Dålig källkritik – tidig julklapp till SD
Den 8 december vaknar jag till morgon-Ekot i P1. Ett telegram från Blekinge berättar att länets mödrahälsovård är i kris, och det går ut över cellprovstagningen. 1 000 kvinnor kommer inte att kallas till provtagning, på grund av flyktingströmmen.
Det låter verkligen illa. Vid nästa sändning samma sak: Kris, Cancer, Flyktingar. En förtida julklapp till Sverigedemokraterna.
Vid det här laget har jag själv vaknat och tycker att någon på Ekot borde ha gjort det också. Vad händer i Blekinge? Riskerar landstinget med öppna ögon att folk utvecklar cancer? Vad kostar en gynekolog? Och om det är sådan här kris i Blekinge, hur ser det då inte ut i landsting som är värre drabbade? Frågorna hopar sig, men inte svaren.
Jag ringer Ekot och redaktören säger att de väntar på en uppföljning från Radio Blekinge. Någon sådan kommer inte. Däremot landar nyheten i sinom tid i Expressen, i Aftonbladet och i Svenska Dagbladet. Källkontrollen? Obefintlig.
På Ekot låg man inte på latsidan. Man jagade andra landsting som struntat i cellproverna. Man hittade inget. Situationen är ansträngd, men ingenting liknar Blekinge. Insikten kunde ha lett till en mer kritisk inställning till uppgifterna från Blekinge. I stället valde man rubriken: ”Mödrahälsovården under press i flera landsting”.
Om man googlar på Mödrahälsovård kommer Blekinge fram direkt. Överläkaren på kvinnokliniken verkar ha en god relation till medier, särskilt till Radio P4 Blekinge. Och kvinnokliniken i Blekinge verkar välskött med höga ambitioner. I februari berättade doktorn om specialsatsningar för att kunna kalla fler kvinnor, äldre och yngre, till cellprover.
I oktober slog doktorn larm om att kliniken behövde mer resurser – på grund av flyktingströmmen. I december larmade hon igen. ”Över 1 000 kvinnor blev utan cellprov” är rubriken på Radio Blekinges hemsida.
Den som lyssnar noga på inslaget i Radio Blekinge hör doktorn säga att om man kan kalla patienterna inom det närmaste halvåret är hon inte ”bekymrad det minsta”. Hon talar också om att man satsar på kvällsmottagningar för att komma ifatt.
Senare kommenterar landstingsrådet Christel Friskopp (S) situationen i Radio Blekinge. Patientsäkerheten är inte i fara. Kvinnorna kommer att kallas i rimlig tid, och kliniken får resurser. Pengar finns visst, men det är brist på barnmorskor och undersköterskor. Personal är nu på vidareutbildning.
På min fråga svarar Christel Friskopp att människor har blivit skrämda:
”Rädda kvinnor har hört av sig från hela landet. Den här rapporteringen har tyvärr gett Sverigedemokraterna vatten på sin kvarn – utan orsak.”
I Aftonbladet den 9 december fick Sverigedemokraternas Kvinnoförbund påpassligt in en debattartikel under rubriken ”Sämre vård på grund av flyktingströmmen”. Blekinge får illustrera verkligheten, även om det inte är sant. Vården har ju inte blivit sämre.
Även Ivar Arpi på Svenska Dagbladets ledarsida använder Blekingeexemplet i sin varnande artikel om att ”Grupper ställs mot varandra”. Men exemplet Blekinge var en anka.
Självklart innebär flyktingmottagandet att vården ansträngs, särskilt primärvården, tandvården, skolhälsan och psykiatrin. Men enligt Socialstyrelsens rapport från den 11 december är pressen på verksamheterna ”stor, men sannolikt hanterbar”. Många landsting och kommuner svarar också att man visst klarar situationen, med kreativa lösningar.
Mediernas krisberedskap verkar sämre än landstingens. För att rapportera om den nya verkligheten behövs sannerligen kreativa lösningar. Men inte sämre källkritik än i vanliga fall. Tvärtom.
