dem.
De säger att de aldrig i sitt liv har blivit så illa behandlade och att ”redaktionsledningen har fått oss att skämmas när det är de som borde skämmas”.

Tidningens skyddsombud har varnat för att separera de medarbetare som ska jobba med projektet från redaktionen, eftersom det kan leda till både psykisk och fysisk ohälsa. Och det är vad som redan skett. Oron inför framtiden, över att eventuellt förlora jobbet efter flera decennier på DN, har tagit på hälsan. Några känner sig sönderstressade och har blivit sjuka.
Även medarbetare som är kvar på redaktionen har påverkats av att kolleger fått lämna redaktionen. Det vill inte uttala sig offentligt eftersom de är oroliga för att få problem i framtiden. Nästa gång kanske det blir deras tur att hamna i ett ”projekt”.

Peter Wolodarski, DNs chefredaktör och ansvarig utgivare, säger att det är illa om medarbetare känner rädsla att framföra sin mening.
– Dåligt arbetsklimat leder dessutom till en sämre tidning, så ingen redaktionsledning har intresse av att skapa en rädslans kultur.
Han påpekar att det förekommit ganska många synpunkter på nedskärningar på internmejl och i branschpress det senaste halvåret.
– Någon tystnad råder knappast vad gäller utvecklingen på DN, även om en del överord använts i stridens hetta. Om arbetsgivare och fack försöker lösa problemen tillsammans tror jag att skadorna minimeras. Vi har suttit i diskussioner med vår journalistklubb i ungefär ett halvår, och vänt och vridit på de flesta stenar. Sedan blir man inte alltid överens om allt, något som kanske också ligger i våra olika roller. Säkert är dock att konfrontation och demonisering inte är bra för någon, säger Peter Wolodarski.Hur länge projektet ska pågå är ännu inte klart. De som jobbar med det har inte heller där fått några svar. Misstanken finns att det läggs ner efter ett år och att medarbetarna då varslas om uppsägning.

En av de få som vågar ställa upp med sitt namn är Anita Bengtsson. Hon har fått ett stipendium att studera litteratur så hon kommer inte att jobba med projektet under hösten.
– Det är för jävligt att bli behandlad på det här sättet av sin arbetsgivare efter att ha jobbat på tidningen i 33 år, säger Anita Bengtsson.
Hon känner sig förödmjukad av det sätt hon fick beskedet att hon skulle jobba med projektet. Under ett arbetspass kallades hon till personalchefen. Ett dokument lades framför henne där det stod att hon erbjöds en omplacering och att hennes nuvarande jobb upphört på grund av arbetsbrist. Tre dagar fick hon på sig att skriva under, vägrade hon skulle hon bli uppsagd. Därefter fördes hon till ett angränsande rum där några andra som fått ett liknande dokument att skriva under satt.
– Det kändes som vi var offerlamm som var på väg till slaktbänken. DN har inte uppfört sig anständigt mot oss. Vi har förtjänat ett bättre öde efter så många års hårt jobb, tycker Anita Bengtsson.

Många är besvikna på journalistklubben på DN och att en arbetsgivare verkar kunna göra som de vill utan att facket har något att sätta emot. Eftersom DN inte sagt upp de tolv har tidningen rätt att omplacera dem. Enligt de arbetsrättsliga regler som gäller vid en arbetsbristsituation har en arbetsgivare skyldighet att omplacera till lediga tjänster för att undvika uppsägning.
– Om en anställd tackar nej till ett skäligt omplaceringserbjudande finns det risk för att personen blir uppsagd. Vilken plats medarbetaren har i turordningen har då inte någon betydelse, säger Katarina Dahlskog, arbetsrättsjurist på Journalistförbundet.­

DNs redaktionschef Caspar Opitz säger att omplaceringen av de tolv medarbetarna var den väg som ledningen valde för att undvika ännu fler uppsägningar, eftersom inte tilläckligt många slutat på frivillig väg.
– Det är väldigt tråkigt att läget i branschen tvingat oss att minska redaktionen med 50 tjänster. För vissa medarbetare har det inneburit omplaceringar som man kanske inte hade tänkt sig. Som i alla nedbemanningsprocesser kan det innebära smärtsamma beslut för enskilda medarbetare, men i förlängningen är det något vi gjort för att säkra DNs framtid och för att vi ska fortsätta vara Sveriges främsta kvalitetstidning, säger Caspar Opitz.



Medarbetarnas kritik riktas även mot den gamla ledningen och Gunilla Herlitz som i dag är VD. Under hennes period gjordes inga offensiva satsningar. Ledningen tar inte ansvar för felaktiga beslut, utan det blir medarbetarna som får ta smällen, menar medarbetare på DN.

Fotnot: Journalisten har sökt DNs HR-chef Henrik Fontin för en kommentar.

FAKTA: 12 omplacerade i omorganiseringen

  • Dagens Nyheter genomför just nu en omorganisering där de skär ner den redaktionella styrkan till 189 personer.  
  • 12 personer har blivit omplacerade till ett projekt utanför redaktionen, som är knutet till tidningens 150-årsjubileum. Sju av dem är kvinnor.
  • 22 har sökt och fått avgångsvederlag.
  • 8 har gått i pension eller slutat utan kompensation.
  • 10 har blivit uppsagda. Sju av dem är kvinnor.

 

LÄS MER

”Det här är Ryanair på svenska”, skriver representanter för Dagspressdistriktet.
”Beklagansvärd utveckling på DN” skriver Jonas Nordling, Journalistförbundets ordförande. journalisten.se/debatt

Kommentarer

Det finns 6 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Tova ons, 2013-10-16 16:25
"De tolv erfarna journalisterna får inte längre skriva i Dagens Nyheter, inte ens om de skulle ha egna nyheter: en form av skrivförbud. De får inte heller ta med sig sina arbetsredskap som datorer och de program som finns i dem. Ledningen uteslöt även gruppen från redaktionens mejlinglista, men backade efter protester." Agendasättande journalistik, eller hur var det nu det lät? När man läser om Peter Wolodarski så framstår de chefer jag har haft under mitt arbetsliv som ganska okej trots allt. Jösses. Inte behöver han stå till svars heller. Vill du fortfarande bomba sönder Syrien förresten, Peter?
Inlagt av Tova ons, 2013-10-16 16:30
Varför är 70% av de uppsagda kvinnor förresten? Kan någon fråga Wolodarski det, medelålders män i maktposition med 110 000 kr i månaden osv som han är?
Inlagt av Lennart Hansson tors, 2013-10-17 15:10
I ett land där vi kunnat skryta om vår yttrandefrihet ritas kartan nu om. Inom den koncern jag arbetar är det likadant. Ingen vågar säga sin mening. Alla vet om riskerna, det är nya tider och arbetsgivaren har övertaget. Det är med sorg och bestörtning jag konstaterar att vi journalister inte längre kan använda det fria ordet ostraffat. Jämför gärna med valfri diktatur.
Inlagt av Anders Lindfors tors, 2013-10-17 21:14
Jag var DN trogen i över 30 år, från tiden som student med studentprenumeration fram till för ett halvår sedan. Då fick familjen nog av DN:s allt mer kulturmarxistiska inriktning. Det är klart att folk får gå i parti och minut. Ingen vill läsa det vinklade skräpet. Varför skall man slå upp tidningen och få en skopa ovett för att man inte råkar vara kvinna? Jag riktigt njuter av denna läsarrevansch, hoppas skräpblaskan läggs ner helt!
Inlagt av Tova tis, 2013-10-22 23:59
Anders: Det kallas "agendasättande journalistik" och alla i hela Sverige älskar det och föredrar det framför den vanligt o så tråkiga granskande sakliga journalistiken som vi hade förr. DN vill bestämma vad du ska prata om och vad du ska tycka så prata nu om det de vill du ska prata om och tyck det de vill att du ska tycka så blir alla glada osv.
Inlagt av Rolf tors, 2014-08-14 02:42
Egentligen inte varken något nytt eller förvånande. Ägarna till media har ju alltid sett till att journalister som skriver ”rätt” befordras, medan de som skriver ”fel” sorteras ut och försvinner. Rätt och fel beror ju här på den underliggande politiken hos ägarna. Nästan alla media är ju propaganda kanaler för någonting idag, och beroende på intäkter från främst staten eller kunderna, tidigare kallade läsare. Journalistkåren får nog vänja sig vid att dom alltmer blir bara anställda som utför uppgifter som dom blir tillsagga, liksom i alla företag. Den klassiska pressfriheten har numera flyttat till webben, och den klassiska journalistkåren har eliminerats alltmer. Allmänheten kan uttrycka sig direkt, utan ett journalist filter som mellanhand. Bara den nya ordningen. Det kommer inte att gå @ ändra på.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Journalisten-podden

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies